mer tapet

Och så har Bergman dött.

Det tycks finnas förinspelade minnesprogram över alla gamla kändisar.
Det var ju lägligt för P1 att han råkade dö mitt i nyhetstorkan...
Har lyssnat på hela hans Vox Humana ikväll, en jättejobbig radioteater från femtiotalet om en bitter tant som röker och super och pratar i telefon på en rapplig linje där samtalet bryts varenda gång hon blir arg. Tanten gör slut med sin karl. Jag borde känna mig finkulturell?!
Men den här typen av monologer kanske var spännande då. Nu hör man dem live hela tiden: Eftersom folk inte bryr sig om att andra hör dem när de gör slut via mobiltelefonen på stan sena lördagkvällar.
Lite finkulturell känner jag mig nog i alla fall, nu har jag både hört en av hans pjäser och sett Sommaren med Monika.

Problemlösning: BB-slen

Superdumt produktnamn på en väldigt enkel och väldigt bra hjälpmedel: bärsjalen

BB-slen. Fem meter vävt tyg att knyta in sitt barn i. Mycket skönare än Babybjörn bärsele eller Haglöfs bärstol. Men lika dyrt. På bilden används den i kombination med tidigare nämnda insektsskyddande huva.

Ett andra liv

En mindre verklighetsanpassad person på mitt jobb har högljutt krävt att få tillgång till Second Life från jobbet, eftersom han har hört att det är där som allt händer, och han tycker att personer som jobbar på Myndigheten behöver hålla koll på alla områden.
Jag har försökt avvärja de värsta avigsidorna av hans begäran och har därför läst in mig på ämnet. Jag har läst om Sveriges virtuella representation, om ett marint forskningcentrums utställning, och andra intressande ämnen.
För några dagar sedan skaffade jag mig en Second Life-identitet och laddade hem programmet (obs på min hemdator, till skillnad från vissa somliga andra har jag lite hov...)

Så vad gör man då i sitt andra liv?
Tja, jag har väl inte riktigt utforskat den andra världen, ska jag väl börja med att säga. Om min ringa erfarenhet är något att gå efter så är det ungefär såhär:

Dag ett: man väljer ett namn (tidsåtgång 35 minuter om man är kräsen...), laddar ner programmet och försöker logga in.
Dag två: man lyckas äntligen logga in. Traskar genom ett träningsläger för nyanlända där man lär sig gå, flyga, köra fordon, prata (skriftligen) och byta utseende. Blir sittande ett par tre timmar och justerar näsrotens bredd, hårets längd, magens rundning, tröjans glipa mot byxorna...
Dag tre: man blir sittande ytterligare ett par timmar och ändrar frisyr och kollar hur man skulle se ut om man var kort och tjock i stället för lång och smal, som var mitt första val.
Dag fyra - idag: man loggar in och vandrar lite planlöst omkring och loggar sedan ut med en gäspning.
Kanske ska jag i alla fall prova att vara blond... Eller se om det inte finns något roligare att göra där.

Skandalös nationalsång

Återkom i går till adoptivlandet efter en resa som borde ge mig Al Gores An Inconvenient Journey Award - låg koldioxidbelastning att åka räls och landsvägsbuss från Bryssel till Ammarnäs, men ack så drygt, när resan bara är nio dagar, att sova fyra nätter på tåg...
Nåväl jag träffade mor, far, alla systrar och deras män och barn, samt - inte att förglömma - mitt eget barn och dessutom gjorde jag det ärende jag åkt hela vägen för att göra, så sammantaget var det såväl trevligt som lyckosamt.

Läste i morse i tidningen att en musikalisk skandal utbrutit i Belgien. Den man som tippas bli nästa statsminister i Belgien skulle sjunga nationalsången på nationaldagen den 21 juli och klämde i med ... marseilläsen.
En kolumnist i Le Soir kommenterade att detta misstag bara hade kunnat ske i Belgien, med dess brist på patriotism och imperialistiska komplex. Hon tycker att visst är det bra att landet Belgien har en så fluffig och öppen identitet, inte minst i relation till extremism och fundamentalism, men finner det oroande att den blivande statsministern är så hårt förankrad i den flamländska myllan att han, när han ska sjunga en annan nationalsång än sin egen regions, halkar in på en utländsk. Kanske därför att han automatiskt klassifierar de fransktalande belgarna som utlänningar. "Den 21 juli var det som att Monsieur Flandern var på statsbesök utomlands. Alltså till konungariket Belgien."

Nämen o...

Det hände sig att Jorun reste till föräldrahemmet och glömde sin semesterstickning. Efter några dagar blev klådan i fingrarna övermäktig och hon gjorde en räd i moderns garnförråd. Några nystan maskintvättbar ull/acryl med anor från åttiotalet dök upp, och strax efteråt lokaliserades ett mönster anpassat till garnets grovlek och mängd. Det skulle bli en sjömansinspirerad randig tröja med röda detaljer till gossen O. Det brainstormades till och med om ett tatueringsliknande broderat märke vars text inte ska avslöjas.

O, så bra och fint.

Sen stickades det, och stickades, och det delades för halsringning och las upp maskor för ärmar och stickades och stickades.

Många maskor blev det, och trångt på stickorna var det. I övrigt vet jag inte vad man kan skylla på, för visst är gossebarnet normalsymmetriskt? Eftersom det verkar besvärligt att ha huvudet långt ut på axeln repades halva mästerverket upp, och planen just nu är att det ska bli en filt, förmodligen till den lilla hunden L.

Så kan det gå.

Uppla-huppla is-skål

Nu är vi i Upplands-Väsby helt plötsligt, hos släkt.

Släkten och mannen är på ICA, barnet sover och jag läser mattidningar. Hittade ett recept som jag vill prova hemma: Servera sorbet i isskålar.

Skålarna gör man av 1dl+1msk socker, 1dl vatten, 3dl jordgubbar, 2 äggvitor. Man fyller 4-6 portionsskålar med lite vatten, doppar i ett par droppar karamellfärg. Ställ en mindre skål i varje portionsskål så att vattnet pressas ut mot kanterna. Fixera den lilla skålen med gummiband(hur då?). Ställ i frysen och låt stå några timmar tills vattnet blivit is.

Gör en sockerlag och låt kallna. Mosa bären och blanda m sockerlagen. Frys 1-1,5 tim. Vispa äggvitorna och vänd ner 1 msk socker. Blanda jordgubbsmixet med äggvitorna och frys 2 timmar till. Ta ut och vispa om lite nu och då så det bildas fina små iskristaller. Ta isskålarna ur formarna och ställ dem på varsin tallrik. Skeda i sorbet och garnera med citronmeliss och några färska jordgubbar.

Nytt på tapeten

Min barndoms bästis ska flytta, väldigt långt och väldigt snart. Det känns skittrist.

Vår vänskap gjorde världen mindre trång när jag var elva år. Nu är vi den sortens vänner som paktar i Risk (så att jag vinner...). Jag kommer sakna det.

Den här tapeten tycker hon är fin.

Morgon i barnfamiljen

Den glada bebisen och den utsövda mamman vaknar på varsitt håll, barnet hos fadern och modern på ett liggunderlag på balkongen (sic!). Det har varit en riktigt bra natt: 17 grader varmt och med öronproppar hörs inget av trafikbruset. Jag har sovit 6,5 timmar utan att bli väckt vare sig för amning eller tröst. Barnet sövdes i bärsjal hos sin far efter en stunds trivsamt fredagsmys (alla är glada, sitter i soffan och äter persikor). Han la henne i storsängen och skötte nattens två omsövningar med tutte eller vattenflaska. Vi bestämde en minimitid då det börjar räknas som dag, då han fick väcka mig om det inte skulle gå att söva om mer. Nu sover han lite till medan barnet och jag just ätit mer persikor och lite fil och hon har fått ett morgon-amm.
Det finns en liten sång jag gjort för detta tillstånd av stillsam lycka:

Mamma är hemma och allting är bra.
Pappa är hemma och allting är bra.
H*is är hemma och allting är bra.
Alla är hemma ida´
Och det känns ju verkligen bra.

natt i barnfamiljen

Hemskheters hemskheter, vi har påbörjat något slags krafttag för att förbättra nattsömnen och det är skithemskt och förvirrande. Vad är det som är viktigast, att hon somnar ensam eller att somna lycklig? Är det viktigt att sova resten av natten i egen säng? Är det verkligen ok att låta sitt barn bli så där förtvivlad? Det här plågsamma som vi håller på med nu, är det värt det? Skulle det hjälpa om jag slutar amma? Kommer något av det här eländiga få effekt?

Jag har aldrig kännt henne så spänd som i natt, när jag äntligen lyfte upp henne ur spjälsängen var hon blöt av svett och tårar och alla muskler i kroppen var så... Till slut kunde jag vagga henne till sömns igen i famnen. Men då hade vi testat att bli vaggad i pappafamnen, välling, vatten, napp, smekningar, sånger, att "vänligt men bestämt" lägga ner henne igen när hon reser sig upp, allting i trekvart. Jag känner mig helt ledsen när jag tänker på den här natten. Ser man det mer objektivt så somnade hon i spjälsängen efter tjugo minuters sövning, sov två timmar, vaknade och kunde efter en längre stunds tröstande somna om utan att äta och sov sedan två timmar till innan hon lyftes över i vår säng och somnade om utan att äta eller gråta. Och nu sover hon lugnt i storsängen sedan fyra timmar tillbaka.

Det kanske går ganska bra, det kanske är på väg åt rätt håll. Lyckligast sover hon med oss, men då vill hon ammas flera gånger under natten. Det vill hon naturligtvis nu också, istället blir det långa sorgliga vakenperioder för alla tre. Blä. Jag orkar inte riktigt att sova i tre tvåtimmars-omgångar och sedan skynda mig iväg. Just nu vill jag inte vara en heltidsarbetande mamma som har tokbråttom till jobbet, just nu vill jag vara en lyckligt sovande hemmammamma med dunkarna fulla med mjölk som sover i en stor snäll familjesäng.

'allo 'arry!

Jag vill gärna meddela att jag har sett senaste Harry Potter, dubbad på franska.
Jag vet inte hur intresserade ni är av en recension, ni kanske inte räknar dagarna tills bok nr 7 kommer ut... ?

Eklektiska horoskop

På sistone har jag blivit flitig läsare av horoskop. Inte för att få veta om Lejonet har tur i kärlek eller ska vara försiktig med pengar, eller ska se upp den 13:e.
Mina horoskop är lite mer selektiva än så, och förmodligen ännu mindre trovärdiga.

Grundtesen är att all information jag får höra talas om, som på något sätt kan appliceras på mig, gäller. Beskedet som jag går och väntar på - operation eller inte - håller på att avgöras as we speak, inte av några kriterier som de belgiska läkarna tillämpar, eller den information de samlar in för att fatta sitt beslut, utan av den information som jag själv håller på och samlar in på lediga stunder.
Svenska Socialstyrelsen säger att nyttan av ingreppet inte kan entydigt kan påvisas. OK då blir det inte av.
Någon läkarsida tycker att mitt problem är problematiskt och kan få allvarliga följder. OK då blir det väl av.
En annan läkarsida tycker att medicinering är bästa utvägen. OK då blir det inte av.
Någon patientsida nämner att operationen kan göras på ett snällt och mjukt sätt eller i enstaka fall på ett brutalt och hemskt sätt. OK, visserligen var det det snälla och mjuka sättet min läkare pratade om, men eftersom jag är ett enstaka fall är det väl bäst att vara beredd på det värsta.
Om jag läser om en person som genomförde ingreppet, och var vaken under operationen, och var så fånigt drogad att han inte tyckte att det var särskilt läskigt när hans hjärta under några kritiska ögonblick skenade iväg i otakt, så är det det jag måste vara beredd på. Enda skillnaden är att jag inte är fånigt drogad när jag läser om otakts-skeningen och därför tycker att det är ruskigt läskigt.
Om jag å andra sidan läser om en person som genomförde ingreppet och tyckte att allt var underbart smidigt och bra, och stolt berättar att hon gick på en lång skogspromenad lördagen efteråt, så innebär det att jag inte har någon anledning att oroa mig.
Det är alltid sista informationen som gäller.
Därför har jag helt slutat googla på "operationer skräckhistorier läskigt".

mer om lägenheten

Den enda invändningen mot att bo på en dagisgård är att det kanske blir jättekonstigt att vara lång-föräldraledig (tills hon är två år) och den lekplats som finns precis utanför ytterdörren är full med glada ett-två-treåringar som leker och så får H inte vara där förrän de gått hem. Eller - jag vet inte - det kanske är helt ok att leka med dagisbarnen fastän de är med sina fröknar, om jag är med? Men jag tror inte att det är ok.

Men det finns fyra-fem andra små lekplatser inom tvåhundra meters radie. Och så finns ju härliga strövområdet längs älvkanten med stora lekytor.http://duvan.montessori.eu.org/

Idag har vi tittat på en lägenhet. Den har utsikt över älven och ligger granne med designhögskolan. Nya golv och tapeter, nyslipad parkett i vardagsrummet. Till på torsdag måste vi bestämma oss. Gott om tider i tvättstugan. Det enda konstiga är att lekplatsen på innergården tillhör ett dagis.

När jag ska se på mina favoritsidor skriver jag första bokstäverna i adressen, och så brukar datorn veta vad jag menar.
Utom nu.
ta... och datorn föreslår: http://www.tabussen.nu/
bo... och datorn föreslår: http://www.bokatag.se/

Jag fattar vinken.

Och så bara en grej till om skägg, eller två...

Jag fortsätter rabbla gamla nyheter ur tidningen Dagen: dels finns en trivsam skägg-kategorisering att ta del av här:http://xn--skggo-hra.nu/wordpress/skaggklassificering/

Där refereras till så kallat kristet skägg. Skulle gissa att Peter och Ulf platsar? Lego-jesus platsar i alla fall. Bilden är tagen ur http://www.thebricktestament.com/the_teachings_of_jesus/on_family/lk14_26.html

Mera skägg

Jag vet att även detta är gamla nyheter, men i alla fall... Visst verkar Ulf och Peter snarlik ansiktsbehåring? Dock har inte Livets Ord nappat på trenden fullt ut, med deras tidning följer inga lös-skägg. Men det kanske kommer, de har lite halvhipp marknadsföring över huvud taget.

Profetens skägg

Pingst-profeten / kommunitetsledaren / fornkyrkefantasten Peter Halldorf lånar sig till att göra reklam för en ny kristen ungdomstidning. Teckna en prenumeration så får du ett snarlikt lös-skägg på köpet. Skägget sitter på en kartongbild av mannen.

Är det roligt, ödmjukt, billigt eller bara konstigt?

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=136691

Löneförhöjning

Jag har haft arbetsgivare som har hävdat att varje löneförhöjning, hur liten den är, ska ses som ett fantastiskt bevis på omtanke och uppskattning.
Andra arbetsgivare som aldrig kommit på tanken på att höja lönen, men sett övertidsarbete och jourhelger som någon sorts löneförmån.

Och nu upptäcker jag att jag har en arbetsgivare som höjer lönen så diskret att det bara av en slump jag upptäckte att jag faktiskt numera tagit ett steg i lönetrappan och numera kan unna mig... tja... vilken omräkningsvaluta ska man använda? Antal tiokort med lokaltrafiken? Antal dagens rätt i lunchmatsalen?
Löneförhöjningen är faktiskt ganska rejäl så nu kan jag äta dubbla portioner och åka en hel del mer tunnelbana, om man nu orkar äta ännu mer än i dagsläget, och åka ännu mer tunnelbana.
Man kan också använda en annan, tråkigare omräkningsvaluta: räntehöjningen på det rörliga bostadslånet. Den skedde inte lika diskret...

stress

Nu börjar saker skena iväg åt olika håll. Och jag skenar efter. I ridningens värld, har jag hört någonstans , är bästa sättet att få stopp på en skenande häst är att styra den rakt in i väggen.
Det är väl dit det är på väg, men jag vet inte vem som styr...

Så nu stannar jag klockan och går ner till kaffeautomaten och tar mig en plastmugg capuccino och en plastinslagen masarin och så får allt det andra vänta ett tag. Räcker nu.

Problemlösning: leka med elden

PROBLEM: Nä, man vill ju ine att småfingrarna ska greppa runt hett gjutjärn när hon ska börja resa sig upp. Man vill ju inte att hon ska tippa mot kaminen när hon börjar gå. Man vill ju inte att hon ska snubbla och trilla mot vedspisen.

LÖSNING: Kanske att bygga en grind runt. Det skulle bli snyggt om man tog en spjälsäng, monterade långsidorna mot varsin vägg, satte ett förstärkande vinkeljärn i hörnet kortsida-långsida och en stadig regel, hasp eller klinka på insidan framtill där de två kortsidorna möts.

RISKER: Det kanske inte blir tillräckligt stadigt. Eller brandsäkert. Eller lätteldat.

RESULTAT: Vi fegade ur och monterade sängen som säng istället. Men den kostade bara 100kr inkl madrass, spjälskydd, kudde och täcke så om idén fortfarande känns bra om några dagar kan det hända att vi köper en till. Ska höra med svärmor först.

ANDRA MÖJLIGA LÖSNINGAR: Att ständigt vakta barnet. Eller att sätta henne i en liten lekhage. Eller vänta med att åka till farmors stuga tills H är fem år.

Problemlösning: insekter

Nu har vi provkört.

PROBLEM: Små barn får inte använda myggmedel. Det finns knott och mygg där vi vill vara, den tid på dygnet som vi vill vara där.

TIDIGARE PROVADE LÖSNINGAR: Att manuellt vakta barnets ansikte. Att sätta barnet i barnvagnen med Emmaljungas inbygda myggnär nerdraget. Nä, det hjälper inte, insekterna kommer åt överallt ändå.

NY LÖSNING: Vuxenmyggnät format för att sätta över mössa.

RESULTAT: Jodå, det fungerade och barnet accepterade att ha det på sig. Lite krångligt med vällingflaskan men ok. Lösningen passar nog bäst på natten då det är svalt. På bilden är det midnatt och vi sitter på en klippa i Strömbäck-Konts naturreservat.