Det tycks finnas förinspelade minnesprogram över alla gamla kändisar.
Det var ju lägligt för P1 att han råkade dö mitt i nyhetstorkan...
Har lyssnat på hela hans Vox Humana ikväll, en jättejobbig radioteater från femtiotalet om en bitter tant som röker och super och pratar i telefon på en rapplig linje där samtalet bryts varenda gång hon blir arg. Tanten gör slut med sin karl. Jag borde känna mig finkulturell?!
Men den här typen av monologer kanske var spännande då. Nu hör man dem live hela tiden: Eftersom folk inte bryr sig om att andra hör dem när de gör slut via mobiltelefonen på stan sena lördagkvällar.
Lite finkulturell känner jag mig nog i alla fall, nu har jag både hört en av hans pjäser och sett Sommaren med Monika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är intressant med folk som inte riktigt ryms innanför ramen... När man lägger ihop alla pusselbitarna i alla minnestalen träder en ganska knepig bild fram av någon som kunde skapa väldigt stor konst av allt som rör det mänskliga, men inte var någon hejare på att vara människa själv.
Skicka en kommentar