Storfavorit

Lilla A är på besök tillsammans med sin bror. Storkusinen 14-åringen är A:s favorit för dagen.

A: Jag är en sköldpadda!
J: Det är jag med.
A: Nej, jag är en sköldpadda. Du är en sköldpappa!

Fast nu har kusinkompisarna övergått till att trycka bubbelplast. Själv ägnar jag mig åt att försöka få ordning på min krånglande Adobeinstallation. Naturen är ingen Disneyfilm. Och snart kommer vintern.

Redaktionsmöte

Talkie Walkie har ett femdagars redaktionsmöte västerut. Läsarskaran ombedes sjå sig, vi återkommer om ett par dagar med den knivskarpa omvärldsbevakning ni älskar.

Bett & blått

I afton har jag plockat några deciliter blåbär i en påse som jag råkade ha med mig när jag cyklade förbi en oemotståndlig skogsdunge. Och så har jag fått säsongens två första myggbett.

Det ena gav mersmak, det andra tar jag som en påminnelse om att vi ska västerut på onsdag.

Lite senare blir det blåbär med en skvätt ovispad grädde till kvällsfika.

Uppdatering:
Blåbären räckte till en skål blåbär-och-mjölk och till tre stora glas av Jonas goda milkshake. Gräddskvätten står kvar i kylen, vem vet vad morgondagen kan ha på menyn?

1:40

...blev 1:45 och 9,6 km.

Anti-bondensmarknad

Idag kunde man köpa fjärrproducerad mat på torget. Parmaskinka, sylt på engelska bär, balaclava, marmeladkarameller, fransknougat. Jag köpte skitdyra kanderade jordnötter, goda oliver, madeleinekakor, chokladkakor och marmeladkarameller. VK gjorde ett reportage om marknaden och nämnde Lemon curd som naturligtvis sedan gick som smör i solsken, medan andra dyra sylter (50:- för en burk) fick stå kvar på hyllan. I höst måste jag gå på Bondens markand, jag tror att det är en vettigare marknad med rimligare priser och produkter.

Men idag var jag förstås inspirerad av känslan av att vara utomlands, efter att vi spenderat dagen på Umelagun. Det är en härlig plats, glada människor, en miljö där man inte kan göra annat än slappa, njuta och ha det gott. Försöka få högre fart i vattenrutchbanan, försöka hitta på en bättre fortsättning på sagan och vända på sig.

Solsken i blick

... och läpparna små utav bär äro blå! Tro't eller ej men vi har mogna svenska blåbär på vår gård. I ett avlägset hörn mot en värmande stenmur. Vad skulle man inte kunna odla i detta gynsamma mikroklimat? Och svaret är att det nog får förbli blåbär, stora och goda. Idag har jag smakat flera mogna åkerbär, en jordgubbe, smultron, det är härligt med sommar!
Vi fick två begagnade däcksgungor av grannen och idag har U fäst en balk högt i en björk för att anordna grannskapets svängigaste gunga. Jag körde och hissade med traktorn, U stod i skopan med motorsåg. En tillitsövning.

Livet efteråt

Man gick ut grundskolan och försvann och sen skulle man träffas igen i en nedlagd byaskola i skogen, en heldag med brännboll, femkamp, cateringmat och prat.
Den dagen var imorgon och man var lite pirrig och undrade lite om man blev som man hade hoppats bli när man skildes åt den där soliga barndomsdagen på kyrktrappan. Om man hade varit nöjd med resultatet så här långt.

Prylshopping

Köpt idag: en elektrisk kokplatta med plats för två kokkärl samt kepsar med fastsytt myggnät. Fiskeprylsaffären bjöd på ett gratis metspö till dottern, komplett med flöte, lina och krok.
Det här kommer bli en rolig semester.

24 minuter

4+8+4+8+4+8+4 min. På fredag ska jag testa att gå en timme och fyrtio minuter.

Nu är alla plattor på plats, det tog längre tid än 40 min. En vecka däremot.

Skivorna till uteplatsen var ett särskilt puzzel. Först såg det ut att saknas en massa bitar.

Det visade sig vara två bitar som jag glömt, samt en trappa och nu ligger alla skivor på plats. Nu återstår sandning, sopning, vattning på repeat tills alla mellanrum är fyllda.

Morotsbord

Jag har fått ett balkongbord av en granne, de i sin tur hade fått det i inflyttningspresent men ville inte ha det. Helt nytt, helt fint och perfekt att ställa ett fat med morötter på en solig dag.

Less på internet

Jag läste på en blogg "Jag är så less på internet". Till det en kommentar om att det är naturen som gäller nu. Kanske det. Men tack vare nätet vet jag att det är 16grader i badsjön och slipper kyla ner mina tår.

Träningen fortskrider

Idag joggade jag 22 minuter, 15+11+8+1. Men det är inte länge kvar och 6,5 km i väl kuperad terräng verkar otroligt jobbigt. Men jag har anmält mig nu i alla fall.

Nybyggare i P1

Pappas kusin Lasse Strömgren pratar just i detta nu i en dokumentär i P1 om nybyggare i Ammarnäs.

Nio myggfria kvadrat

Det var slut på myggväggar till Rustas partytält men på Jula fanns ett ljuvligt 3x3m myggfritt paradis. Inget att duka långbord i men bra till mycket annat!

Korrigering

Farmor var på husmoderssemester i Ratan några veckor troligtvis 1946.

Den sjunde dagen

Och det vart morgon och det vart afton den sjunde dagen. Och jag halvvilade. Vi var på trevligt förmiddagsmöte i Korskyrkan, där har de högtalare i barnrummet så man kan höra predikan. Men det ar ändå svårt att hänga med i den miljön, det var något om fiskdrag som blev kvar på köksbordet och därför inte kom till nytta i fiskafänget. Sången var bra, med U barndomskompis L vid piano och mikrofon.

Sedan åkte vi hem och jag gruvade mig, hittade på svepskäl och sedan gjorde jag den sista rutan i söderplattraden. Sedan paddade jag för fuskskiffret och imorgon lämnar jag tillbaka markvibratorn till OF.

Enligt grannen som jobbar som anläggningsarbetare går det åt osannolika mängder stenmjöl för att borsta i springorna mellan plattorna. Det ska tydligen bli min syssla resten av sommaren att sopa, vattna, fylla, sopa och vattna igen.

Kostplan

Fantiserar om kommande veckors kosthållning. Jag tänker Trangiakök och närbutik som bas, plus lite medhavda frusna saker. Helst ska tvååringen gilla det också.
Havregrynsgröt
Risgrynsgröt från grötkorvar
Fil och flingor
Korv med bröd
Korv med vad som helst
Snabbmakaroner
Stekt mat på Murikka-stekhäll
Ägghalvor med goda saker på
Köttfärssås
Färdiga köttbullar
Pannkakor med glass och sylt
Falafel med gaffel
Risbollar (klibbigt ris som man klumpar ihop i ett kaffemått)
osv

Finlandsresa

By the way, tack vare landhöjningen kommer det finnas en "landbro" till Finland om 2500 år. Det vore väl roligt?

Farmors husmoderssemester

Farmor Elin åkte någon gång på 50- eller 60-talet till Ratan på husmoderssemester. Jag var dit idag, till Tullgården. Landstinget hade på den tiden ett vilohem för "utarbetade husmödrar främst från inlandet" enligt skylten jag läste idag. Byn är värd att besöka, gästgiveriet som nu är inrymt i lokalerna har behållit möbler och tapeter mm från typ förra sekelskiftet så det är jättefint. Maten är god nu, säkert var det gott även när husmödrarna vilade upp sig på den tiden. Jag kan tänka mig att de tog stärkande promenader ner till havet. Kanske betade det även då hästar och får i hagarna, hoppas att husmödrarna kunde njuta av utsikten utan att stressas av allt göra som väntade hemma.
I år är det tvåhundraårsjubileum av sista slaget på svensk mark så det kommer vara kungabesök och annat smått och gott i trakterna. Jag rekommenderar ett besök och följer gärna med.
Översta bilden är en taktil karta över hamnen som en gång i tiden var Norrlands bästa hamn. Byggnaderna är utmärkta med braille-siffror och uttydning skriven med braille-bokstäver finns i ena hörnet av bronsskulpturen.

Party, party, party

I morgon tänker jag åka och köpa ett 3x6m partytält och både väggar av myggnät och väggar av plast i fönstermönster. Jag har redan en stor blå pressenning att breda ut som golv. I tältet tänker jag ha min bebispluttis så myggen inte tager honom.
Släkt och vänner ingår också i planerna, jag tänker mig en plats att hänga, kanske fnitterfrukost med kusiner, kafferep en regnig dag eller Penteturnering. Medtag kåsor och eget Trangiakök så ses vi snart!

Work, work, work

Dansk sjösten och gamla plattor lagda omlott för att skapa ett intressant mönster och för att mina misstag inte ska synas för väl. Det blir till att köpa nya arbetshandskar efter det här och sedan inte använda dem, utan bara leka med A och O!

Livskvalitet - verklighet

Så då blev det äntligen lördag och städerskan dök upp fem minuter före utsatt tid.
Lite motsträvigt visade jag runt: här är badrummet, som du ser behövs det verkligen städas... Här är min dotters rum - jag ska försöka sortera det som ligger framme innan du börjar städa så det blir lite lättare. Här är det smutsiga hallgolvet.

Och så jobbade hon enträget, envetet. Från rum till rum, från hörn till hörn. Dammade, dammsög, moppade. Plockade undan, vek ihop, ställde bort.
Vi pratade på den franska båda två kunde uppbåda - hon kunde väldigt lite och jag glömde på något sätt bort den franska jag ändå kunde när jag försökte hålla mig till språkets femhundra lättaste ord.

Och det var ganska lärorikt. Hon hade ett självklart sätt att förhålla sig till sitt jobb: hon tyckte varken att jobbet låg under hennes värdighet eller att hon hade något att be om ursäkt för. Tidigare hade hon varit laboratorieassistent, nu var hon städerska och det var inte mer med det: det blir så ibland.

Nu går jag omkring i ett hus som nästan är alldeles rent - de ställen hon inte hann med känns som skamfläckar; i morse var väl resten av huset på ungefär samma nivå...

Jag tror faktiskt att det är livskvalitet att kosta på sig den här lyxen. Men vad ska vi nu hitta på att göra alla lördagar när vi inte behöver storstäda...?

Regntunga skyar, 4H

Vi tog på oss regnkläderna och åkte till 4H-gården igår. Alla borde träffa en gris ibland.

Regntunga skyar, Lahinch

Min röst når er just nu från Lahinch, county Clare, Irland.

Himlen hänger grå och tung över bergen och vyn över Atlanten är luddig i kanterna. Vi flög till Irland i onsdags, hämtade ut en hyrbil och kastade oss (=mig) ut i vänstertrafiken. Efter två dagar på den ort där 14-åringens irländske vän bor har vi nu förflyttat oss västerut till Atlantkusten. Vi hade en trevlig dag i går, med lågbudgetnöjen som att hoppa på stenar vid strandkanten, leta snäckor och spana på maneter. I dag blir det troligen ett besök på ett akvarium med lokal fauna, och en tur upp på de blåsiga klipporna vid Moher.

Vägarna är otroligt smala och slingriga och det är knepigt att veta var vänstersidan av bilen ligger i förhållande till stenmurar och björnbärshäckar. Än så länge har vi klarat oss utan större problem, men det är lätt att göra fel när man kör ut från en bensinstation och högerfilen ser så självklar ut. På motorvägen är det lättast, det finns gott om plats och man gör som alla andra.

Pojkarna pratar engelska utan nämnvärda problem och det är riktigt roligt att se och höra dem.

Förra veckans vanvettsstress? Glömd.

Regntunga skyar

Idag har det varit skurar och spridda skurar, men jag har jobbat på ändå med benäget bistånd från min man som passat barn och kört fram material med traktorn. Vi hann så långt som till att ha kört ut allt grus samt att vi har satt en betongkantsten och packat grus och stenmjöl på södersidan huset. Och så har vi lagt ut de rör vi ska ha som hjälp för att hålla rätt nivå på stenmjölet när det ska finliras innan plattorna ska sättas. Imorgon hoppas vi på uppehåll, medgörliga barn och att vi håller arbetsmoralen igång.

Jag fick hyra markvibratorn över helgen, tack vare en helschysst kvinna på OF. De har egentligen semesterstängt på måndag och tre veckor framåt, men hon fixade så att jag kan lämna maskinen till en kille som jobbar med andra saker än uthyrning. Det som återstår att packa ska vi väl klara av imorgon förmiddag, men sedan vore det skönt att hinna så mycket som möjligt av plattsättningen, så att inte hela semestern slukas av detta plattprojekt.

Kampen om överlevnad

Jag har suttit på morgonen och bläddrat i "Vegetarisk barnmat" för barn under två år skriven av Elsa Laurell utgiven av Hälsorörelsen. Så nu tänker jag på morotsjuice och keso. För större barn har hon bland annat tips på dessa snabba rätter:
"Tugga på grönsaksbitar före maten eller halvtinade frysta ärtor eller majs. Råkosten är bäst att äta först då barnen har god aptit.

Bra att ha kall potatis i kylen som snabbt kan skalas och serveras som "potatistårtor" - skivad med vegetabilisk pastej och en skiva surgurka eller grönsak på.

Spenatsoppa med sojakorv. Någon grönsak.

Pasta (fullkorn eller delvis fullkorn, sojamakaroner) med pastasås på t.ex. röda linser och tofutärningar + grönsak.

Ris med kikärtsbollar/falafelbollar + grönsak.

Linssoppa (röda linser) med potatis, lök, vatten och buljong + grönsak.

Couscous med vita bönor i tomatsås + grönsak.

Grahamsgröt med dadlar, mjölkalternativ och färsk frukt till."

Kutartävlingen

Nu har jag betalat in mina 100kr för att bestiga ett berg och sedan springa/linka omkring på det i flera kilometer. By the way observera att jag och systerdoter S även deltog i en skidtävling i år. Så att.

Täckta jordlager

Jag skriver vilka rubriker jag vill, först.

Idag har plattprojektet skjutit fart, nu ligger 0-18 grus i botten, inte riktigt på rätt nivå ännu men kanske kl. 10 imorgon bitti. Kl. 15.30 ska markvibratorn lämnas åter, så då ska så mycket som möjligt vara klart. 3,5 cm stenmjöl och 4,5 cm tjocka plattor. Sedan kan prisessan A springa fram och tillbaka där så mycket hon orkar.

Och nej, jag har fortfarande inte lagat militärbyxorna som jag vurpade med år 2000...

I förtäckta ordalag

Jag försökte tänka ut något mycket förtäckt sätt att berätta vad jag har gjort i dag och vad jag tänker om det. Den enda liknelse jag har kommit på är ett frieri men obs det är inget frieri, mammas nya kille har sommarlov och det finns inga andra killar på vänt heller...
Så här har vi frieriet.
Han säger: nå, vad kan du berätta om dig själv och vad du kan erbjuda, varför vill du gifta dig just med mig?
Hon säger något mycket ljust och poetiskt.
Han säger: hm. Nå, men hur har du det med matlagningen? och barnpassningen? Är du fertil förresten?
Hon visar sina intyg från husmodersskolan och mödravårdscentralen och försöker förklara sina utmärkta meriter. Nu börjar hon darra lite på rösten.
Han säger: hm. Nu var det ju inte riktigt så jag tänkte. Nåväl. Jag ser att du har snygga ben men är du säker på att de kommer att se fina ut om 20 år? Du har inga åderbråck i familjen?
Hon visar släktfoton fast benen syns inte så väl under de långa kjolarna och nu känner hon sig ganska illa till mods.
Han säger: hm. Ja, då får vi se, det finns några andra som också hemskt gärna vill gifta sig med mig, jag får se om de kan erbjuda mig något bättre. Jag hör av mig.

Då kan man ju fråga sig om hon vill gifta sig med honom även om hon får chansen.
Tänk på det i överförd bemärkelse! är dagens hälsning till några personer som garanterat aldrig kommer att läsa denna text.
Och i morgon är sista dagen före semestern.

Tolv korgar över

Jag läste om en smart återvinningsidé: om pastorn behöver en fräck PowerPoint till sin predikan kan hen gå in på en hemsida dit andra skickat in sina begagnade presentationer och ladda hem en färdig. Det är gratis att skicka in och kostar att låna. Smart idé förutom att jag tycker att en bra berättare sällan behöver illustrera, åtminstone inte med käcka streckgubbar som slår ihop klackarna och får glödlampeidéer. Jag har varit på flera tjusiga föreläsningar av internationella professorskor som visar bildspel om sin hemstad innan de kommer till skott och föredrar det de egentligen skulle säga. Inom retoriken finns ett begrepp som betyder att man underbygger trovärdigheten i sin argumentation genom att visa att man är bra som person - i storföreläsarnas powerpointversion tänker jag att det är ett bra sätt att få taxametern att ticka på och att det är ganska mysigt att sitta hemma och kura med datorn.
Det här blev lite blandade Powerpointreflektioner från en som varit förskonad från eländet i över ett halvår...
Jorun: jag gillar din anti-PP-slogan "where´s the power and what´s the point"

cinematopoetiskt

Bodil, jag måste erkänna att jag skriver rubriken först...

I dag har jag varit på cinemateket och sett filmen Police, adjective. En film som visar hur tråkigt det är att sitta och vänta vid en sekreterares skrivbord i tio minuter, i väntan på att få gå in till chefen, genom att filma någon som sitter och väntar vid en sekreterares skrivbord i tio minuter.
Obs jag är inte säker på tidsangivelsen för jag hade svårt att hålla mig vaken.

Jag gick med ett helt gäng rumäner och de skrattade till då och då. Men när jag förstod att själva grejen med filmen var att mycket långsamma scener (en polis som övervakar en misstänkt langare i realtid) skulle utmynna i en filosofisk diskussion där polisen får sitta hos sin chef och läsa högt ur en ordbok: "hur definieras begreppet samvete"
-- tja då får jag säga att jag förtvivlat tog av mig skorna i hopp om att känslan av heltäckningsmatta mot mina nakna fötter skulle hjälpa mig hålla mig vaken. Man gör så gott man kan... Kanske var filmen en hyllning till den forna diktaturstatens rika lager av undertext. Kanske. De som orkade hålla ögonen öppna hela filmen har tolkningsföreträde.

Men när man ser det här utbudet av filmer en vanlig vecka på Cinemateket och vet att det endast kostar tre euro per film utan medlemskort och mycket mindre med, och att lokalerna är jättefina... då känns det nästan lättare att bli en filmnörd än att inte bli det.

Du ska få se - det här är livskvalitet!

... sa en god vän till mig i dag när hon gjort en riktigt handfast insats för att hjälpa mig avbörda mig stress inför semestern:
-- fixat så att hennes städerska kommer hem till mig på lördag för att storstäda.

Nu kan jag springa iväg på alla mina tusen andra ärenden. Med lätta steg - det ordnar sig nog det här med semestern!

Bada i regnet

I filmen av Jonas Gardell där Loa Falkman är familjefadern som blir homosexuellt förförd finns en scen där han vadar ut i havet och hojtar "Vansinne Vansinne" eftersom det är så farligt att bada när det regnar.
Min kommun har en gratistjänst där man får sms om både väder och badtemperatur.

Falafel-symbol

På tal om grabbighet: Det har varit konstbråk i nyhetstorkans Umeå. Två popplar i min favoritpark har snirkligt motorsågats och målats till... rosor. Kortversionen av konflikten är att Kultureliten tycker det är för pyntigt och hemslöjdigt medan Folket tycker att det är dekorativt och bra mycket trevligare att titta på än en performance där någon kissar.
För mig ser det mest ut som grälla "falafel-symboler" (som en av mina finaste människor råkade säga i en kulturdiskussion för mycket länge sedan).

Torkade blåbär

På den fantastiska Konsumbutiken fanns torkade blåbär. Man kan visst göra det själv om man sätter ugnen på 40-50 grader och låter bären torka i 15 timmar.
Min blåbärskvist som stått i vatten sedan den var en liten knoppis har fått sina första små blå idag.

Skördetid

För några år sedan testade jag att göra gifflar (eller vetebullar?) fyllda med en rolig sylt; rabarber, rosépeppar och vanilj. Jag bjöd på det på jobbet och det var en väldigt... ovanlig upplevelse. Men ändå gott på något sätt. Ikväll hittade jag syltreceptet igen. Vi har passerat stugan i inlandet igen och skördat rabarber och (svart)vinbärsblad. Saft. Jordgubbsplantorna jag fick i morsdagspresent lever och mår. Även kryddorna jag planterade där har klarat sig. Lavendeln har gått i blom. Ruccolan är som bäst nu. Salvian har också klarat sig bra. Jag vill slå ett halvhjärtat slag för citronmeliss som är en fantastiskt levnadsduglig kryddväxt, synd bara att den inte är klockren till så mycket. Jag har ignorerat att försöka smakmatcha den subtilt och istället maxat på med ett stort knippe till varje måltid. Helt ok till kall tonfiskröra.
Hemma igen finns det fyra sorters kryddgrönt att välja på. Och krukväxterna som nästan dog har återuppstått.
Revenge of the No Garden Gardener.

Dans les Mills

Idag gick jag på ett riktigt Konsum, inte delikatessvarianten och inte stormarknadsvarianten utan ett lagom litet där det finns två varianter av varje vara. Ack så behändigt!
Inspirerad av Jörel plockade jag ner ett paket Nestlé Fitness frukostflingor eftersom det följde med en gratis träningsfilm Dance Les Mills Body Jam. IKSU där jag brukade träna förr i tiden använde Les Milles träningsprogram och jag trivdes med det.
Åh vad jag ska stå och svettas framför "panoramafönstret" i vardagsrummet, dagisfröknarna kommer förbluffat beundra min hoppspänst.
UPPDATERING: nu har jag kört ett första träningspass framför TV:n. Kul!

Text

Och jag jag tänker en tanke sen tänker jag om den sen skriver jag en text sen skriver jag om den sen sätter jag en rubrik sen publicerar jag sen skriver jag om det igen. Och lägger till en bild.

Intresseklubben

Varifrån kommer utrycket Intresseklubben antecknar?

Om jag inte minns fel använde Henrik Schyffert uttrycket i sitt försvarstal för nittiotalet, eller var det på Big commedy-turnén. Hur som helst verkar det vara något vi har i gemensamt bagage. Jag tror det var något vi sa på gymnasiet (slutet av åttiotalet).

Jag lyssnade på dagens Sommar-program med Nour El-Refai och en intressant sak hon tog upp var grabbig humor. Att det kan vara kul om man inte känner sig exkluderad. Jag tyckte att Henrik Schyffert var mycket rolig under Big Commedy turnén trots att han var hur grabbig som helst. Varför? Ja, jag gillar grabbig humor verkar det som.

Beskrivningen av Vikingarnas intåg i Robertsfors var helt super tycker jag, men jag kan inte återberätta det för halva sketchen bestod av könsord och beskrivningen av kvinnorna var förfärlig. Men jag vek mig av skratt åt kvinnor som inte tagit av sig skoterskorna på en vecka och som Christer förbarmar sig över. Jag kände mig inte exkluderad, men tänk om det var meningen att jag skulle göra det? Eller snarare att sketchen var skriven för männen i publiken och att det kvittade lika vad kvinnorna tyckte? Var det kvinnor i publiken som kände sig exkluderade och led sig genom föreställningen?

Och tanken att småbarnsföräldrar gärna skulle ställa upp på repmånad blev jag mycket road av. Att bara säga: "Älskling, plikten kallar, jag ska åka ut i skogen och tälta, åka bandvagn och skjuta AK4 i ett år, vi ses!" Men jag har ju aldrig gjort lumpen och knappast mina medmammor heller. Det var kankse riktat till männen i publiken, det var kanske en uppmaning till oansvarighet och könsförtryck? Jag såg mig själv stående redo där med en stinkbomb i handen klockan fyra på morgonen att slänga på lede Fi när Ivan dök upp i gryningen. Varför är det så lätt att känna sig inkluderad i den manliga normen?

Rubrik

En liten fundering bara? Hur gör ni när ni skriver inlägg? Sätter ni rubriken först eller sist?

Jag sätter rubriken först, för jag har gått och tänkt ut något att skriva om och så snurrar jag kring det. Och kanske framförallt, man hamnar ju först i rubrikraden, så då blir det rubrik först.

Intresseklubben antecknar antar jag.

Kaxa mera

Skönt att man kan dansa utan att kunna stegen och segla förutan vind. Kan man springa utan kondis? Nu är det möjligt att anmäla sig till Fjällmarschen och det ser seriöst ut värre. Bergspris någon?

Jag blir mer och mer övertygad om att det får bli 6,5 km motionsklass och tiden... den som kom sist i fjol höll snett under 5 km/h, jag ska försöka klara det på 1:40... 4 km/h. Är det ens möjligt? Tänk när man kämpat uppför Näsberget, är man inte död då? Springa blir det knappast tal om.

På kvällen är det paltmiddag, hänger ni med på den? Men det blir en träning i att stå ut med orden: Det är inte att vinna som är det viktiga, utan att delta. Eller det är inte att delta som är det viktiga, utan att fullborda loppet.

Okaraktäristiskt

Om jag skulle rita en Europakarta över min begåvningsprofil så kunde min danstalang representas av Luxemburg. Eller det är nog att förhäva mig. Andorra.
Döm om min förvåning över mig själv - framför allt när jag tänker på det i efterhand: i dag nästlade jag in mig i en dubbelkurs för folk som dansat egyptisk dans i tre år eller mer. Jag är normalt sett i gruppen ettåringar, och man kan väl säga att om gruppen skulle utse en representant som skulle försvara gruppens färger, så skulle hon nog knappast heta Jörel.
Nåväl, jag gick på treåringarnas danslektion. Kände ingen. Drog på mig en slöja - i dag dansade vi med långa fladdriga slöjor. Och så dansade jag.
Lärdomar:
Man kan inte hoppa två årskurser och tro att det inte spelar någon roll.
Man kan vara sämst i hela rummet och det spelar faktiskt ingen roll.
Man kan dansa även om man inte kan stegen.
Och det ligger något underbart kaxigt i att gå på en kurs som ligger solklart över ens nivå. Bara sådär.

Handboll

I kväll ett späckat program: besök hos veterinären, sedan filmfestival, sedan restaurangbesök, sedan halva "Tillsammans" på utomhusduk, sedan långpromenad hem...
Filmen vi såg hette Machan, handlar om Sri Lankas nationella handbollslag på turné i Tyskland. Laget är löst sammansatt av enstaka individer som har det gemensamt att de finner fattigdomen i Sri Lanka outhärdlig - men de har inte mycket aning om handboll.
Baserad på en verklig historia. Kan starkt rekommenderas. Visst handlar den om slum och omöjliga levnadsförhållanden. Men den fick mig också att skratta så jag grät.
Filmskaparen Uberto Pasolini var på plats och berättade hur de hade jobbat. Det är intressant att filmen i Sri Lanka upplevs som en Sri-Lankansk film. Årets film i Sri Lanka för övrigt.

Vikt: insikter utan vikt

Om man tänker sig att en person går upp tio kilo i vikt. Och kroppen består av 70 % vatten. Så har den personen ökat sin "torrvikt" med tre kilo (fett och muskler mest antar jag). Resten är vatten. Antar jag.
Så egentligen borde hon fundera på hur hon ska bli av med tre kilo fett utan att tappa muskler; vattnet sköter sig väl själv.
Funderar jag. Fast sedan inser jag att hur man än tänker om man vill bli av med tio kilo kroppsvikt, så är det väl ungefär samma recept i alla fall: äta mindre, förbruka mer...

Statistik smart och läskigt

En liten animering. Grönt visar att det skapas fler arbetstillfällen än de som går förlorade. Och rött är naturligtvis motsatsen.
Siffrorna är från USA som det framgår av kartan.

Hobbyelektriker

Man gör så gott man kan - blottar koppartråden, tvinnar röd tråd med röd tråd och svart tråd med svart tråd, och så tejpar man med eltejp. Först runt den röda tråden. Sedan runt den svarta tråden. Sedan runt hela paketet.
Och sedan kommer oron.
Hur vet man att det är just eltejp man har använt? Tänk om det är... Tja.. halvledartejp? tejp för att tejpa ihop läckande vattenledningar. Butterickstejp.
Och så funderar man på om man borde skriva testamente innan man stoppar i sladden i eluttaget. Eller i alla fall ett sista blogginlägg.
Och så gör man det.
Och så går allt bra, och då tänker man: vad var det jag sa, det var väl ingenting.
Om allt hade gått dåligt hade man kunnat tänka samma tanke: vad var det jag sa.

Hobbymonster

Mina katter har lite olika egenskaper, jag vet egentligen inte vilken av dem som passar bäst i möblerade rum, om någon.
Katten Octavia leder monsterligan just nu. Hon tuggar sladdar som andra tuggar... tja köttben kanske.
När jag upptäckte att min nya mobilladdare inte fungerade för att sladden var avgnagd kändes det surt.
När jag skulle sätta mig och laga den och upptäckte att sladden var avgnagd på fyra olika ställen... Tja.
Då visste jag inte vad jag skulle säga, om något.

En knollrig Ada-frisyr

Det var i maj Underbara Clara la ut beskrivning på frisyren jag allt som oftast har varianter på. Så last months fashion... Dags att klippa sig kanske.