Det är slut mellan mig och Dr Välsnaggad

Alla epoker måste ta slut och även min tid som knäpatient. I dag besökte jag Dr Välsnaggad för sista gången. Han tittade på mitt knä och sa att det var stabilt och bra. Nu behöver jag aldrig mer komma tillbaka. Om det inte är något jag undrar över eller är orolig för, förstås, för då är jag förstås alltid välkommen.

Sammandrag av Vita serien här.
Maj 2007: Remiss från tobaksaffären
Maj 2007: en vandring utan kryckor
Juni 2007: sportiga ortopeder, men varför blir man blodläkare? Jo för att kunna lyssna på radio på jobbet och ändå tjäna bra med pengar (tack Signe)
Juni 2007: personligt rekord i vårdkonsumtion
September 2007: 1,2 m personligt rekord i familje-VM i längdhopp.
Maj 2008: Se upp med undermåliga efterapningar: Dr Välsnaggad äger
Juni 2008: Förnedrande rundtur i gröna snabba
Juni 2008: Kvällen före den stora dagen
Juni 2008: Mikroprojektet att lyfta hälen.
September 2008: Motionera de grå cellerna hjälper inte knäna.


Det är ganska intressant att gå tillbaka och följa ett gammalt spår och att upptäcka vad jag inte har skrivit om.
-- Skälet varför jag aldrig kommer att glömma Dr Välsnaggad
-- Hur fruktansvärt länge jag släpade mig omkring på kryckor och vilken chock det var att få reda på mitt hjärtproblem
-- Och framför allt någon som helst markör som visar vilken ökenvandring jag släpade mig igenom, hela den där evigt långa tiden.

Uppdatering: Kanske borde jag förklara skälet varför jag aldrig kommer att glömma Dr Välsnaggad: Det var han som insåg att jag måste ha ett fel på hjärtat. Det låter dramatiskt att säga att han räddade mitt liv, men troligen var det precis så.