I vecka 31

Igår fick jag ett tiotal broschyrer av barnmorskan, om bilbarnstolar, amning, hörseltestning, hyra av smärtlindring med elektroder, alltihopa. Bra så.
Ikväll sitter jag och surfar försiktigt på sidor från sjukvårdsrådgivningen och kvinnokliniken. På många sätt känns det väldigt lugnt och bekant att tänka på det som komma skall. Det gick ju väldigt bra förra gången, jag kände mig stark, uthållig och modig. Men så snuddar blicken vid ord som skrämde mig förra graviditeten, ord och scenarion som jag med målmedveten informationssökning, avspänning och träning lärde mig att tömma på laddning. Då. Tydligen behöver jag göra det igen. Hoppas att det är nio veckor kvar.

Längs vägen

Idag kom vi en timme sent till kursen för att ingen av de fyra i bilen hade tagit med sig någon karta, men även för att Fillandsvägen visade sig heta Fillanvägen och för att det var trevligt att fika längs vägen och för att damen vi frågade inte visste vägen men gissade och hade fel. Det coolaste på kursen var nog applikationen för styrning av elrullstol, där brukaren med blicken (ögonstyrning) väljer körriktning på skärmen till sin tablet-pc och sedan tittar på vägen som vanligt men håller nere en enda knapp för att köra och släpper knappen när det är dags att med en blick ändra körriktning.
Vi gick inte på IKEA trots att vi passerade på hemvägen. Jag hade egentligen behövt köpa en ny barnmadrass till H:s gula växasäng som vännen S och jag köpte i en skum gränd igår. Den står nu i Pysselrummet, komplett med sovande tvååring och allt. Inatt vaknade hon kl 4 helt desorienterad och ropade på farmor. Eftersom spjälsängens madrass ligger i Nya Sängen fick jag bära över henne till Stora Sängen i det som troligen blir vuxen & bebissovrummet. Hon men inte jag kunde sedan somna om. Arbetsdagen ljus och lång blev tretton timmar. Skönt att vara hemma igen.

Idag när det regnar (del 2)

... har jag provsprungit mina nya springskor i parken och jag är alldeles lerig och glad och blöt. Nu får hösten komma.

Och till den som undrar om jag inte gör något på det där jobbet jag uppbär lön ifrån -- varför jogga mitt på blanka tisdagen? för att inte tala om blogga? -- så har jag tagit ledigt i dag för ett akut hushållsgöromål.
Som nu är vederbörligen avklarat.

I dag när det regnar och bankerna svajar

... vill jag slå ett slag för riktig hederlig härlig ärtsoppa.
Den portion jag just äter tillreddes av mamma i torsdags på torkade gröna ärter, rimmat fläsk och gul lök.
Alldeles utmärkt gott, värmande och - inte minst - billigt.

Och den som vill ha sällskap till soppan kan ju med fördel titta på det här framträdandet med Job Andersson, folklivsfanatiker. Sven Björklund lär han heta egentligen.

Ja hoppsan vad tiden går

Jag läser att Bodil haft en trevlig helg, flinar för mig själv och tänker "jojo, dags att skriva det nu, det är ju torsdag". Men så är det inte torsdag för det är måndag och det har redan varit helg.
Igår kontrollräknade jag de tio veckorna kvar till beräknad förlossning och så var de bara nio. Imorgon börjar arbetsdagen 06:00 med en lång bilresa, efter läggdags är jag hemma. Plusflexkontot växer snabbare än magen. Just nu snurrar det alldeles för fort, det finns inga marginaler för oförutsedda händelser eller ens för ordinarie förberedelser och dokumentation. Tricket bakom att hålla många bollar i luften är att hinna snudda dem just innan de trillar i golvet... Jag hoppas att jag hunnit vakna upp i tid, från och med idag fyller jag eventuella återbuds-luckor med "BOKA INGET HÄR" skrivet med kulspetspenna.
Blodtrycket är i alla fall fortfarande lågt och bebishjärtat slår sina jämna 130-140 slag och magen växer som den ska (under medel men jag följer min kurva). Modellagenturen har inte hört av sig sen de fick bilderna på Herr Partner. De har bara nio veckor på sig, ja hoppsan vad tiden går...

Och så hade en vecka gått - igen

Tiden försvinner så hastigt. Vi har i alla fall haft en bra helg. Igår var vi på Holmsunds badhus och jag åkte bland annat Space Bowl, en mycket rolig vattenrutschbana där man åker fort genom ett rör och kommer ut i en stor skål där man cirklar några varv innan man ramlar ner i en djup bassäng. Den kallas också toaletten. Rekomenderas!

Hemlärt

I dag har jag lärt mig svåra ord på engelska. Svåra dels för att jag inte kan dem, dels för att de tvingar mig att tänka ett extra varv. Eller ett par. Det är så betydelsetäta små ord att hela läsningen stannar upp för en filosofisk paus.

Fantasy can dissipate (because its logic is so often autotelic), but the imagination, especially when collective, can become the fuel for action.

Autotelic betyder "having within itself the purpose of its existence or happening". Till skillnad från något som är heterotelic, där ändamålet ligger utanför. 5-minuters-akademikern undrar hur lång tid jag ska lägga på att grunna över denna skillnad och vad den innebär.

Jag bestämmer mig för att författaren Arjun Appadurai menar att det inte är lika produktivt om en person dagdrömmer som att en grupp delar en vision, och att han nog hade kunnat säga det. Och så läser jag på en annan sida att gränser, kulturella skillnader och geografiska barriärer tidigare framstod som isomorphic, dvs. "different in ancestry but having the same form or appearance". Nu håller världen på att svänga över mot att bli "non-isomorphic" dvs. att saker varken liknar varandra eller har samma ursprung.
Vad ska man ha ett sådant ord till? Jag grunnar på om man kan använda det till att säga på ett mer intellektuellt sätt att: "det är som att jämföra äpplen och päron". Smaka på den här: "Dina jämförelseobjekt är ju helt icke-isomorfiska".

Har ni lärt er några nya ord på länge?

Hemköpt

Det är svårt att vara så här PK; helst ska maten både vara billig, ekologisk, närodlad, fiberrik, sockerfattig och innehålla omega-3. Oj vad jag resonerar med mig själv i mataffären!
(Idag blev det billiga vattengrönsaker, besprutade vindruvor, flerpack tubkaviar, storpack mjukost, flerpack laxpytt och ett glansigt magasin. Och ekologiskt; våtservetter, mjölkprodukter, soyabönor, borlottibönor, chorizo och leverpastej. Jag tror det blev oavgjort mellan samvetet och plånboken idag.)

Och livet mitt i alltihop

Idag satt vännen M och jag och grät i varsin biofåtölj, i smyg så den andra inte skulle se. Över att barnen ska bli stora, vi ska bli gamla och alla ska dö. Efteråt var vi överens om att vi nog borde ha kommit över det här stadiet, visst är det lite mellanstadievarning på att känna existensiell oro? Tur att man inte tänker på livets flyktighet så ofta...
En natt såg jag en dokumentär om det långdragna helvetet i Ruwanda och Tchad. Jämför man är tårarna i biomörkret banal lyx, så klart. En oväntad vinkling på ämnet var när de intervjuade en europé med leukemi som ägnar all sin tid åt att skriva om och sprida kunskap om Darfur-katastrofen. Han sa att det ibland känns jobbigt att sitta inne en solskensdag med vetskapen om att man bara får ett begränsat antal dagar med vackert väder i livet. Men han gjorde det ändå.
Idag är det en dag med vackert väder och barnvakterna lämnar tillbaka barnet om en timme. Jag tänker ta på mig Bodils hemstickade tröja i grått och svart Lovikkagarn och sätta mig på balkongen med en stor tallrik lamm/kål/potatissoppa. Idag är en av de där livsdagarna...

Bortkörd och hem... nåt

Igår läste jag miniintervjuer med kändisar som berättade om sin goda sömn. När Owe Wikström ursäktade att han inte sover mer än 7 timmar per natt med att han även brukar ta en tupplur på dagen blev jag alldeles trött och matt. Hallå, jag är ju gravid, jag borde ju vila råmycket och inte hålla på såhär och ransonera nattvilan?! Så då förklarade jag för dottern att nu tänker jag vila på soffan, vilket ledde till att hon kröp upp bredvid och så sov vi från 18:45 till 07:45 med ett avbrott för byte av sovplats.
Idag är vi båda utvilade antar jag...
I morse rafsade vi ihop lite barnsaker i plastkassar och körde till Svärföräldrarna för övernattningsbarnvakt. (Därav "bortkörd".) Herr Partner intensivrepar en sista helg med Gamla Hårda Bandet innan deras hejdå-konsert, dags att lägga ner.
Jag har ägnat dagen åt loppisfyndande; broderigarn, broderibågar, rundstickor, kantband, hemstickade tjocksockar, hemstickade barntröjor, hemvirkade grytlappar, en dockspis, en guldkantad kopp, lite uppbyggliga tidskrifter och en handfull flickplagg i nästa storlek.
Det vore klokt att passa på att köpa allt det där stora som man måste transportera med bil, nu när bilbarnstolen inte är ivägen. Klokt men uppskjutbart. Ikväll blir det date med Herr Partner, troligtvis Arn II på bio. Och imorgon blir det sovmorgon, fika och bio igen med vännen M (som heter som tjejtantfilmen vi ska se) tills det är dags att hämta hem dottern.

Hemkörd och bortkommen

Hej hopp, jag är hemma med foten i lyxförpackning och en stor trötthet överallt annars. Tack till er som bidrag med ett nattsvart ljus i det inte så täta mörkret: en påse blandad svensk lakrits och ett nummer av Plaza med bifogad feelgoodfilm har levererats av min personliga assistent. Hon har klarat eldprov ett: att gå till affären och komma tillbaka med rätt saker. Nu är hon ute och promenerar i det fantastiska höstvädret som jag inte riktigt klarar att möta än.

Kortfakta:
titanskruvar: 1
stygn: åtta
tid med max 15 kg belastning på foten*: 6 veckor
förmodad rehabtid efter borttagning av paketet: 6 veckor
drogkonsumtion: låg. (Ibuprofen tre gånger om dagen (antiinflammatoriskt, smärtan är inget större problem) Magräddningspiller för att inte få magsår av ibuprofenet. 1g paracetamol innan jag somnar - ska försöka utan i kväll om eftermiddagen går bra. Blodförtunnande spruta varje kväll.)
Gips: öppningsbart plastfodral

* dvs två kryckor och minimalt tryck på foten. En aning tryck är bra för läkeprocessen, för mycket kan göra att vi måste börja om från början igen. Måttstock: att kunna gå på sjukgymnastens fingrar utan att han får ont.

Klagopost

Jag har beställt två par skor över internet.
Att beställa är lätt. Att få dem är lätt, om man är hemma om dagarna. Då är det bara att öppna dörren när brevbäraren ringer på, och niga och tacka.
Är man inte hemma...
Tja första paret fick jag hämta på ett postkontor i en grannkommun, dit jag fick bege mig med tunnelbana och spårvagn. När jag väl var där passade jag på att även skicka ett paket vilket var surrealistiskt; kassörskan försökte övertala systemet att den nederländska adressen låg inom Belgien och allt låste sig. Hon fick söka hjälp i en annan kassa där hon fick förklarat för sig att när man skickar Utomlands så blir det Internationell taxa. Aha. Jag undrar om hon skrev upp det på en fusklapp eller litade på sitt minne.

Den här gången fick jag bege mig till mitt eget postkontor som tyvärr hade infört ett system med nummerlappar som fick även garvade belgare att tappa koncepten. På vilket sätt det strulade är egentligen ointressant, men jag fick i alla fall stå i tre olika köer innan jag till sist fick veta att mitt paket ännu inte fanns tillgängligt på posten. Vilket stod på avin, påpekade kassören.
Så jag stegade iväg med kraftfullt irriterade steg - det är retfullt nog när alla andra är korkade, att själv vara den korkade är väl värre. Sedan upptäckte jag att solen sken och att världen trots allt är ganska snäll.

När jag kom hem väntade ett papper innanför dörren. Viktiga telefonnummer inom din kommun var rubriken.
En lång seriös telefonlista med alla nummer man behöver till alla livets akuta problem.
Kommunhuset. Polisen. Låssmed. Brandkåren. Rörmokare. Gasverket. Elverket. Ambulans.
Etcetera etcetera.
Och slutligen: voyant/magnetiseur. Fjärrskådare/magnetisör.

Det tycker jag var lite gulligt, jag vet inte riktigt vilken nödsituation som skulle förmå mig att slå det numret - tappad kompassriktning?

Nu är det trädgården som väntar.

Vem vill få julklappar?

I gravidartiklarna tycker de att man ska passa på att shoppa till bebisen innan man blir för tjock och trött för att orka. Jag antar att det även gäller för julklappar (och då menar jag egentligen bara mitt eget graviditetsrelaterade tjockisskap, men det kanske är allmängiltigt även för julbordsrelaterad dästhet...)
Det är lönehelg och jag har fått min första lön på ett halvår (men små snälla utbetalningar från vännerna på Försäkringskassan där emellan).
I fjol fick de som firade jul med mig presenter, plus några till. I år blir det en stillsam jul med min lilla familj inklusive Det Nya Barnet, plus svärmor&svärfar.
När jag ändå har börsen uppe, vem vill få julklappar?

Slowfox med ena benet på ryggen

Jag sitter och skriver på en text samtidigt som jag undrar om jag är riktigt klok som lägger upp mitt arbete på det här sättet. Det känns på något sätt sällsamt bekant att jag får ett ämne tilldelat som jag inte riktigt kan få levande för mig, och att jag då väljer en vinkel som bara i viss belysning och med sträckt nacke har något att göra med det jag förväntas behandla. Om man vill vara elak, eller klarsynt, kan man dra en parallell till förhållandet mellan begreppen "dykning" och "sjöglimt".

Då säger vän av ordning: nå, varför skriver du inte om något annat i stället?
Signaturen fem-minuters-akademikern säger: jag har så fruktansvärt lite tid att lägga ner på den här uppsatsen. Att tänka ut en ny approach tar minst en kväll...

Usel undanflykt, jag vet.
Kanske är det så att jag i flera år har haft lust att skriva något om den här frågan jag vill tvångsomvända till att handla om "Modernity in Transition" (temat för min text), och inte vill döda min älskling.
Kanske är det helt enkelt så att jag gillar att försätta mig i omöjliga situationer och försöka krångla mig ur dem.

Skräcknota

Ikväll var det klädparty igen, som någon kommenterade i detta forum tidigare så är företaget jag kommer gynna ondare än hin håle. Vanliga kläder tillverkade av vanliga underbetalda portugiser, fast med grupptryckstillägg och expeditionsavgift på 49kr.

Förra gången avbokade jag beställningen när jag kom hem och tänkte över värdet och priset. Nu beställde jag en fin ärvbar plyschtröja till storasystern och ett par hängselplyschbrallor till det nya barnet. Det är en brun igelkott på byxrumpan. Det kostar dubbelt så mycket som motsvarande plagg på H&M/Lindex/KappAhl, men enligt säljaren ska man känna sig väldigt unik och så ska kvaliteten vara så god.

Trivsamt var det iallafall att sammanstråla med lite jobbarkompisar privat. Alla hade barnvakt, två var mer höggravida än jag och vi pratade inget jobb alls. Det känns just nu som att svepskälet klädshopping var ok med tanke på hur trevligt det var, speciellt om planerna på kollegiala föräldraledighetsfikan blir av.

Well well bakstötting, som Sigurd brukar säga.

Bilskräck

Vi har fått en ny granne i garaget, en BMW 526i. Den ser dyr ut. Jag är skitnervös varje gång jag ska parkera. Jag hatar att det är så men nu har jag börjat oroa mig redan utanför garageporten över att jag ska repa lacken på grannbilen. Så tänkte jag aldrig förut.

Bildag, sendag

Ja, det var en konstig rubrik på en konstig dag. Imorse simmade jag en härlig kilometer och sedan gick en halvtimme av mitt liv bort i att försöka köra bil till jobbet. Bilen ville bara stå stilla i korsningen Gammliavägen/Rothoffsvägen och det ville varken jag eller bilkön bakom mig. En man från Hagabröd hjälpte mig upp på trottoaren och där försökte jag meka till dess att U kom och hjälpte mig.

Annars har jag planerat upp hösten på jobbet, skrivit på en förstudie och börjat åtgärda ett dokument med många granskningssynpunkter.

Hemma hjälpte A och O mig att minska blomlådan vid uthuset och U skottade jord med traktorn.

Nu sover A och O och snart är det min tur. Godnatt!

Först ska vi provgå lite

Nu är ståbrädan till barnvagnen inköpt och monterad. Och semesteransökan inlämnad, från 17 november till post partum. Och lådan med systrarnas mest daterade mammakläder från 90-talet som förblev oöppnad förra graviditeten är nu öppnad, kläderna nytvättade och inhängda i garderoben. Men jag måste provgå de murrigt blommiga creppade blusarna hemma innan jag vågar komma ut ur garderoben med dem... Den kornblå klänningstunikan i krossad sammet kräver en hel del attityd och rätt accesoarer för att outas. På med det blommiga, ut och iväg. Här ska provgås och provstås.

Och när vi tänkt färdigt tänker vi sova

Tja, Audin rullar godmodigt på, men eftersom kupéfläkten inte fungerar och kylan samt besiktningen närmar sig börjar det väl brinna i knutarna. Nu har U ensamrätt på bilköpet, det är för komplicerat att vara två om omdömena. Vi får se om det snabbar upp processen som nu har pågått i nästan ett år. Ett problem är väl att gammaudin är lite för bra i grunden. Svårt att hitta en tystare bil. Svårt att nöja sig med en mindre bil. Vill ha en mindre törstig bil. Vill ha fyrhjulsdrift. Vill ha klimatanläggning.

Nu ska A få sin nattamat och sedan ska jag gå och sussa. Imorgon blir det bildag, jag ska åka och simma imorgon bitti. Skönt med bilfritt Bryssel. Umeå deltog inte i den bilfria dagen.

Idag tänker vi även på

att jo, Herr Partner ställer upp. Slutkunden heter Universitetet. Jag har mailat över bilder till agenturen idag. Det var inte så enkelt att välja bilder men jag gick på strategin att ta bilder där han såg innerligt faderlig ut. Vi får se om de vill ha oss?
Och så tänker vi på inköpslistan; vinterskor till H, syskonvagn, ståbräda och mjuklift, storasyskonsäng, matstol för en fallsjuk klättroman, bilbarnstol till det nya barnet och ett par bruna slimmade stövelkängor med höga skaft till mig, för att gå och sparka i lönnlöv med.

I dag tänker vi särskilt på...

... vår modiga storasyster som just nu troligen har det alldeles utmärkt på ett luxemburgskt sjukhus fast troligen är lite uppfylld av preoperativt pirr, trots allt...
... vår modiga mamma som just nu troligen har det alldeles utmärkt i ett umeåhem fast troligen är uppfylld av en gnutta resfeber, trots allt...
... miljön i Bryssel - i dag har det varit bilfri dag i den här staden, årets kanske trevligaste dag på gator och torg. Jag vaknade faktiskt av tystnaden i morse.

Och så tänker jag på lediga stunder på
... bilparken i Stöcksjö - hur länge till ska Audin rulla? Miljön och plånboken tackar för dina kollektiva ansatser, Bodil, men jag är nyfiken på vad som blir nästa märke...?
... modellbranschen i Umeå - var det ett gott ändamål i slutändan, och vad sa herr Partner om chansen att få posera?
... älgjakten i Sorsele kommun - är det någon som har hört hur det går?
... designbranschen i Göteborg?
... arbetsmarknaden i Stockholm?
... arbetsmarknaden i Skellefteå?
... kanske också arbetsmarknaden i Umeå och - kanske mer intressant - frågan om det överhuvud taget är en intressant fråga?

Och till sist, inte att förglömma:
Hur många dagar är det kvar till 7 oktober när min första inlämningsuppgift ska lämnas in... Hur många boksidor skulle jag hinna läsa om jag inte just nu satt och skrev detta inlägg?

Tranbärsdans

Hej på er alla glada snygga systrar!
Jag har plockat en liter tranbär i kväll och kokat tranbärssylt. Jag tror att ett av de goda råden i boken som nästan innehåller 2000 goda råd kunde vara: ät dina tranbär andakstfullt ett och ett. Sylten ligger mellan rönnbärsgelé och lingonsylt i smaken och motsvarar inte den massiva arbetsinsatsen att plocka bären ett och ett på myren.

För att börja långt ner på bloggen: jag värdesätter lön och goda arbetskamrater.

Jag vill vidare också gå på bio, jag har fem biobiljetter som brinner i fickan. Ett presentkort på 200 kr på SF fick jag för att jag bl.a. visste att det finns åtta planeter i solsystemet och att vårt lag var kungligheter på att dra dragkamp. Mycket rolig sport!

Min O leker inte längre, han skapar. Det är planeter, flygplatser, gubbar, flygplan, allt i ett virrvarr av pappersbitar som oinvigda föräldrar gärna vill slänga. A bygger lego och säger titt och tätt: "jag är så duktig". När det är dags för oss att sälja leksaker tror jag inte heller vi får mycket för dem, de är nog sönderlekta.

Jag har kommit igång med mitt kollektivåkande. Ett av Sveriges miljömål är att minska påverkan på klimatet och där är minskad biltrafik en indikator. Nu åker jag buss ca tre dagar i veckan, det är mitt lilla strå till stacken.

I vecka 30

"Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten?" föreslår den webbaserade gravidkalendern. Nä, kanske inte. Snarare tvärtom! Det är skitkul att jobba och att gå på stan och att gå på bio och att gå på fest.
Och så föreslår slumpgeneratorn att barnet borde heta Harun. Kanske dags att hitta en ny favoritsajt.

Sett

Igår gick T och jag på bio och såg trivselkomedin "Patrik 1,5". Plot: gaypar vill adoptera litet barn, råkar få en kriminell tonåring pga ett misstag med kommatering. Väldigt PK, men också välfilmad, välspelad och tillräckligt rolig för att jag skulle skratta högt. Birollsfigurerna är genomtänkta och väl genomförda. Fast jag undrar hur jag hade upplevt filmen om Skarsgårds rollfigur hade varit kvinna och varit lika ständigt moderlig och flinande och om det varit ett heteropar som varit så där jättekära och gosiga hela tiden.
Jag tror att det skulle fungera att hyra filmen med sitt högstadiebarn, om inte högstadiebarnet tycker det är långtråkigt eller pinsamt med relationskomedier. Sexscenerna är antydda, vänliga och barntillåtna (om man nu kan säga så?) men det kanske känns för pinsamt ändå att se kyssar på film (när en förälder också ser). Våldsnivån är betydligt lägre än tecknad film på kabel TV.

Oförutsett

Idag gick vännen T och jag på stan och provade skor. Jag var lite ovanligt piffig i högklackade stövlar, tights och broderad slimmad ylletunika. Och vad händer? Jag blir castad av en modellagentur!
Kollade upp företaget när jag kom hem, det verkar seriöst. De behövde en fin gravidmage... men även en "partner" som ska finnas med på bilden och lyssna (?) på magen. Så jag ska höra med min partner om han vill jobba extra - vi kommer få betalt om det blir av.
Jag tänker även fråga vad bilden ska användas till innan vi bokar tid.

Som förutsagt

Vi firade nyår i Bryssel och en av nyårsaftonens aktiviteter var att tolvåringarna skrev förutsägelser inför det nya året som vi sedan fick dra slumpmässigt. Mitt kort hade budskapet "Du kommer att göra dig illa."

Jag tyckte det var lite tråkigt och fick ett nytt - "du kommer att tänka mycket på miljöförändringar".

Tänk hur det kan bli...

Varunytt

Medan en syster blir mer gravitetisk och en annan utforskar kryckornas sköna värld, håller jag på att utforska mina nya roliga benstärkande tofflor. Eftersom jag förutsätter att alla memorerar allt jag någonsin nämnt på denna blogg så förväntar jag min att läsarna nu utbrister: men vänta nämnde hon inte något om det här i somras?
Jo det gjorde jag och nu har jag gjort slag i saken och beställt dem, en morgon över internet.
Jag hämtade ut dem på posten i går. Efter en kvälls intensiv användning: de är faktiskt roligt vingliga att ha på sig. Och musklerna meddelar att de minsann har fått röra på sig. Planen är att jag ska bära dem som hemmaskor och förena aktiviteterna "makligt strosande i köket" med "post-korsbandsoperations-rehab". Sjukgymnastik utan anekdotsprutande sjukgymnast, typ. Tanken med skorna är att man ska balansera på plattformen under skorna och inte låta hälar och tår nudda marken - aktiverar många små muskler och så känns det ungefär lika knäppigt som att leka barbiedocka.

PS: Eftersom det inte är korrekt att kopera en bild utan tillstånd kompenserar jag en aning genom att ge länken till sajten där jag köpte skorna...

och allt jag ska hinna innan den

Det är två-tre månader kvar att hitta på spännande saker på... Innan den stora expansionen. Innan dygnet-runt-amningen och oron för lilla vännen och den stora tröttheten. Oj vad jag ska gå på bio. Och konserter. Och fester. Och författaraftnar. Och kanske läsa lite litteratur, när jag inte frossar i glossiga magasin med syster Sigrids fina möbler i.
Tänk om jag verkligen kommer mig för att gå på Owe Wikström och P O Enquist och Tomas Sjödin? Och tänk om jag kommer mig för att lösa in presentkortet på 600kr i delikatessbutiken? Och lyckas få med mig kompisen M på det där biobesöket med tillhörande fika som hon gav mig i födelsedagspresent? Och kanske klipper mig så där fräsigt som storasystrarna och dessutom vågar mig på att göra det där halvhemliga som kompisen S gav mig presentkort på?
Oj vilken höst det kommer bli...

Drömmen om expansion

Jag har varit på fest ikväll med kollegor från flera grannlän. Ett genomgående tema i olika samtal har varit drömmen om att den egna professionen ska utvecklas, att vi ska bli fler, att vi ska få självklara platser i team som arbetar med sådant som vi är bra på, att vi ska komma längre ut och närmare och bredare och djupare och att Samhället och Politikerna och Allihopa ska inse att det skulle bli så mycket bättre så. Och att andra yrkesgrupper verkar kunna ta sig an alla möjliga verksamhetsområden utanför sina traditionella ansvarsområden och bara fortsätter expandera, delvis för att de redan finns på plats långt ut och nära.
På grund av googlingsrisken skriver jag så här luddigt, klämmer jag in titlar, konkreta exempel och mina egna åsikter kan det bli problem för mig i framtiden professionellt. Hum hum.

Visdomsord i närheten av sjukhuset

Jag har ingen skitsmart kommentar till frågeställningen kring internetmedicin och benbrott, men jag cyklar varje dag förbi det lokala universitetssjukhuset. Visdomsorden som jag kontemplerar över varje dag är skrivna med sprayfärg mot grå betong:
(svart spray) TVÅSAMHET SUGER
(röd spray, eventuellt en annan handstil) GALLSTEN SUGER
Jag undrar varje dag vilket meddelande som skrevs först eller om det är samma stackare som råkat ut för både det ena och det andra.

Internetkirurgi

Som ni vet har jag ramlat och gjort illa mig, brutit vadbenet längst ner i fotknölen för att vara exakt. På måndag blir det operation och nu tillbringar jag lediga stunder med att söka matnyttig information på internet. Ingen vidare bra idé... Om man tar några av de latinska ord och franska förkortningar som jag tycker mig minnas från mitt chockade läkarmöte i går så kan man komma till sajter med detaljerat illustrerade operationsinstruktioner ("tänk på att sätta i sårhakarna på det här sättet så undviker ni problem med det här") - nej jag tänker inte länka. Man kan också komma till mer lättsmälta proffssidor eller instruktiva sidor för vanligt folk.

Professor C på sjukhuset tycker att det är bäst om han får skruva ihop det som gått sönder, det går fortare och bättre att träna upp rörligheten efteråt och just rörligheten är det stora problemet efter ett brott som mitt. Samtidigt tycker de olika internetexperterna att okomplicerade stabila brott (som jag antar att mitt är eftersom jag kunde gå på foten en hel eftermiddag/kväll och en halv förmiddag, om än med viss smärta) kan fixas utan operation.

Ska man tro att professorn vet bäst, eller ska man tro att professorn vet precis hur mycket pengar ortopedenheten behöver dra in i september? Ska man tro att läkare här är lite mer inriktade på att patienten ska bli frisk och glad än de svenska landstingen? Ska man ens tro att jag kommer i håg vad min skada heter på latin? Det är kanske skiftnyckeln som är av?

Sakers pris och värde

I dag har vi gjort något nyttigt - det är gatans dag där vi bor och vi har sålt gamla leksaker på trottoaren utanför huset.
Hur mycket är saker värda? Hur mycket tappar saker i värde av att man själv inte vill ha dem? Hur mycket stiger saker i värde av att man tycker om dem?

Resultaten var ganska svårtydda, det var nämligen väldigt svårt att sälja något alls... DVD-erna var svårsålda för 3 euro, så vi sänkte till två. Till 1,50. Till 1. Till sist försökte S slumpa ut dem för 20 cent styck. Jag tror de flesta ändå blev kvar. Gamla Playstationspel var det högre efterfrågan - tyvärr var det spel som vi hade köpt begagnade och verkade så tråkiga att S aldrig ens hade provat dem... Pussel och spel gick något bättre. Och legobitar. De Barbiedockor vi hade stått och kramat nostalgiskt däremot: marknaden var iskall.
23 euro tror jag Sara fick ihop sammanlagt på sina gamla saker. Man inser att det ekonomiska värdet av det man lagrar i sina lådor och förråd är lägre än vad det kostar att ha alla dessa förvaringsmöjligheter.

För rätt person kan saker däremot har ett ganska stort värde.

Vi har till exempel en trave svenska videoband som ska skickas till Nederländerna som delbetalning för en kattunge. Det finns en historia som inbegriper bland annat ett kontantuttag på det exakta beloppet i går morse, en lång bilresa, hunger vid lunchtid, en Burger King som bara ville ha kontanter... Och en kattuppfödare som drömmer om att flytta till Sverige för att starta en bisonfarm.
Katten... ja han förtjänar nog ett eget inlägg.

PK tåg

Den allra finaste födelsedagspresenten till tvååringen var Brio-tågbanan med Unicef-tema. Att bekämpa en skurk och leverera vaccin till barn tror jag plotten är. Fina kvalitetsleksaker i trä och härligt politiskt korrekt dessutom. Mest fascinerande ikväll tycker H att det är att trycka på loket så det blinkar och låter, helst hålla det mot ögat eller örat för att riktigt uppleva härligheten. Mamma Signe här min, här min, här min!På kalaset var det mest storpojkarna som lekte med den så hon har nog inte hunnit notera att det även finns en massa figurer, hus, vagnar och en tågbana att köra i.

Den enda bok du behöver

Ett fynd från sommaren, en ovanligt lyckosam loppmarknadstur tillsammans med Sigrid. (På vägen hem köpte vi varsin kaffe latte på Statoil och sen fyllde vi muggarna med nyss mognade blåbär och ledde cyklarna hem för att så småningom göra blåbärskaka som fick följa med till Ammarnäs. All in all en alldeles utmärkt trevlig utflykt.)

Jag bläddrade just i det här lilla häftet från 1951 och fastnade för den alldeles bedårande baksidestexten.

Till köpare av boken

Svenska husmödrar, in- och utländska läkare m. fl. ha gett upphov till i denna bok återgivna råd. I dags- och veckopressen under mer än tio år har de stått att läsa. Utgivaren har, med biträde av sin fru, publicerat desamma under denna tidrymd i en av honom utgiven tidning. Då han började med denna hade han 25 år bakom sig som arbetare i det svenska näringslivet. Det var därför ej någon tillfällighet att denna avdelning i hans tidning av honom blev varmt omhuldad och ett uttryck för hans önskan att "göra nytta" trots allt.
Utgivaren har här från ovannämnda tidning återgivit och i olika avdelningar uppdelat råden. För att de skola komma till sin rätt böra de vara lätta att uppsöka. Ett register skulle nog varit en god hjälp härvidlag, men för att få plats till ett sådant hade en mycket stor del av råden måst uteslutas. Och tiden har ej räckt till.
Ett tag tänkte jag slopa titeln "2000 råd" enär så många ej kunde beredas plats, men avstod, emedan många av de längre råden i verkligheten bestå av flera råd.
Och så hoppas vi till sist att dessa råd skola bli en källa till sparsamhet och tillvaratagande av egna tillgångar, vilken jämte ökad produktion i dessa tider just nu är aktuell i våra dagars Sverige.

Utgivaren.
Hässleholm 1951

Ett slumpmässigt valt råd ur samlingen:

Om håret är för yvigt och ni vill ha en mera platt frisyr fukta det då med det här preparatet: Koka 50 gr Psylliumfrön i en halv liter vatten och låt det koka ihop till hälften. Häll i 10 gr. eau de cologne. (Psyllium är detsamma som loppfrön. Användes sällan men finns på apotek.)

En dag som denna

Vi börjar lite smått landa i vardagen efter alla omställningar, och det känns bra. Det är mycket som måste lösas, många små överenskommelser som måste ingås, och många små problem som måste finna sin lösning, som för det mesta handlar om att lilla S nu har blivit rätt så stor. Är det OK om hon spontant tar hem en handfull klasskompisar på lunch när hon har halvdag? Om hon vill gå ner till köpcentrat med kompisar efter skolan, måste hon få tag mig och be om lov eller räcker det om hon lämnar ett meddelande så jag vet var hon är? Och vad gör vi på tisdag kväll när jag har kurs till nio, ska hon vara hemma ensam, hemma med en kompis, eller borta hos en kompis? Det sista har inte riktigt funnit sin lösning.
På torsdag väntar nästa äventyr, jag åker till Sverige efter jobbet och en god vän (Madame Bedroogsdrank) flyttar in. Ska bli kul för alla inblandade, hoppas.

Skojiga systrar ordvitsar

Jag bara väntar och väntar på att någon ska vitsa till det om president Stackars Stackars Vili. Men skämten om general Taxin kom aldrig heller så jag får väl lägga dem till listan på ordvitsar jag borde hitta på själv.

Stolta systrar köper tidningar

Idag har jag skrutit om syster Sigrid på jobbet. Det gick åt en fikarast och en lunchrast... Nyss kom Elle interiör nr 6 ut, där hade hon med sina Hide & Seek sidbord/pallar (som säljs av Ligne Roset) på Heta listan. Det tyckte jag var häftigt, men då hade jag inte sett veckans publikationer: Om man vill veta mer om hur hon tänker rekommenderar jag senaste numret av Plaza (09?) det är svartvitt omslagsfoto, gul logga och filmen som följer med heter Evening, det ska stå något om Tysta möbler på omslaget. Hon finns med i en tresidorsartikel om tyst inredning, och bordet hon gjort för Materia finns på bild.
I Elle Interiör nr 7 har hon en egen helsida med både bild på sidbord/pallarna för Ligne Roset och bordet för Materia och två osignade produkter; en lampa i stickad metall och ett köksbord med fyra utdragsskivor i olika nivåer för spännande projekt som man inte vill städa undan innan maten utan man bara skjuter in pusslet eller scrapbookingen eller deklarationspapprena eller semesterplaneringen in under matbordsskivan.
Om man kollar cv:n på hennes egen hemsida är publikationslistan tok-lång. För att inte tala om alla priser och utmärkelser och stipendier... Visst är det roligt att hon får så mycket publicitet!

Äpplen och päron

Om man tänker att man ska välja mellan två eller flera jobb (jo, jag går händelserna i förväg och nej, det handlar inte omedelbart om Ske-å), vilka faktorer tycker ni väger tyngst?

Jag tänker inte bli bloggalen och be er välja åt mig (när/om den dagen kommer), men det skulle vara intressant att höra vilka skillnader ni tycker är avgörande.

Lönen?
Avståndet till jobbet?
Om chefen verkar vara som man tycker chefer ska vara?
Om kollegerna ser snälla ut - det lilla man eventuellt hinner se av dem?
Om arbetsuppgifterna verkar stimulerande?
Om man får sitta i trevliga omgivningar?
Om det finns bra lunchställen?

Eller vad?

(Mitt eget svar så här långt är att det handlar om en helhetsbedömning där alla dessa element och en hel del ytterligare måste viktas och summeras. Hur viktningen går till är däremot oklart även för mig.) Så vikta på!

Äpplen, morötter och socker

På radion säger ekonominyheterna att svenska äpplen kommer bli dyra i höst och ta slut innan jul. Jag har hunnit äta tre redan idag, plockade av A hos kompisen Å. Och så säger konsumentnyheterna att man borde äta mer morötter och mindre vattengrönsaker. Jag trycker lydigt i mig en bytta finrivet i väntan på att den närodlade (svärfars)potatisen ska koka. Vrålhungrig är jag, efter att ha fastat inför sockerbelastningen idag. Det gick bra, jag drack giriga klunkar och mådde som en prinsessa medan bukspottkörteln jobbade. Sköterskan gav mig fjärrkontrollen till stolsryggen, en fotpall och en fluffig kudde och jag fick i lugn och ro några timmars egentid med förra numret av Elle Interiör som snart inte går få tag på (nr 6 där syster Sigrids sideboard/pallar finns på Heta listan på s51).
Blodsockret är bra, blodtrycket lågt men ok, järnvärdet lågt men ok, magen växer fint, humöret är på topp. Och vännen S var hit igår med en jättekasse med fina kläder så nu klarar jag mig fram till partum utan allt för täta tvättstugetider.
Det är roligt att jobba, men så klart lätt att vara peppad när arbetslusten bara behöver räcka tio veckor... Och ja, jag bloggar fast det är kontorstid. Men jag är hemma nu och tar en tidig lunch så allt är enligt regelverket.

Hej Talkie Walkie

Känner att jag ligger efter i rapportströmmen!

Här är O i full fart att skapa olika planeter, vilket härör sig från ett ånyovaknat intresse för Samorost i huset. A bygger legotorn och leker med allt möjligt, t.ex. den söta lilla roboten, en anskrämlig sak i plast. Vill inte de... eller kan du hjälpa mig säger hon lite om vart annat.

Jag tog ledigt i eftermiddag och skruvade brädor på vår machineport, en carport modell större. U kapade brädor och målade. Trevligt och barnen hjälpte till genom att leka snällt under tiden.

Ikväll har jag storhandlat, det blev en tre kvartare med en välskriven inköpslista.

Nu hör jag på A och o att det börjar vara dags att tänka på refrängen, eller kanske mer än tänka, göra slag i saken.

Talkie walkie: Rent teoretiskt

Talkie walkie: Rent teoretiskt Oj kolla nu har landstingets chefer gått samma kurs som EU-cheferna gick 8 november 2006. Vi ska också prioritera i verksamheterna och klura ut vilka 10% som har lägst prio. Sen ska en oberoende person, i sjukhusjobbets fall en gynekolog, välja bland de lägsta tio tills det motsvarar ett 3% spar. Ska bli intressant att se vad en gynekolog tycker är oviktigast i den andra änden av kroppen. Jag funderar på att slänga in skojiga skämt på temat oral motorik och könsdelar men låter bli.

Grattis H

Två år sedan miraklet H såg dagens ljus efter tjugoåtta timmar med värkarbete varav åtta timmar med värkstimulerande dropp. Det gjorde jag bra!
Idag har vi bjudit på hallon, blåbär, maränger, glass och grädde på förskolan.
I morse provade vi något som kanske kan bli tradition: att väcka födelsedagsbarnet med sång och en bricka fullproppad med brinnande ljus, och ETT paket. Inget illamående av tårtfrukost, ingen morgonstress, bara trevligt och vanlig frukost. Hon fick en dockvagn som man både kan backa, stegra och springa med. Succé!
Ikväll fortsätter vi med mer paketöppning i lugn och ro.
På lördag blir det lekparkskalas.

Hej Cora

I dag har jag Handlat på stora mataffären.
Jag hade en inköpslista, ordentligt. En kundvagn. Rejäla skor.
Och så upptäckte jag det alla andra måste ha räknat ut för länge sedan: Första lördagen efter skolstarten är stora skolstartsshoppingdagen.
Jag hade en nätt liten lista från dottern med saker hon behövde. Tuschpennor, plastmappar, pärm, ...
Och sedan stod jag hur lääääääääääääänge som helst vid de långa raderna med skolmateriel tillsammans med en hord andra föräldrar, alla beväpnade med listor. Några hade barn med sig men det hjälpte inte alltid. Vi stod där som analfabeter och stavade bland orden. Alla lärare har sina egna specifikationer och det är sannerligen inte uppenbart.
Jag fick stå till tjänst två gånger med mina obefintliga flamländska kunskaper. En familj behövde köpa något de inte visste vad det var och jag lyckades lista ut att det var en pennvässare med uppsamlingskärl. En annan familj tyckte att mitt germanska utseende var hoppfullt, men tyvärr gick jag bet på deras ord. Själv gick jag och stavade på "feuilles Bristol". Bristol-blad. Sara hade bekrivit det för mig, tydligen används de som avdelare i pärmen. Men ack, hela raden med register och plastmappar och pärmar var sällsamt urplockad, som en dokumentär över Varubrist. Så efter att ha letat mig igenom hela skolstartsavdelningen fyra gånger bekvämlighetsantog jag att de var slut.
Och sedan letade jag efter allt det andra på listan. Och letade och letade.

Mr Storhandla kunde glida genom Cora i rationell och genomtänkt ordning och landa vid kassan tre kvart senare. Jag gick kors och tvärs, glömde köttet, hittade inte kärnmjölken, fick beslutsångest vid yoghurten, hittade inte mjölken. Grönsaksdisken var lika utplockad som skolstartshyllan, kanske det var fler än jag som ville börja skolåret med en vitaminchock.

När jag parkerade bilen i storköpets garage var det eftermiddag. När jag betalade sa kassörskan Bon soir - godkväll. När jag kom hem var klockan åtta.

Man skulle kunna lära sig Coras labyrinter.
Eller tänk vad mycket roligare man skulle ha det om man aldrig handlade mer än vad man kan hänga på ett cykelstyre...

Hej Samhället!

Som ni kanske redan noterat driver jag tesen att Samhället är gott och att tjänstemän är välvilliga människor. Och att personlig service är något fint. Tidigare har jag i detta forum lovprisat bemötandet på Skatteverkets och Försäkringskassans lokalkontor, efter personlig kontakt med goda människor där. Kanske har jag slarvat med att jubla över Vägverkets körkortsförnyelsekontor. Det var i alla fall både kort kö, barnvänlig personal och ljusa lokaler och så blev jag snygg på kortet. Postens service vid utlämning av nämnda körkort var också utan kö och utan avgifter, men med en högtidlig lite barsk stramhet som förhöjde upplevelsen. Kvartersvärdens kontor har blivit något av ett favorittillhåll där man både kan låna en kraftfull borrmaskin och tapetprover*. Nu senast har jag besökt Banken fem minuter före stängning och både fått igång internetbank och fungerande e-legitimation, med ett inspirerande samtal om pensionssparande som bonus. Och idag visade det sig att e-legitimationen dessutom verkar fungera så jag kunde fylla i Försäkringskassans föräldrapenningsblankett digitalt. Som sagt, jag älskar samhället och samhället älskar mig...
I karriären har godheten kommit till mig i forma av en mindre klädinsamling då ett skyfall överaskade mig på väg mellan Gamla och Nya jobbet. H lånade ut sina Blåkläder-verkstadsbyxor, Å hade gummiband så brallorna satt kvar på gravidmagen och B hade torra inneskor för utlåning.
Att jag blir gräsänka hela helgen för att maken måste åka 90mil och hämta vår nyhavererade/renoverade bil är inte Samhällets fel. Inte heller att lagningen kommer kosta en halv månadslön.
(*och hm... tapeturvalet kunde ha varit sexigare. Men det är nog för Samhällets bästa?)

Hej Studenter!

Nu börjar läsåret.

Vår första uppgift trillade just in. Jag ska läsa en halv bok och fyra uppsatser och skriva fem A4 om kritisk diskursanalys. Dödslinjen vinkar om två veckor, och då kommer nästa uppgift som innebär att läsa en hel bok och förmodligen en del annat, för att sedan skriva något klokt om det. Så fortsätter det fram till jul, och sen är det dags för C-uppsats. Jag kom just på ett roligt ämne: "Happy Halloween - Att konstruera en högtid". Inget jag brinner för, men visst vore det lite intressant att granska hur halloween infördes i Sverige och av vem?

Jag syr ett vadderat överkast till Joel, med några tiotal meter krokiga sömmar. Annat som väntar på dagens schema: nybryggt kaffe och sedan ombyte för middag hos en familj i grannskapet. Studierna beräknas börja i morgon, som alltid.

Hej hypokondriker!

Jag är en bluff: min fasliga axelskada var osynlig i PET-kameran. Nu får jag fantisera mig frisk med hjälp av lite sjukgymnastik. Läkaren tror att oddsen att jag ska slippa opereras är ungefär 50/50.

Den som vill tillbringa en afton med att betrakta min axelled på längden och tvären inbjuds vänligen att höra av sig. Jag har DVD-n från undersökningen, tar du med något att mumsa på?

Hej Föräldrar!

Joruns föräldramöte var i tisdags, vår premiär var ikväll. Hetaste nyheten; ja, vi stänger skittidigt varenda dag men om nån vet med sig att de måste hämta senare än 16:45 ska de meddela det på där för avsedd blankett som skickas till kommunen för handläggning senast åtta veckor innan. Då kommer vi hyra in extravikarie för de timmar som faller utanför ramen, men det kommer bli en helt främmande person som inte är pedagogisk utan bara kommer hit och vaktar ert barn tills ni hämtar det. Under övriga frågor tog en förälder upp problemet med skoavtagandets kronologi, kanske kunde man möblera om lite så att barnen slipper bli blöta om strumporna när man lämnar dem på morgonen. Eller börja med inneskor. Och så undrade en mamma om det är ok att ta med sig hembakt till förskolan ibland, även när barnen inte fyller år. Alla presenterade sig som NN:s pappa/mamma, ingen avslöjade yrke, bostadsområde eller intressen. En mamma pratade om maxtaxe-taket som en självklarhet som alla ju kommer upp i, man plussar ihop båda föräldrarnas inkomster och gränsen går vid 42 000kr/månad före skatt. Så är det på vår förskola.

Hej kontor

I dag gjorde jag något dis-gus-ting: den fruktade kontrastinjektionen i axeln för att de bättre ska kunna se om och i så fall hur den är trasig.
Men sammanlagt var det ändå en trevlig upplevelse. Röntgensköterskan var en pratsam och lite snurrig man i trettioårsåldern som skojade precis lagom mycket för att jag skulle glömma att jag egentligen var jätterädd för undersökningen - men inte så mycket att jag började skratta och därför orsakade rörelseoskärpa på bilderna... Doktorn som gjorde den fasansfulla injektionen hade gärna kunnat spela galen vetenskapsman i någon B-film, han gjorde entré med mycket stor värdighet men var så liten att de hade fått sätta en klämma i blyförklädets halsringning för att han inte skulle tappa det.

Jag är lite nervös för att undersökningen ska avslöja mig som en bluff, att PET-kameran ska avslöja att mina axel-ur-led-incidenter bara var psykosomatiska utslag av en livlig fantasi. Tja, i så fall får jag väl fantisera mig frisk också, det är väl inte värre än så.

I övrigt: Nu när Talkie håller på att bli en matblogg måste jag ju berätta att veckans matsedel är
MÅ: Wokad fisk med potatismos
TI: köttsoppa
ON: indisk daal med ris
TO: ärtsoppa med pannkakor
FR: sauerkraut med korv.

Det är första gången jag lagar fem måltider i rad sedan... ja tanken svindlar. Jag har bestämt mig för att vara välorganiserad och välplanerad så slipper jag gå och handla så ofta. Vi får se hur det går med den saken.

I morgon är det dags att börja jobba igen. Det känns konstigt efter att ha varit ledig så mycket - var ska man finna motivationen för höstens storverk?

Hej tredje trimester

Rund och glad vaggar jag fram i korridorerna på mina två arbetsplatser. Det är roligt att engagera sig i omvärlden som omväxling... Dag ett av tretton på den gamla arbetsplatsen. Lunchade på universitetet med några trevliga arbetskamrater, hämtade H som sovit på förskolan och cyklade hem för att beställa tapet till andra rummet, köra två tvättmaskiner, och hämta ut mitt nya körkort.
Nu är det skördefest i the No Garden Gardener-familjen. Nymixad pesto på bladpersilja, krusig persilja, citronmeliss (!), timjan och oregano från balkongen. Blandat med solrosfrön, olja, vinäger, en ostkant (västerbottensost), en vitlöksklyfta, grädde, torkad basilika och salt&peppar. Serverat till pasta, ångkokta rödbetor och krispiga köpemorötter. Och det blev gott, igen!