Hemlärt

I dag har jag lärt mig svåra ord på engelska. Svåra dels för att jag inte kan dem, dels för att de tvingar mig att tänka ett extra varv. Eller ett par. Det är så betydelsetäta små ord att hela läsningen stannar upp för en filosofisk paus.

Fantasy can dissipate (because its logic is so often autotelic), but the imagination, especially when collective, can become the fuel for action.

Autotelic betyder "having within itself the purpose of its existence or happening". Till skillnad från något som är heterotelic, där ändamålet ligger utanför. 5-minuters-akademikern undrar hur lång tid jag ska lägga på att grunna över denna skillnad och vad den innebär.

Jag bestämmer mig för att författaren Arjun Appadurai menar att det inte är lika produktivt om en person dagdrömmer som att en grupp delar en vision, och att han nog hade kunnat säga det. Och så läser jag på en annan sida att gränser, kulturella skillnader och geografiska barriärer tidigare framstod som isomorphic, dvs. "different in ancestry but having the same form or appearance". Nu håller världen på att svänga över mot att bli "non-isomorphic" dvs. att saker varken liknar varandra eller har samma ursprung.
Vad ska man ha ett sådant ord till? Jag grunnar på om man kan använda det till att säga på ett mer intellektuellt sätt att: "det är som att jämföra äpplen och päron". Smaka på den här: "Dina jämförelseobjekt är ju helt icke-isomorfiska".

Har ni lärt er några nya ord på länge?