I dag har vi gjort något nyttigt - det är gatans dag där vi bor och vi har sålt gamla leksaker på trottoaren utanför huset.
Hur mycket är saker värda? Hur mycket tappar saker i värde av att man själv inte vill ha dem? Hur mycket stiger saker i värde av att man tycker om dem?
Resultaten var ganska svårtydda, det var nämligen väldigt svårt att sälja något alls... DVD-erna var svårsålda för 3 euro, så vi sänkte till två. Till 1,50. Till 1. Till sist försökte S slumpa ut dem för 20 cent styck. Jag tror de flesta ändå blev kvar. Gamla Playstationspel var det högre efterfrågan - tyvärr var det spel som vi hade köpt begagnade och verkade så tråkiga att S aldrig ens hade provat dem... Pussel och spel gick något bättre. Och legobitar. De Barbiedockor vi hade stått och kramat nostalgiskt däremot: marknaden var iskall.
23 euro tror jag Sara fick ihop sammanlagt på sina gamla saker. Man inser att det ekonomiska värdet av det man lagrar i sina lådor och förråd är lägre än vad det kostar att ha alla dessa förvaringsmöjligheter.
För rätt person kan saker däremot har ett ganska stort värde.
Vi har till exempel en trave svenska videoband som ska skickas till Nederländerna som delbetalning för en kattunge. Det finns en historia som inbegriper bland annat ett kontantuttag på det exakta beloppet i går morse, en lång bilresa, hunger vid lunchtid, en Burger King som bara ville ha kontanter... Och en kattuppfödare som drömmer om att flytta till Sverige för att starta en bisonfarm.
Katten... ja han förtjänar nog ett eget inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar