Hej Samhället!

Som ni kanske redan noterat driver jag tesen att Samhället är gott och att tjänstemän är välvilliga människor. Och att personlig service är något fint. Tidigare har jag i detta forum lovprisat bemötandet på Skatteverkets och Försäkringskassans lokalkontor, efter personlig kontakt med goda människor där. Kanske har jag slarvat med att jubla över Vägverkets körkortsförnyelsekontor. Det var i alla fall både kort kö, barnvänlig personal och ljusa lokaler och så blev jag snygg på kortet. Postens service vid utlämning av nämnda körkort var också utan kö och utan avgifter, men med en högtidlig lite barsk stramhet som förhöjde upplevelsen. Kvartersvärdens kontor har blivit något av ett favorittillhåll där man både kan låna en kraftfull borrmaskin och tapetprover*. Nu senast har jag besökt Banken fem minuter före stängning och både fått igång internetbank och fungerande e-legitimation, med ett inspirerande samtal om pensionssparande som bonus. Och idag visade det sig att e-legitimationen dessutom verkar fungera så jag kunde fylla i Försäkringskassans föräldrapenningsblankett digitalt. Som sagt, jag älskar samhället och samhället älskar mig...
I karriären har godheten kommit till mig i forma av en mindre klädinsamling då ett skyfall överaskade mig på väg mellan Gamla och Nya jobbet. H lånade ut sina Blåkläder-verkstadsbyxor, Å hade gummiband så brallorna satt kvar på gravidmagen och B hade torra inneskor för utlåning.
Att jag blir gräsänka hela helgen för att maken måste åka 90mil och hämta vår nyhavererade/renoverade bil är inte Samhällets fel. Inte heller att lagningen kommer kosta en halv månadslön.
(*och hm... tapeturvalet kunde ha varit sexigare. Men det är nog för Samhällets bästa?)