Igår gick T och jag på bio och såg trivselkomedin "Patrik 1,5". Plot: gaypar vill adoptera litet barn, råkar få en kriminell tonåring pga ett misstag med kommatering. Väldigt PK, men också välfilmad, välspelad och tillräckligt rolig för att jag skulle skratta högt. Birollsfigurerna är genomtänkta och väl genomförda. Fast jag undrar hur jag hade upplevt filmen om Skarsgårds rollfigur hade varit kvinna och varit lika ständigt moderlig och flinande och om det varit ett heteropar som varit så där jättekära och gosiga hela tiden.
Jag tror att det skulle fungera att hyra filmen med sitt högstadiebarn, om inte högstadiebarnet tycker det är långtråkigt eller pinsamt med relationskomedier. Sexscenerna är antydda, vänliga och barntillåtna (om man nu kan säga så?) men det kanske känns för pinsamt ändå att se kyssar på film (när en förälder också ser). Våldsnivån är betydligt lägre än tecknad film på kabel TV.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tja jag vet inte om det finns någon enda genre som är lika våldsam som tecknad film....
Själv har jag plötsligt insett den gamla sanningen "Ett dygn är 24 timmar" och hur den förhåller sig till "man kan inte vara på två ställen samtidigt". I går hade jag tagit ledigt för att tillbringa dagen framför ett webseminarium. Samtidigt planerade jag - parallellt - att tillbringa förmiddagen i ett mycket viktigt möte på jobbet.
Till slut visade det sig gå alldeles utmärkt att vara ledig och ändå vara på jobbet. Alltså utmärkt för alla andra...
Det jag egentligen tänkte säga var att jag knappast hinner gå på bio nu på ett tag - nu har kursen kört igång på allvar... Om jag hann skulle jag vilja se någon saftig gammaldags spionfilm från kalla kriget - det finns för få galonregnrockar, röda pumps och miniatyrkameror i min värld just nu.
Skicka en kommentar