Klagopost

Jag har beställt två par skor över internet.
Att beställa är lätt. Att få dem är lätt, om man är hemma om dagarna. Då är det bara att öppna dörren när brevbäraren ringer på, och niga och tacka.
Är man inte hemma...
Tja första paret fick jag hämta på ett postkontor i en grannkommun, dit jag fick bege mig med tunnelbana och spårvagn. När jag väl var där passade jag på att även skicka ett paket vilket var surrealistiskt; kassörskan försökte övertala systemet att den nederländska adressen låg inom Belgien och allt låste sig. Hon fick söka hjälp i en annan kassa där hon fick förklarat för sig att när man skickar Utomlands så blir det Internationell taxa. Aha. Jag undrar om hon skrev upp det på en fusklapp eller litade på sitt minne.

Den här gången fick jag bege mig till mitt eget postkontor som tyvärr hade infört ett system med nummerlappar som fick även garvade belgare att tappa koncepten. På vilket sätt det strulade är egentligen ointressant, men jag fick i alla fall stå i tre olika köer innan jag till sist fick veta att mitt paket ännu inte fanns tillgängligt på posten. Vilket stod på avin, påpekade kassören.
Så jag stegade iväg med kraftfullt irriterade steg - det är retfullt nog när alla andra är korkade, att själv vara den korkade är väl värre. Sedan upptäckte jag att solen sken och att världen trots allt är ganska snäll.

När jag kom hem väntade ett papper innanför dörren. Viktiga telefonnummer inom din kommun var rubriken.
En lång seriös telefonlista med alla nummer man behöver till alla livets akuta problem.
Kommunhuset. Polisen. Låssmed. Brandkåren. Rörmokare. Gasverket. Elverket. Ambulans.
Etcetera etcetera.
Och slutligen: voyant/magnetiseur. Fjärrskådare/magnetisör.

Det tycker jag var lite gulligt, jag vet inte riktigt vilken nödsituation som skulle förmå mig att slå det numret - tappad kompassriktning?

Nu är det trädgården som väntar.