Ett hörselminne från 90-talet: Rick Äääästly, från Äääängland.
Minns att det var roligt men inte riktigt varför.
Minns att det var roligt men inte riktigt varför.
|
28 maj 2008
26 maj 2008
Bokstafett: fråga
Jag går och väntar på en utförligare text om Hej Nostradamus innan jag leverar en text om min bok.
Korrekt?
Korrekt?
23 maj 2008
Bad hairday
Den här lilla berättelsen är alldeles sann.
När patienten äntligen började känna sig mogen för att genomgå sin Operation visade det sig att patientens personliga ortopedkirurg hux flux hade börjat jobba i Antwerpen. Därför hade hon bokat tid hos hans efterträdare, kl 9.30. Hon hade svårt att komma iväg hemifrån och kom sex minuter för sent, hon valde att se det som att hon hade otur med tunnelbanan. Doktorn hade otur med... tja med det faktum att varje patient behövde 30 minuter medan han hade bokat in dem med tio minuters mellanrum. Så patienten fick sitta och begrunda tidsoptimism i en timme och tio minuter innan det äntligen var hennes tur. Det kändes som en nyttig läxa.
Efterträdaren undersökte med experthandgrepp patientens knäled, som var exakt lika glapp som kunde väntas. Han tog sig tid, lade fram olika behandlingsalternativ, förklarade.
Och patienten pratade, lyssnade och ställde följdfrågor. När kunde operationen utföras? Jaså redan 11 juni? Vad måste man tänka på? Hur lång sjukskrivning skulle det bli? När måste man ge besked?
Tack så mycket och hej, sa hon slutligen, öppnade dörren och hörde ortopedkirurgen hojta namnet på nästa patient när hon släppte dörrhandtaget.
Efteråt på vägen till tunnelbanan tänkte hon:
Nej.
Inte den här.
Jag kan inte låta mig opereras
av en person med den där frisyren.
Sedan lyckades hon överlista sjukhusets motvilliga administration att avslöja vilket sjukhus den välsnaggadex ortopedkirurgen hade flyttat till. Ringde på det telefonnummer hon hittade på den flamländsktalande websidan. Det verkade inte som att han hade telefontid just på fredagar, men det fanns en tabell som antydde att han i alla fall var på sjukhuset.
Hon valde att bortse från att hela fredagen i tabellen var illande rödfärgad, och slog ett av numren. En man svarade och sa något om att det var hos Dr Ortopedkirurg och något om ortopedioperation.
-- Do you speak English? sa hon vänligt.
-- A moment, sa han, förvirrat och sa till någon i samma rum: Det är någon som inte kan flamländska.
-- Dr Ortopedkirurg, sa en välbekant välsnaggad röst.
Hon förklarade vem hon var, förklarade att hon skulle genomgå Operationen och att hon hade träffat hans efterträdare men hellre ville resa till Antwerpen och bli opererad av honom. Om det gick bra.
Det tog en liten stund att förklara sitt ärende men han kom mycket väl ihåg henne. Och han ville gärna laga hennes trasiga knä.
-- Men kanske är det bättre att du ringer min sekreterare och bokar tid, jag står och opererar just nu..?
Sedan rodnade hon hela eftermiddagen.
När patienten äntligen började känna sig mogen för att genomgå sin Operation visade det sig att patientens personliga ortopedkirurg hux flux hade börjat jobba i Antwerpen. Därför hade hon bokat tid hos hans efterträdare, kl 9.30. Hon hade svårt att komma iväg hemifrån och kom sex minuter för sent, hon valde att se det som att hon hade otur med tunnelbanan. Doktorn hade otur med... tja med det faktum att varje patient behövde 30 minuter medan han hade bokat in dem med tio minuters mellanrum. Så patienten fick sitta och begrunda tidsoptimism i en timme och tio minuter innan det äntligen var hennes tur. Det kändes som en nyttig läxa.
Efterträdaren undersökte med experthandgrepp patientens knäled, som var exakt lika glapp som kunde väntas. Han tog sig tid, lade fram olika behandlingsalternativ, förklarade.
Och patienten pratade, lyssnade och ställde följdfrågor. När kunde operationen utföras? Jaså redan 11 juni? Vad måste man tänka på? Hur lång sjukskrivning skulle det bli? När måste man ge besked?
Tack så mycket och hej, sa hon slutligen, öppnade dörren och hörde ortopedkirurgen hojta namnet på nästa patient när hon släppte dörrhandtaget.
Efteråt på vägen till tunnelbanan tänkte hon:
Nej.
Inte den här.
Jag kan inte låta mig opereras
av en person med den där frisyren.
Sedan lyckades hon överlista sjukhusets motvilliga administration att avslöja vilket sjukhus den välsnaggadex ortopedkirurgen hade flyttat till. Ringde på det telefonnummer hon hittade på den flamländsktalande websidan. Det verkade inte som att han hade telefontid just på fredagar, men det fanns en tabell som antydde att han i alla fall var på sjukhuset.
Hon valde att bortse från att hela fredagen i tabellen var illande rödfärgad, och slog ett av numren. En man svarade och sa något om att det var hos Dr Ortopedkirurg och något om ortopedioperation.
-- Do you speak English? sa hon vänligt.
-- A moment, sa han, förvirrat och sa till någon i samma rum: Det är någon som inte kan flamländska.
-- Dr Ortopedkirurg, sa en välbekant välsnaggad röst.
Hon förklarade vem hon var, förklarade att hon skulle genomgå Operationen och att hon hade träffat hans efterträdare men hellre ville resa till Antwerpen och bli opererad av honom. Om det gick bra.
Det tog en liten stund att förklara sitt ärende men han kom mycket väl ihåg henne. Och han ville gärna laga hennes trasiga knä.
-- Men kanske är det bättre att du ringer min sekreterare och bokar tid, jag står och opererar just nu..?
Sedan rodnade hon hela eftermiddagen.
Skola 118 eller Vitsippans plugg?
(citerar Doktor Kosmos): "Medborgaren valde mellan skola 118 med toadoppningar och annat smått och gott eller personligaste skolan med personliga små sudd och annat smått och gott. Medborgaren valde Vitsippans plugg, han blev en nörd, fatta inte ett dugg. Man måste nämligen träffa José, annars så blir man superCP. Stoppa valfriheten!"
Nu har vi plötsligt även erbjudits plats på fina personaltäta och jättepedagogiska förskolan - och på den vanliga kommunala. De två förskolorna delar lekplats. På måndag går vi på studiebesök.
Nu har vi plötsligt även erbjudits plats på fina personaltäta och jättepedagogiska förskolan - och på den vanliga kommunala. De två förskolorna delar lekplats. På måndag går vi på studiebesök.
22 maj 2008
Att byta en lövhög mot 38 euro
För någon månad sedan plitade jag ner ett sorgset inlägg om hur fruktansvärt dyrt det var med alla sjukvårdsutgifter och hur många utgifter jag själv måste stå för innan jag äntligen hade nollställt mitt konto på sjukkassan.
Efter att ha krattat ihop alla mina kvitton på sjukvårdsräkningar och skickat in dem till sjukkassan (omkring 11 000 svenska pix - huvva, sjukvårdsutgifter drar ihop snabbt!) kan jag just i dag meddela att det är gjort.
Lövhögen med betalda räkningar nollade mitt underskott hos sjukkassan och jag får till och med tillbaka 38 euro, som jag lämpligen kan satsa på nya spännande sjukbesök. Nu när jag håller på att lämna kardiologin bakom mig till förmån för ortopedin.
Efter att ha krattat ihop alla mina kvitton på sjukvårdsräkningar och skickat in dem till sjukkassan (omkring 11 000 svenska pix - huvva, sjukvårdsutgifter drar ihop snabbt!) kan jag just i dag meddela att det är gjort.
Lövhögen med betalda räkningar nollade mitt underskott hos sjukkassan och jag får till och med tillbaka 38 euro, som jag lämpligen kan satsa på nya spännande sjukbesök. Nu när jag håller på att lämna kardiologin bakom mig till förmån för ortopedin.
21 maj 2008
trettonde veckan påbörjad
Vi har fått dagisplats bara några kvarter hemifrån, det är bra.
Och jag har pratat med chefen om höstens arbetsuppgifter. Shit pommesfrites, kanske måste jag splittra upp mig på tre arbetsplatser igen. Trots att jag bara ska jobba fyradagarsveckor.
Det är kanske inte helt spikat än så jag avslöjar inte mer om var, hur och varför. Det är som ni förstår en temporär lösning. Jag har provat att arbeta på tre ställen förut (när jag väntade H) och vet både för- och nackdelarna. Nu har vi tre månader kvar i hemmets lugna vrå, innan karriären rivstartar igen.
Och jag har pratat med chefen om höstens arbetsuppgifter. Shit pommesfrites, kanske måste jag splittra upp mig på tre arbetsplatser igen. Trots att jag bara ska jobba fyradagarsveckor.
Det är kanske inte helt spikat än så jag avslöjar inte mer om var, hur och varför. Det är som ni förstår en temporär lösning. Jag har provat att arbeta på tre ställen förut (när jag väntade H) och vet både för- och nackdelarna. Nu har vi tre månader kvar i hemmets lugna vrå, innan karriären rivstartar igen.
Men du kan kalla mig Ola
Releasefesten för Glesbygdns debut-cd var riktigt bra i lördags. Några jag känner som gillar Kapten Röd borde få skivor, men jag har inte råd nu.
(Att Ola är ett förenklat uttal av det urnordiska Anulaibar, det är en kunskap jag har burit med mig i tre år men som jag inte kan sluta förundras över och föra vidare. Just nu finns det en enda svensk man som heter Anulaibar. Och Axel är en dansk variant av det råvanliga namnet Absalon, tre svenska namnbärare. Ursprunget till de andra medlemmarnas namn kommer jag inte ens försöka googla på.)
(Att Ola är ett förenklat uttal av det urnordiska Anulaibar, det är en kunskap jag har burit med mig i tre år men som jag inte kan sluta förundras över och föra vidare. Just nu finns det en enda svensk man som heter Anulaibar. Och Axel är en dansk variant av det råvanliga namnet Absalon, tre svenska namnbärare. Ursprunget till de andra medlemmarnas namn kommer jag inte ens försöka googla på.)
Tillfälligt avbrott
Det här är en kopia av vad jag just skrev på Life de Luxe.
Det som gäller nu är hårt arbete. På jobbet, nio timmar om dagen*, följt av så många timmar det bara går därhemma. Gårkvällen gick åt till Andra Viktiga Saker och nu börjar det kännas som om det är på håret att uppsatsen kommer att hinna bli klar. Inlämningsdödslinjen ska passeras senast 29/5 kl. 19.00. Fredag 30/5 får vi veta vilken uppsats vi ska opponera på och vilka två andra uppsatser vi ska läsa in oss på lite mer översiktligt. Under helgen och resmåndagen ska oppositionen förberedas och 3/6 ska jag försvara min egen uppsats, opponera på någon annans och ha lite lagom intelligenta kommentarer på de två andra texterna. Det hela pågår mellan 8.00 och 24.00 och det är meningen att jag ska jobba också.
4 juni börjar sommarlovet**, och till dess är det studieuppehåll på Life de Luxe. Samma sak gäller min medverkan på Talkie walkie.
* Jag gör vad jag kan.
** Semestern börjar ett par veckor senare.
Det som gäller nu är hårt arbete. På jobbet, nio timmar om dagen*, följt av så många timmar det bara går därhemma. Gårkvällen gick åt till Andra Viktiga Saker och nu börjar det kännas som om det är på håret att uppsatsen kommer att hinna bli klar. Inlämningsdödslinjen ska passeras senast 29/5 kl. 19.00. Fredag 30/5 får vi veta vilken uppsats vi ska opponera på och vilka två andra uppsatser vi ska läsa in oss på lite mer översiktligt. Under helgen och resmåndagen ska oppositionen förberedas och 3/6 ska jag försvara min egen uppsats, opponera på någon annans och ha lite lagom intelligenta kommentarer på de två andra texterna. Det hela pågår mellan 8.00 och 24.00 och det är meningen att jag ska jobba också.
4 juni börjar sommarlovet**, och till dess är det studieuppehåll på Life de Luxe. Samma sak gäller min medverkan på Talkie walkie.
* Jag gör vad jag kan.
** Semestern börjar ett par veckor senare.
20 maj 2008
Vi som älskar att rida...
... har ridit och tack vare vår lärare och hans påpassliga kamera kan vi säga att vi såg ut såhär.
Vi som älskar att ha semester...
... har varit på semester och kommit hem igen.
Bland våra minnen:
Liemannen var en snäll person. Hästarna var snälla. Allt var soligt.
Bland våra minnen:
Liemannen var en snäll person. Hästarna var snälla. Allt var soligt.
18 maj 2008
Fläskpannkaka
Allt man vill ha; vitt mjöl utan fullkorn eller dinkel, salt fett fläsk, rikligt med ägg och mjölk. En perfekt syntes av snabba kolhydrater, mörkt bränd troligen cancerogen yta, mättade fetter, kolesterol och salt. Ah!
17 maj 2008
Från tro till tro
Dags att fortsätta bokstafetten. Om jag inte missat något, tar jag stafettpinnen från mig själv, jag har avslutat Flyga drake. Kopplingen till nästa bok är tro. Amir blev troende muslim i slutet av boken och Cheryl är en troende kristen i början av boken Hej Nostradamus av Douglas Coupland. Amir fann kärleken i slutet av boken och Cheryl tror sig tillhöra det första gifta paret på sin Highschool. Amir längtar barn och Cheryl väntar barn. Jag läser och rapporterar.
Vem tar vid?
Vem tar vid?
Min vassa sekatör
Jag fick en ny sekatör i en lyckopåse trädgårdsföreningen sålde på trädgårdsmässan för några veckor sedan. Ack så vass. Jo, jag skulle bara kika till min vildkaprifol, som för en tynande tillvaro vid ett gammalt äppelträds fot. Och se, en ranka med små musöron! Det kanske blir något i år tänkte jag. Då ska jag hjälpa den på traven och klippa bort alla gamla torra skott som bara är i vägen, stjäl energi och ser tråkiga ut. Hipps vipps hade jag klippt bort allt, inklusive den levande rankan... suck. Tre centimeter sticker upp ur marken, så den kan ju leva vidare... jo säkert.
Jaha, men jag måste ju kolla till den andra vildkaprifolen som står vid det andra gamla äppelträdet. Och nu hade jag lärt av mina misstag. Jag klippte lugnt och metodiskt och där klippte jag bort den enda levande rankan på den också! Nu har jag satt de stackars rankorna i ett glas med vatten med den bleka förhoppningen att de ska skjuta skott och sätta rötter. Åh, dumhet.
Men jag gick ändå vidare till en annan lonicera art, rosentry. Den blev nog bättre av min behandling.
Signe, jag undrar om inte alla säger att blåtry är giftig för att det finns något annat blått bär som är giftigt. Jag har kompisar som tror att odon är giftiga. Men efter koll med Giftinformationscentralen är blåtry lätt giftig och även kaprifol. Man blir dålig i magen av den. Undra vad som skiljer min try från andra då? Bäret kallas Honey Berry i andra länder. Där man talar engelska. Amerikansk engelska.
Nå väl, vink, vink, ses igen!
Jaha, men jag måste ju kolla till den andra vildkaprifolen som står vid det andra gamla äppelträdet. Och nu hade jag lärt av mina misstag. Jag klippte lugnt och metodiskt och där klippte jag bort den enda levande rankan på den också! Nu har jag satt de stackars rankorna i ett glas med vatten med den bleka förhoppningen att de ska skjuta skott och sätta rötter. Åh, dumhet.
Men jag gick ändå vidare till en annan lonicera art, rosentry. Den blev nog bättre av min behandling.
Signe, jag undrar om inte alla säger att blåtry är giftig för att det finns något annat blått bär som är giftigt. Jag har kompisar som tror att odon är giftiga. Men efter koll med Giftinformationscentralen är blåtry lätt giftig och även kaprifol. Man blir dålig i magen av den. Undra vad som skiljer min try från andra då? Bäret kallas Honey Berry i andra länder. Där man talar engelska. Amerikansk engelska.
Nå väl, vink, vink, ses igen!
En pikant smakbrytning
Tänk dig att i alla hast svepa ihop en enkel men god efterrätt på hallon, björnbär, blåbär och vinbär ackompanjerat av turkisk yoghurt. Tänk dig familjeidyllen, alla är hemma och allting är bra, barnet har bär i hela ansiktet och på händerna och det är bara jättegott och genomtrevligt men till slut blir det ändå dags att duka av. Det finns lite bär kvar på dotterns tallrik. Tänk att du tar en annan sked än den du just åt med, en sked rågad med syrad mjölkprodukt som innan avdukningen stod upp i burken och användes för att servera med. Du lassar på så mycket bär som ryms i den redan fulla skeden och för det andäktigt till munnen. Du tänker lite skamset "åh nej nu börjar jag bli en sån där hushållsgrisförälder som äter sitt barns matrester".
Tänk dig sen hur den förväntade njutningen förbyts i förvåning som blir förvridet äckel när du inser att - nej det är inget fel på den här mjölkprodukten, det är något annat, den är inte härsken, det är bara det att den smakar helt fel... för det är vitlökscremefraiche. überpikant.
Uppdatering: efter en del kontemplerande vid diskbänken, med en obehaglig eftersmak i munnen, har jag insett var det gick fel. Riktiga familjer dukar bort maten innan de dukar fram efterrätten. Inte för att de är så duktiga och ordentliga utan just för att undvika den här sortens obehagliga misstag.
Jag anar att jag kan ha lärt mig något värdefullt idag också.
Tänk dig sen hur den förväntade njutningen förbyts i förvåning som blir förvridet äckel när du inser att - nej det är inget fel på den här mjölkprodukten, det är något annat, den är inte härsken, det är bara det att den smakar helt fel... för det är vitlökscremefraiche. überpikant.
Uppdatering: efter en del kontemplerande vid diskbänken, med en obehaglig eftersmak i munnen, har jag insett var det gick fel. Riktiga familjer dukar bort maten innan de dukar fram efterrätten. Inte för att de är så duktiga och ordentliga utan just för att undvika den här sortens obehagliga misstag.
Jag anar att jag kan ha lärt mig något värdefullt idag också.
16 maj 2008
Samtidigt i andevärlden
Om Gud Fader har moderliga sidor, vad innebär då dessa? Eller, vad är det som skiljer att vara mamma från att vara pappa?
Samtidigt i andevärlden
Om Gud Fader har moderliga sidor, vad innebär då dessa? Eller, vad är det som skiljer att vara guds avbild och idealmamma från att vara guds avbild och idealpappa?
Glimtar av visdom flimrade förbi när jag cyklade till sångövningen men när jag skulle förklara vilken sorts psalmer jag ville föreslå gick det inte att få fram tanken så tydlig. Det tar tyvärr bara tre minuter att cykla dit och mer egentid för kontemplation än så hade jag inte igår.
Tanken surrar vidare.
Glimtar av visdom flimrade förbi när jag cyklade till sångövningen men när jag skulle förklara vilken sorts psalmer jag ville föreslå gick det inte att få fram tanken så tydlig. Det tar tyvärr bara tre minuter att cykla dit och mer egentid för kontemplation än så hade jag inte igår.
Tanken surrar vidare.
Tolfte mammaveckan påbörjad
I vilken jag nästan går på barndomsbästisens Work In Progress-seminarium ( eftersom H vaknade fick jag koncentrera mig på konsten och fikat i Humanisthuset).
Och köper nya små korta kjolar inför greklandsresan.
Och går på norrbottnisk reggaeklubb och hör Sigrids kompis Arvid sjunga på arvidsjaurmål.
Och tar emot nattgäster - på tre månader kommer vi sova ensamma drygt tre veckor om man räknar dygnen.
Och tvättar trots att någon satt upp en artikel på väggen i tvättstugan om att tretton brott anmäldes i fjol som begicks i tvättstugor; där ibland mord, knivhot, våldtäkt och olaga frihetsberövande. (Med tillhörande tipsruta: städa alltid efter dig, håll tvätttiden och lås dörren. Är det ett hot eller ett skämt?)
Och jobbar vidare på Prisonbreak-boxen med S och A.
Och övar med kyrkmusiken inför Mors dag och utlovar ett kort solo.
Och prismärker inför morgondagens loppis på Station.
Och funderar på om det börjar bli för sent att bli råtight polare med mammorna på Öppna förskolan. Det är ju bara tre gånger kvar...
Och köper nya små korta kjolar inför greklandsresan.
Och går på norrbottnisk reggaeklubb och hör Sigrids kompis Arvid sjunga på arvidsjaurmål.
Och tar emot nattgäster - på tre månader kommer vi sova ensamma drygt tre veckor om man räknar dygnen.
Och tvättar trots att någon satt upp en artikel på väggen i tvättstugan om att tretton brott anmäldes i fjol som begicks i tvättstugor; där ibland mord, knivhot, våldtäkt och olaga frihetsberövande. (Med tillhörande tipsruta: städa alltid efter dig, håll tvätttiden och lås dörren. Är det ett hot eller ett skämt?)
Och jobbar vidare på Prisonbreak-boxen med S och A.
Och övar med kyrkmusiken inför Mors dag och utlovar ett kort solo.
Och prismärker inför morgondagens loppis på Station.
Och funderar på om det börjar bli för sent att bli råtight polare med mammorna på Öppna förskolan. Det är ju bara tre gånger kvar...
13 maj 2008
Älska allt du pallar varje dag
"Man skulle kunna tro att den svenska protestantismen är en naturreligion" skrev Jorun i kommentaren till förra inlägget. Ikväll såg jag Psalmtoppen på SVT och fick till min glädje höra en oväntad favorit. Så klart var O store Gud och Den blomstertid med, men jag tänker på Stefan Sundströms Om jag kommer upp till Jesus. Hard core andens frukter i handling, utan blomsterängar och gröna tälten.
"Jesus jag vet att du släpper in varenda en till ditt krypin. Men om det ska graderas på nåt sätt vet jag en tant som ska ha förtursrätt. För när andra gick med listor mot att få flyktingar breve, advokaten o magistern dom skrev på dom med, ja alla utom hon var överens, och till sist så klart förläggningen den bränns.
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt frågar han nog inte nåt om fel och rätt. Har du älskat allt du pallar varje dag blir hans fråga och vad svarar du och jag?
Här tror du väl att visan den är klar, med en moral så uppenbar. Och när tv gjorde reportage varenda smygadolf han raka sin mustasch. Utom han som gick med listan, han hängdes ut vid skampålen. Ingen kändes vid han ingen ville va hans vän. För så går det till häruti kalla nord, att man håller med den som för tillfället för ord.
Om jag kommer opp till Jesus…
Jesus, jag är inte bättre jag, jag vill inte ha nåt bråk idag. Men – här kommer min poäng - nu tyckte alla han va bäng. Och när alla gick i kyrkan, ja det var ett kristligt plejs, så fick rassesnubben sitta för sej själv med skamset fejs. Den enda som satte sej breve var den där tanten, hon som vägra vara med.
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag?
blir hans fråga - och vad svarar du och jag?"
"Jesus jag vet att du släpper in varenda en till ditt krypin. Men om det ska graderas på nåt sätt vet jag en tant som ska ha förtursrätt. För när andra gick med listor mot att få flyktingar breve, advokaten o magistern dom skrev på dom med, ja alla utom hon var överens, och till sist så klart förläggningen den bränns.
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt frågar han nog inte nåt om fel och rätt. Har du älskat allt du pallar varje dag blir hans fråga och vad svarar du och jag?
Här tror du väl att visan den är klar, med en moral så uppenbar. Och när tv gjorde reportage varenda smygadolf han raka sin mustasch. Utom han som gick med listan, han hängdes ut vid skampålen. Ingen kändes vid han ingen ville va hans vän. För så går det till häruti kalla nord, att man håller med den som för tillfället för ord.
Om jag kommer opp till Jesus…
Jesus, jag är inte bättre jag, jag vill inte ha nåt bråk idag. Men – här kommer min poäng - nu tyckte alla han va bäng. Och när alla gick i kyrkan, ja det var ett kristligt plejs, så fick rassesnubben sitta för sej själv med skamset fejs. Den enda som satte sej breve var den där tanten, hon som vägra vara med.
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag?
blir hans fråga - och vad svarar du och jag?"
Vårvindar friska
Bodil, hoppas dina odlingar tål en köldknäpp. "Prognos för norra Norrlands kustland och inland. Utsikter till tisdag kväll. I natt klart eller halvklart och 1-8 minusgrader. Under dagen växlande molnighet, på en del håll kortvariga byar av snö, regn eller hagel och 2-9 grader. Måttlig eller frisk nordvästlig vind." Sov du lilla vide ung, än så är det vinter.
Jag har köpt en Haglöfsjacka idag på Utemagasinet, sponsrad av kompisarna på sjukhusjobbet. Tack tack, som min dotter säger nu för tiden.
Jag har köpt en Haglöfsjacka idag på Utemagasinet, sponsrad av kompisarna på sjukhusjobbet. Tack tack, som min dotter säger nu för tiden.
12 maj 2008
Grävtrött
Ikväll är jag grävtrött. Det yttrar sig så att jag är matt i mina armar, har lätt ont i ryggen och vill inte göra just något mer idag. Men grävtröttheten beror på att min Blåbärstry är i marken nu, mellan äppelträden J.P Bergius och Transparente Blanche. Och jag har satt min Duchesse de Nemours-pion också! En vit doftande pion med anor från 1856. Coolt. Och en rödbladig kärleksört med namn typ Kejsaren eller något sådant
Typ och cool är ord som O slänger sig med. När ska de orden gå ur tiden?
Typ och cool är ord som O slänger sig med. När ska de orden gå ur tiden?
11 maj 2008
Tips till en idol om en annan
Idag vågade jag tacka för en bra konsert, sen vågade jag stå bredvid, tyst, jättelänge och fundera på vad man kan säga mer. Och sen satt jag i närheten och funderade. Och sen satt jag i samma sällskap på samma bänkrad på en konsert, och funderade. Jag borde ha tipsat David Eugene Edwards om att se Sune Jonssons utställning på Västerbottensmuseet, temautställning om bönhus. Insikten kom äntligen där i bänken och jag planerade halva Baba Zula-konserten hur jag skulle översätta "väckelse" och "fröjden eder med bävan". Innan jag hittat formuleringen hade han tröttnat på turkmusiken och gått till baren. Hoppas han besöker museet i morgon, jag skickade hälsningen med ombud. Åh så typiskt och onödigt att drabbas av blyga sjukan just i kväll.
10 maj 2008
Hälsokultur
Roligt att se att alla systrar gör trevliga hälso- och kulturaktiviteter. Eller Jörel skriver kanske inte om det, men jag förstod av S att ni skulle ränna runt i Bryssel och fira henne samt någon kung eller så.
Jag tog 13426 steg i dag och är lycklig ägare till följande nyplanterade perenner:
Nu ska jag försöka etikettera detta och sedan säger jag godnatt!
Jag tog 13426 steg i dag och är lycklig ägare till följande nyplanterade perenner:
- fem Viola odorata
- en Shirley Temple-pion
- tre saxifraga någonting med vitrosa prickiga blommor
- en rabarber Elmblitz
- en rabarber Victoria
- tre violvivor snövit
- en violviva wanda med lilablå blommor
- en gullviva.
Nu ska jag försöka etikettera detta och sedan säger jag godnatt!
09 maj 2008
Mera konsumtionskultur
Fattar ni hur jobbigt det är att vara jag? Eller delar vi kanske alla det där draget av att man måste prova allt åtminstone en gång? Det där draget som gör att jag just nu har en fyrpack nyttoshots i kylen.
Och vad smakar de då? Det har jag inte vågat testa än. Men jag vet vad de är gjorda av:
Äpplen. Apelsin. Kiwi. Morötter. Och... Spenat.
Skål!
Uppdatering:
Alla som någon gång matat en bäbis känner igen färgen och lukten av morotspuré. Smaken domineras lyckligtvis av apelsinens syra. En 100g-burk innehåller 3/4 apelsin, 20 blad spenat och 1/6 kiwi. Antalet äpplen och morötter finns konstigt nog inte angivet på etiketten, men de dominerar innehållsförteckningen.
För den som vill blanda sin egen vitaminchock:
I ett lämpligt kärl mixas 42% koncentrerad morotsjuice, 20% äppelpuré, 14% koncentrerad apelsinjuice, 8% spenatjuice (!), 6% koncentrerad äppeljuice, 6% kiwipuré, en gnutta acerola-körsbärs-puré, en skvätt koncentrerad limesaft och en minoritet pektin.
Häll i burkar, klistra på etiketter, ta betalt.
Och vad smakar de då? Det har jag inte vågat testa än. Men jag vet vad de är gjorda av:
Äpplen. Apelsin. Kiwi. Morötter. Och... Spenat.
Skål!
Uppdatering:
Alla som någon gång matat en bäbis känner igen färgen och lukten av morotspuré. Smaken domineras lyckligtvis av apelsinens syra. En 100g-burk innehåller 3/4 apelsin, 20 blad spenat och 1/6 kiwi. Antalet äpplen och morötter finns konstigt nog inte angivet på etiketten, men de dominerar innehållsförteckningen.
För den som vill blanda sin egen vitaminchock:
I ett lämpligt kärl mixas 42% koncentrerad morotsjuice, 20% äppelpuré, 14% koncentrerad apelsinjuice, 8% spenatjuice (!), 6% koncentrerad äppeljuice, 6% kiwipuré, en gnutta acerola-körsbärs-puré, en skvätt koncentrerad limesaft och en minoritet pektin.
Häll i burkar, klistra på etiketter, ta betalt.
De tiotusen stegen
Syrén
Äppelblom
Raps
Råka
Kråka
Kaja
Tre kor
Tre kalvar
Ett tjog tjurar
Vissna tulpaner
Sena tulpaner
Maskrosor
Boklöv
Gråtmusik
Dansmusik
Tramsmusik
Gräs
Asfalt
Grus
Klarblått
Flygplansstrimmor
Solgult
Lätta steg
Långa steg
Många steg
Äppelblom
Raps
Råka
Kråka
Kaja
Tre kor
Tre kalvar
Ett tjog tjurar
Vissna tulpaner
Sena tulpaner
Maskrosor
Boklöv
Gråtmusik
Dansmusik
Tramsmusik
Gräs
Asfalt
Grus
Klarblått
Flygplansstrimmor
Solgult
Lätta steg
Långa steg
Många steg
08 maj 2008
Konsumtionskultur
Konsumtionism goes pretto. (Intervju med designern bakom Liberos vårkollektion av blöjmönster). Jag är kluven i denna viktiga fråga, lite kul är det att få veta hur hon tänker... Men hallå, tillåt mig påminna om att den hon benämner som "betraktaren" är en stressad förälder som försöker byta bajsblöjan innan ungen tar en näve av kletet eller springer iväg. Jag köper Coops miljömärkta med fyra grisar på magen. Det får lov att duga, trots att jag svävar i ovisshet om tanken bakom motivvalet.
Finkultur
"I know I´m white trash, but you are white trash too" sjunger Instant Success. Ja, jag vet det. Men jag försöker tränga in mig lite i kultureliten, man kan ju alltid försöka. I födelsedagspresent av svärföräldrarna fick jag festivalbiljett till Made-festivalen, med barnvakt tre av fyra kvällar! Pretto-prettofestival men roligt. Igår hörde jag Klagokören framföra ett verk med autentiska klagomål från lokalbefolkningen, om snöröjningen på Axtorpsvägen, om hur tråkigt det är att vara lesbisk för att alla redan varit med alla, om att kvinnor jobbar hårdare än men men ändå får mindre betalt (cresendorefräng: SHOW ME THE MONEY), om att det är jobbigt att klippa tånaglarna och om hur konstigt det är att förväntas skåla för lammstek på släktmiddagen när man är vegan. Och mycket annat beklagansvärt.
Och så såg jag en performance som liknade en japansk te-cermoni, men där en äldre man satt i Mao-aktiga kläder barfota med slätrakat huvud och Konfuciusskägg och metodiskt plockade fram kaffetermos, mjölkflaska, sockerskål, sked och plastbytta m bullskiva ur en pappkasse. Och fikade. Men varje delaktivitet utfördes under andakt, minutiöst och skitsakta, under synlig djupandning. Vrida överkroppen, lyfta upp termosen, vrida tillbaks överkroppen, skruva upp korken, vrida överkroppen, lägga tillbaks korken, plocka upp muggen osv. Under tiden panorerades suroundljud runt runt i rummet med samplingar, swisch och swisch och ett flertal röster som sa nonsensstavelser eller utstötte vokaler i morsekod. Två riktiga ord uppfattade jag: "pappa" och "fika".
Och så hörde jag en röstkonstnärinna som växlade mellan en djup vacker alt, kulning, jojk, galningsljud, tungotalsliknande jämmer och kompade på piano. Hon har bl a gjort filmmusik åt bröderna Cohen (the Big Lebovski). Jag nickade till några gånger där jag satt på golvet tryckt mot väggen, men jag tror inte någon såg det.
Idag försökte vi gå hela familjen på ett tyskt verk med symfoniorkester, vokalisationer och samplingar som skulle demonstrera stadsbrus och jäkt. På nåder fick vi komma in, om jag satt längst bak närmast dörren. Vi hann bli nästan-avvisade av tre olika publikvärdar till, innan konserten ens börjat, med motiveringen att det var ett känsligt stycke, att resten av publiken skulle bli irriterade om H skulle ge ljud ifrån sig men även kontrabudskapet att det skulle bli väldigt högt ljud... Så jag tog med mig H och trapptränade medan A stannade tre minuter till men kom ut för att han hade huvudvärk.
Istället tittade vi på en liten skulptur föreställande en cirkelformad gungställning med ett tiotal gjutna gungor som hängde i kedjor. Den tyckte vi var fin, alla tre.
På lördag spelar David Eugene Edwards (från Woven Hand och 16 Horsepower). Då har vi barnvakt.
Och så såg jag en performance som liknade en japansk te-cermoni, men där en äldre man satt i Mao-aktiga kläder barfota med slätrakat huvud och Konfuciusskägg och metodiskt plockade fram kaffetermos, mjölkflaska, sockerskål, sked och plastbytta m bullskiva ur en pappkasse. Och fikade. Men varje delaktivitet utfördes under andakt, minutiöst och skitsakta, under synlig djupandning. Vrida överkroppen, lyfta upp termosen, vrida tillbaks överkroppen, skruva upp korken, vrida överkroppen, lägga tillbaks korken, plocka upp muggen osv. Under tiden panorerades suroundljud runt runt i rummet med samplingar, swisch och swisch och ett flertal röster som sa nonsensstavelser eller utstötte vokaler i morsekod. Två riktiga ord uppfattade jag: "pappa" och "fika".
Och så hörde jag en röstkonstnärinna som växlade mellan en djup vacker alt, kulning, jojk, galningsljud, tungotalsliknande jämmer och kompade på piano. Hon har bl a gjort filmmusik åt bröderna Cohen (the Big Lebovski). Jag nickade till några gånger där jag satt på golvet tryckt mot väggen, men jag tror inte någon såg det.
Idag försökte vi gå hela familjen på ett tyskt verk med symfoniorkester, vokalisationer och samplingar som skulle demonstrera stadsbrus och jäkt. På nåder fick vi komma in, om jag satt längst bak närmast dörren. Vi hann bli nästan-avvisade av tre olika publikvärdar till, innan konserten ens börjat, med motiveringen att det var ett känsligt stycke, att resten av publiken skulle bli irriterade om H skulle ge ljud ifrån sig men även kontrabudskapet att det skulle bli väldigt högt ljud... Så jag tog med mig H och trapptränade medan A stannade tre minuter till men kom ut för att han hade huvudvärk.
Istället tittade vi på en liten skulptur föreställande en cirkelformad gungställning med ett tiotal gjutna gungor som hängde i kedjor. Den tyckte vi var fin, alla tre.
På lördag spelar David Eugene Edwards (från Woven Hand och 16 Horsepower). Då har vi barnvakt.
Dagens lösen
"Kissa, bajsa, sopa". Sammanfattar dottern dagen hittills. Nu måste vi verkligen gå ut.
07 maj 2008
Hello Jörel!
Tack för inititivet bokstafetten! Pinnen är tagen och eftersom den togs sent krävs det lite finurlighet för att väva samman dina båda tidigare böcker, men det går bra! Nej, nu ser jag att du slängt in en bok om OS i Aten också, nej, då länkar jag bara till den sista.
Jo, min bok just nu heter Flyga drake av Khaled Hosseini, och halvvägs i den kan jag säga läs den! Anknytningen till Death and the senator görs genom att det även i denna bok finns en far och en son och att sonen inte klarar av att gå i sin faders fotspår. En del av boken utspelar sig också i USA. Lojalitet ställs på sin spets, den fattige Hassan gör vad som helst för sin vän Amir, medan Amir är svartsjuk på att Hassan vunnit Babas hjärta och därför driver med honom när han istället kunnat vara god mot honom och sviker honom på ett sätt som förändrar de båda barnens liv. Fram till halva boken finns endast två kvinnor med i boken, skökan och den döda prinsessmodern. Det ger intressanta tankar om livet i Afganistan, kvinnans låga ställning i förhållande till mannens. Men å andra sidan är det också en berättelse om två fäder som var och en uppfostrar en son på egen hand. Och ett bärande tema är den livsvisdom jag också snappat upp: man bär med sig skulden till dem man sårat.
Annars är jag uppfylld av ett återbesök i Leksand i går kväll. Det bästa: doften av nyklippt gräs och surret av humlor i en blommande lönn. Och att gå mellan radioaffären och konsum och minnas sommaren 1991.
Jo, min bok just nu heter Flyga drake av Khaled Hosseini, och halvvägs i den kan jag säga läs den! Anknytningen till Death and the senator görs genom att det även i denna bok finns en far och en son och att sonen inte klarar av att gå i sin faders fotspår. En del av boken utspelar sig också i USA. Lojalitet ställs på sin spets, den fattige Hassan gör vad som helst för sin vän Amir, medan Amir är svartsjuk på att Hassan vunnit Babas hjärta och därför driver med honom när han istället kunnat vara god mot honom och sviker honom på ett sätt som förändrar de båda barnens liv. Fram till halva boken finns endast två kvinnor med i boken, skökan och den döda prinsessmodern. Det ger intressanta tankar om livet i Afganistan, kvinnans låga ställning i förhållande till mannens. Men å andra sidan är det också en berättelse om två fäder som var och en uppfostrar en son på egen hand. Och ett bärande tema är den livsvisdom jag också snappat upp: man bär med sig skulden till dem man sårat.
Annars är jag uppfylld av ett återbesök i Leksand i går kväll. Det bästa: doften av nyklippt gräs och surret av humlor i en blommande lönn. Och att gå mellan radioaffären och konsum och minnas sommaren 1991.
Med uppvärmningsoverallen på
Min stafettlöpare står och stretchar (eller stressar, som en kär släkting alltid säger) vid sidlinjen och suckar djupt över den helt odugliga bunten stafettpinnar hon har i famnen. Hur ska de någonsin komma i spel i den rafflande bokstafetten? De breda ryggarna meddelar att det är "Vetenskapligt tänkande", "Communities in Cyberspace", "Informationsåldern. Ekonomi, samhälle och kultur. Band 1: Nätverkssamhällets framväxt" och "Att fånga Nätet. Kvalitativa metoder för Internetforskning" som på något sätt ska matcha utomjordiska senatorer och grekiska hästplågare.
Nåväl, säger hon och slår sig ner på läktaren med en antäckningsbok och en kulspretspenna. Spring ni. Tids nog kommer jag i kapp.
Nåväl, säger hon och slår sig ner på läktaren med en antäckningsbok och en kulspretspenna. Spring ni. Tids nog kommer jag i kapp.
06 maj 2008
Mina fjorton av 400 program
En ny rolig flash-lösning; sr.se har en hjälpfunktion där man får höra ett par sekunder ur olika typer av program och så graderar man hur bra man tycker om det ljudet. Det går rätt snabbt och vips är du slussad genom de 400 programen och får en lista på en handfull förslag. I efterhand går det dessutom att lägga till program efter eget val, genom att klicka sig runt bland kategorier och provlyssna lite.
I min spelare trängs Andliga sånger, Ekots lördagsintervju, Godmorgon världen, Konflikt, Kulturnytt, Lanz i P1, Lanz i P4, Mammas nya kille, Mannheimer & Tengby, Människor och tro, P3 Live, Roll on med Mia och Klara, Stil, Vetenskapsradion Historia.
I min spelare trängs Andliga sånger, Ekots lördagsintervju, Godmorgon världen, Konflikt, Kulturnytt, Lanz i P1, Lanz i P4, Mammas nya kille, Mannheimer & Tengby, Människor och tro, P3 Live, Roll on med Mia och Klara, Stil, Vetenskapsradion Historia.
05 maj 2008
Bokstafett: om en politikerfarfar
Death and the senator av Arthur C. Clarke handlar om en farfar som är politiker - inte olikt George Papandreo. Fast senator Martin Steelman har inte lyckats överföra politik-genen till sina barn och barnbarn. Han har inte lyckats vidare värst med några av sina mänskliga förhållanden, och nu plötsligt vänder allt när det visar sig att han snart kommer att dö av hjärtsjukdom.
Eftersom det här är en framtidsskildring (skrivs 1961 men utspelas i mitten av 1970-talet) så kan allt hända och det finns till och med en rysk stad som heter Astrograd.
Senatorn som personligen och med en viss yrkesstolthet har krossat ett forskningsprojekt som går ut på att erbjuda svårt sjuka människor vård i tyngdlöshet ute i rymden, inser att han själv skulle kunna räddas genom samma metod. Eftersom det amerikanska projektet är slaget i spillror får han ett generöst erbjudande från ryssarna - naturligtvis med kraftfulla propagandaförtecken, men ändå... En chans att fortsätta leva vidare, kanske till och med ha möjlighet att bli Amerikas president så småningom.
Så vad väljer han: Svälja förtreten för att klara livhanken? Offra sin hälsa och sitt liv i konsekvensens namn? Eller följa någron annan filosofisk princip i någon annan riktning? Ja jag tror att jag inte ska besvara den frågan annat än genom att citera sista meningen:
He was still marveling at the narrowness of his escape, when his time ran out and Death fell softly from the summer sky.
Och vad kan man säga om den här boken (eller snarare novellen)?
Vackert skriven tycker jag. Sorglig men fin, en liten karamell att suga på. Plus gratis - kan läsas eller laddas ner här.
Smakprov:
It was as if a great clock was running down, and there was no one to rewind it. As he gave away his books, read and destroyed old letters, closed useless accounts and files, dictated final instructions, and wrote farewell notes, he sometimes felt a sense of complete unreality. There was no pain; he could never have guessed that he did not have years of active life ahead of him. Only a few lines on a cardiogram lay like a roadblock across his future — or like a curse, written in some strange language the doctors alone could read.
Eftersom det här är en framtidsskildring (skrivs 1961 men utspelas i mitten av 1970-talet) så kan allt hända och det finns till och med en rysk stad som heter Astrograd.
Senatorn som personligen och med en viss yrkesstolthet har krossat ett forskningsprojekt som går ut på att erbjuda svårt sjuka människor vård i tyngdlöshet ute i rymden, inser att han själv skulle kunna räddas genom samma metod. Eftersom det amerikanska projektet är slaget i spillror får han ett generöst erbjudande från ryssarna - naturligtvis med kraftfulla propagandaförtecken, men ändå... En chans att fortsätta leva vidare, kanske till och med ha möjlighet att bli Amerikas president så småningom.
Så vad väljer han: Svälja förtreten för att klara livhanken? Offra sin hälsa och sitt liv i konsekvensens namn? Eller följa någron annan filosofisk princip i någon annan riktning? Ja jag tror att jag inte ska besvara den frågan annat än genom att citera sista meningen:
He was still marveling at the narrowness of his escape, when his time ran out and Death fell softly from the summer sky.
Och vad kan man säga om den här boken (eller snarare novellen)?
Vackert skriven tycker jag. Sorglig men fin, en liten karamell att suga på. Plus gratis - kan läsas eller laddas ner här.
Smakprov:
It was as if a great clock was running down, and there was no one to rewind it. As he gave away his books, read and destroyed old letters, closed useless accounts and files, dictated final instructions, and wrote farewell notes, he sometimes felt a sense of complete unreality. There was no pain; he could never have guessed that he did not have years of active life ahead of him. Only a few lines on a cardiogram lay like a roadblock across his future — or like a curse, written in some strange language the doctors alone could read.
04 maj 2008
Sånt som är ganska kul
Uppsnappat på nätet: bilder på folk förr och nu, från Ryssland.
|
Trädgårdsgrönst
I dag har vi planterat pelargoner i trädgården, plus otåliga lisa. Tre små otåliga lisor mellan varje tålmodig rosenbuske. En rad glada små pelargoner varvade med gladioluslökar mot grannes staket.
Fyrtioårsolivträdet har fått ställa sig på en paradplats på tomten, i en ny och pampig kruka, tillsammans med fyra små otåliga lisor.
Och så har A lagt om trädgårdsgången och sått små frön. Och jag har gjort i ordning en blomlåda och ställt ute på fönsterbrädan mot gatan. Pelargonior även där (artrikedom? nej inte i år - det fanns bara tre sorters trädgårdsväxter på grönsaksaffären och jag tyckte att det var för vackert väder för att lägga ner mer tid på shopping...). Potatis, inhandlad färdiggroddad och klar på mataffären (gå till handelsträdgården? nej, det var fint väder även då), satte vi för två veckor sedan.
Jo och förresten, det kanske är intressant att veta att våra vinbärsbuskar har massor mer gröna små kart. Delvis vill jag väl skryta om hur långt våren har kommit här, delvis försöka sälja in Bryssel som resmål på försommaren...
"Före"-bilden nedan togs förra helgen. "Efter"-bilden får jag återkomma till.
Fyrtioårsolivträdet har fått ställa sig på en paradplats på tomten, i en ny och pampig kruka, tillsammans med fyra små otåliga lisor.
Och så har A lagt om trädgårdsgången och sått små frön. Och jag har gjort i ordning en blomlåda och ställt ute på fönsterbrädan mot gatan. Pelargonior även där (artrikedom? nej inte i år - det fanns bara tre sorters trädgårdsväxter på grönsaksaffären och jag tyckte att det var för vackert väder för att lägga ner mer tid på shopping...). Potatis, inhandlad färdiggroddad och klar på mataffären (gå till handelsträdgården? nej, det var fint väder även då), satte vi för två veckor sedan.
Jo och förresten, det kanske är intressant att veta att våra vinbärsbuskar har massor mer gröna små kart. Delvis vill jag väl skryta om hur långt våren har kommit här, delvis försöka sälja in Bryssel som resmål på försommaren...
"Före"-bilden nedan togs förra helgen. "Efter"-bilden får jag återkomma till.
tionde veckan
Nio mammaveckor har gått, den tionde är påbörjad. Såg bröderna Cohens No Country for Old Men ikväll på bio med A. Jag är helt uppfylld av den förvånade och overkliga känslan av att gå och vänta och vänta på att en ballong ska explodera - för att plötsligt upptäcka att jag istället råkat svälja den. Knasmetafor... Men filmen utvecklades märkligt och otippat, och händelser jag väntade och trodde skulle vara bärande behandlades som parenteser när de väl inträffade. Nu dividerar vi över vem av oss som ska få se om den med Pappa imorgon (han var barnvakt). Jag tyckte att Leonard Barrie "Barry" Corbin var så lik våra farbröder och pappas kusiner i filmen men när jag letar bilder på nätet har jag svårt att hitta någon bild med rätt ögon.
Hemmalivet är fortfarande toppen men idag försökte H pressa ner en inplastad gurka mellan balkonggolvet och räcket (ner mot gården 4vån under) men den fastnade efter halva gurkan och hon var jättearg över att det gick så trögt. Nästa veckas projekt blir att skaffa list och snickra nån slags säkerhetskonstruktion så ingen blir skadad och så vi får behålla grönsakerna hemma.
På jobbfronten har jag fått intressant information från olika hemliga källor. Det kommer att bli en omvälvande höst, jag säger inte mer just nu.
Hemmalivet är fortfarande toppen men idag försökte H pressa ner en inplastad gurka mellan balkonggolvet och räcket (ner mot gården 4vån under) men den fastnade efter halva gurkan och hon var jättearg över att det gick så trögt. Nästa veckas projekt blir att skaffa list och snickra nån slags säkerhetskonstruktion så ingen blir skadad och så vi får behålla grönsakerna hemma.
På jobbfronten har jag fått intressant information från olika hemliga källor. Det kommer att bli en omvälvande höst, jag säger inte mer just nu.
01 maj 2008
En trettio år gammal hals
Som vår bror formulerade det så har jag nu en trettio år gammal hals att hänga smycken runt. Och då passar presenten från er syskon förträffligt. Och, mitt tillägg, jag tycker även att min tre veckor gamla förkylning också förtjänar en del utmärkelser eller i alla fall dekorationer.
Det var mysigt att ha fjorton släktrepresentanter på kalas igår. Och på lunchen var fjorton jobbrepresentanter här på soppa och tårta. Fler matgäster än så kan man nog inte ha i vår lägenhet, så vi har bokat kvarterets partylokal till kompisfesten i morgon. Vi har även tilllgång till fullt utrustade små övernattningslägenheter med fyra bäddar i varje (inkl kök och bastu) som vi kan boka till en symbolisk summa motsvarande en baconburgare med pommesfrites och läsk. Mamma och pappa provsover där inatt, vi får höra i morgon hur mysigt det var. Även gästande kompisar är jättejättevälkomna, anytime. Festlokalen har maxgräns 30 middagsgäster förutom oss i värdfamiljen... Vi ses snart hoppas jag!
(Förhandsglimt av morgondagens fest; det förekommer baconlindade dadlar, hembakt bröd, getost och stora mängder LP-skivor.)
Det var mysigt att ha fjorton släktrepresentanter på kalas igår. Och på lunchen var fjorton jobbrepresentanter här på soppa och tårta. Fler matgäster än så kan man nog inte ha i vår lägenhet, så vi har bokat kvarterets partylokal till kompisfesten i morgon. Vi har även tilllgång till fullt utrustade små övernattningslägenheter med fyra bäddar i varje (inkl kök och bastu) som vi kan boka till en symbolisk summa motsvarande en baconburgare med pommesfrites och läsk. Mamma och pappa provsover där inatt, vi får höra i morgon hur mysigt det var. Även gästande kompisar är jättejättevälkomna, anytime. Festlokalen har maxgräns 30 middagsgäster förutom oss i värdfamiljen... Vi ses snart hoppas jag!
(Förhandsglimt av morgondagens fest; det förekommer baconlindade dadlar, hembakt bröd, getost och stora mängder LP-skivor.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
