Bokstafett: om en politikerfarfar

Death and the senator av Arthur C. Clarke handlar om en farfar som är politiker - inte olikt George Papandreo. Fast senator Martin Steelman har inte lyckats överföra politik-genen till sina barn och barnbarn. Han har inte lyckats vidare värst med några av sina mänskliga förhållanden, och nu plötsligt vänder allt när det visar sig att han snart kommer att dö av hjärtsjukdom.
Eftersom det här är en framtidsskildring (skrivs 1961 men utspelas i mitten av 1970-talet) så kan allt hända och det finns till och med en rysk stad som heter Astrograd.
Senatorn som personligen och med en viss yrkesstolthet har krossat ett forskningsprojekt som går ut på att erbjuda svårt sjuka människor vård i tyngdlöshet ute i rymden, inser att han själv skulle kunna räddas genom samma metod. Eftersom det amerikanska projektet är slaget i spillror får han ett generöst erbjudande från ryssarna - naturligtvis med kraftfulla propagandaförtecken, men ändå... En chans att fortsätta leva vidare, kanske till och med ha möjlighet att bli Amerikas president så småningom.
Så vad väljer han: Svälja förtreten för att klara livhanken? Offra sin hälsa och sitt liv i konsekvensens namn? Eller följa någron annan filosofisk princip i någon annan riktning? Ja jag tror att jag inte ska besvara den frågan annat än genom att citera sista meningen:

He was still marveling at the narrowness of his escape, when his time ran out and Death fell softly from the summer sky.

Och vad kan man säga om den här boken (eller snarare novellen)?
Vackert skriven tycker jag. Sorglig men fin, en liten karamell att suga på. Plus gratis - kan läsas eller laddas ner här.



Smakprov:
It was as if a great clock was running down, and there was no one to rewind it. As he gave away his books, read and destroyed old letters, closed useless accounts and files, dictated final instructions, and wrote farewell notes, he sometimes felt a sense of complete unreality. There was no pain; he could never have guessed that he did not have years of active life ahead of him. Only a few lines on a cardiogram lay like a roadblock across his future — or like a curse, written in some strange language the doctors alone could read.