En pikant smakbrytning

Tänk dig att i alla hast svepa ihop en enkel men god efterrätt på hallon, björnbär, blåbär och vinbär ackompanjerat av turkisk yoghurt. Tänk dig familjeidyllen, alla är hemma och allting är bra, barnet har bär i hela ansiktet och på händerna och det är bara jättegott och genomtrevligt men till slut blir det ändå dags att duka av. Det finns lite bär kvar på dotterns tallrik. Tänk att du tar en annan sked än den du just åt med, en sked rågad med syrad mjölkprodukt som innan avdukningen stod upp i burken och användes för att servera med. Du lassar på så mycket bär som ryms i den redan fulla skeden och för det andäktigt till munnen. Du tänker lite skamset "åh nej nu börjar jag bli en sån där hushållsgrisförälder som äter sitt barns matrester".
Tänk dig sen hur den förväntade njutningen förbyts i förvåning som blir förvridet äckel när du inser att - nej det är inget fel på den här mjölkprodukten, det är något annat, den är inte härsken, det är bara det att den smakar helt fel... för det är vitlökscremefraiche. überpikant.
Uppdatering: efter en del kontemplerande vid diskbänken, med en obehaglig eftersmak i munnen, har jag insett var det gick fel. Riktiga familjer dukar bort maten innan de dukar fram efterrätten. Inte för att de är så duktiga och ordentliga utan just för att undvika den här sortens obehagliga misstag.
Jag anar att jag kan ha lärt mig något värdefullt idag också.