Älska allt du pallar varje dag

"Man skulle kunna tro att den svenska protestantismen är en naturreligion" skrev Jorun i kommentaren till förra inlägget. Ikväll såg jag Psalmtoppen på SVT och fick till min glädje höra en oväntad favorit. Så klart var O store Gud och Den blomstertid med, men jag tänker på Stefan Sundströms Om jag kommer upp till Jesus. Hard core andens frukter i handling, utan blomsterängar och gröna tälten.
"Jesus jag vet att du släpper in varenda en till ditt krypin. Men om det ska graderas på nåt sätt vet jag en tant som ska ha förtursrätt. För när andra gick med listor mot att få flyktingar breve, advokaten o magistern dom skrev på dom med, ja alla utom hon var överens, och till sist så klart förläggningen den bränns.
Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt frågar han nog inte nåt om fel och rätt. Har du älskat allt du pallar varje dag blir hans fråga och vad svarar du och jag?
Här tror du väl att visan den är klar, med en moral så uppenbar. Och när tv gjorde reportage varenda smygadolf han raka sin mustasch. Utom han som gick med listan, han hängdes ut vid skampålen. Ingen kändes vid han ingen ville va hans vän. För så går det till häruti kalla nord, att man håller med den som för tillfället för ord.
Om jag kommer opp till Jesus…
Jesus, jag är inte bättre jag, jag vill inte ha nåt bråk idag. Men – här kommer min poäng - nu tyckte alla han va bäng. Och när alla gick i kyrkan, ja det var ett kristligt plejs, så fick rassesnubben sitta för sej själv med skamset fejs. Den enda som satte sej breve var den där tanten, hon som vägra vara med.

Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag?
blir hans fråga - och vad svarar du och jag?"