27 mars 2014

Välsignade hemmadag

Jo, visst är det stressande att på morgonen konstatera +38 C och att det egentligen inte går. Men så hämtar jag datorn på jobbet, småjobbar, fikar, småjobbar, äter lunch, är med på möte, fikar, småjobbar, allt tillsammans med en av de personer jag älskar mest. Då känns ju allting lätt, trevligt och nästan lite vilsamt.

Idag satt vi ute i uterummet och eftermiddagsfikade. Ljuvligt! Nu blommar lila och lilavita krokusar. Snödroppar och pärlhyacinter är på gång. Det gör mig inget att det är dammigt och smutsigt, fullt med löv, grus och sand på fel ställe. Jag ser på det vackra, förlåter det fula och njuter av det ljuvliga.

Sedan har jag och det sjuka barnet hängt på primärvårdsjouren. Jag lyssnar ibland på radioföljetongen Det tomma huset. Jag kände igen mig i beskrivningen av hur det är att komma som obekant till en ny plats och försöka förstå hur systemet fungerar. Kösystemet var så likt det som beskrivs i boken. Jag satt med en lapp i handen, väntade på min tur. Numret på skylten verkade aldrig bytas, men tillslut kom fler och fler sköterskor igång och ropade upp nummer. Efter den första undersökningen fick vi anmäla oss i en annan lucka. Väntan. Som tur var hade mitt barn med sig penna och papper och skrev några sidor till på sin bok. Men till skillnad från radioföljetongen hade vi när vi vände från primärvårdsjouren uppnått vårt syfte. Vi hade träffat en läkare, fått ett recept och kunde hämta ut medicin från kvällsöppet apotek. Inte så dumt.

Inga kommentarer: