Äntligen!

Idag var dagens dikt på P1 en favoritdikt, som jag en gång textade och gav bort till en kär vän på hans bröllopsdag.

Idyll - av Karin Boye

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.

Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.

Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod,

och jag undrar bara, att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.

Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?

Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta,

brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.

 

Nu är det helg, men ingen djup, hemlig, utan en kort och proppfull. Körsång och kalas och förhoppningsvis några timmar av ingenting planerat.