10 december 2012

Nobels fredspris 2012

Krutlukten låg i tunga stråk genom landskapet, vass som svettdoften på nattmanglingen.
Detta besinningslösa dödande, alla dessa trasiga kroppar, och kompromissförslaget som ju är fullständigt oacceptabelt.
De djävlarna sprättar upp magarna på gravida kvinnor och river ut barnen; ibland tror jag dom obstruerar med flit.
Vi ska utrota dem till sista man, och får vi bara med oss Danmark har vi en blockerande minoritet.


Det här fredsprojektet som växlade ner den stora striden till de ändlösa små.
Alltså, det var just det - och inte den stora kärleken - som var grejen.

Den här spretiga familjen i den här renoveringskåken
som aldrig blir klar.
De här eviga konflikterna. Och handslagen. Och sedan en fajt
och en kindpuss igen.
De här familjebilderna, de här familjeträtorna.
De här gemensamma projekten. Och det här slarvet med hushållskassan.
Det här med att det alltid är jag som får diska.
Och att det är precis lika mycket ditt ansvar att ungarna kommer iväg till skolan.
Och det här med att jag kanske var lite dum ändå,
men att det i alla fall är du som borde be om ursäkt.
Och det här med att bygga ut innan man fått i ordning, du vet vad jag sa.
Och det här med vattenpass.
Och det här med att jag är så himla nöjd med köket.
Och att hur det än är, så bor vi ju här.

Alltså, vad har EU med freden att göra? Det är ju knappast som att Frankrike och vahetere Tyskland skulle - vadå? - gå i krig om inte EU fanns!


Nobels fredspris tilldelades i år Europeiska unionen, och det tycker jag var en bra sak.
Bilden är lånad från varldenshistoria.se

3 kommentarer:

Jörel sa...

Inse att redan klockan halv sju i morse var jag ohjälpligt sist.
Och inse att jag lyckades halta mig över mållinjet en hel minut före tolvslaget.

Bodil sa...

Och inse att hela detta projekt är ett familjeföretag, som är lite fantastiskt! Älskar slutklämmen! Trés bien, ma seur, ma coeur.

Anonym sa...

:(
/dottern aka apskiten