Van Rompuy

Hela gårdagen tänkte jag att om jag var en riktigt bloggare skulle jag skriva ett insiktsfullt inlägg om Herman Van Rompuy, belgaren som blir Europeiska unionens råds förste ordförande.
Det har skrivits så ytterligt fåniga texter om honom i svenska medier, som har handlat om att han är så okänd och så anonym och att EU därigenom missat en viktig chans att profilera sig internationellt. Någon gjorde jämförelsen med Obama. USA har Obama och vi har en blek gammal belgare som ingen har hört talas om, var argumentet.
Och det jag skulle ha skrivit om jag hade varit på hugget och framför allt, om jag hade haft tid:
En premiärminister i ett EU-land är per definition inte okänd. Det säger kanske mer om svenska mediers intressehorisont än om Van Rompuy att svenskarna inte alls känner till honom. Jag undrar hur många politiker från andra EU-länder som vi kan räkna upp på den här bloggen? Även om vi har ett försprång genom att halva redaktionen faktiskt bor utanför Sverige så tror jag inte att listan blir särskilt imponerande.
Vad är det man önskar när man pratar om den stora politiska profilen som borde ha valts i stället? Är det en längtan efter den starke mannen som ska komma och styra upp situationen? Eller en ren PR-personlighet? Tony Blair som tidningskommentatorerna hellre hade velat se verkar vara en mer säljande personlighet men jag tror att hans visioner för EU inte sträcker sig mycket längre än frihandel.
Slutligen, den här blide Van Rompuy: det är nog inte genom att skriva haikuer han har blivit toppolitiker i ett land som är så notoriskt svår-regerat som Belgien. Le Monde byggde ett personporträtt med folks anonyma kommentarer om honom, vilket kanske är en lite farlig publicistisk metod men resultatet var ganska intressant. Under den blida ytan döljer sig en djupgående cynism, säger Le Monde. Någon beskrev honom som att det var så tufft att förhandla mot honom att förhandlingsparten hade som rutin att ta en lång dusch efter förhandlingen för att återhämta sig.
Det ska bli kul att se hur EU-politiken kommer att utvecklas under det nya systemet. Det verkar som om den nye ordföranden mer kommer att vara EU:s samlande faktor inåt än ansikte utåt. Tant mieux som vi säger på kontinenten.

(Uppdatering efter kommentar från Bengt O: ändrade vad jag skrev om att "svenskarna" ville ha Blair till att "tidningskommentatorerna" ville ha Blair)