Första dagen

Jaha då var man tillbaka.

I dag har jag jobbat och jobbat och jobbat.
Min inbox på jobbet var så överfull - och min dagordning så kompakt - så att jag till sist rensade inboxen enligt den gordiska metoden att lägga alla mail äldre än 2 veckor i en enorm mapp som förvaras lokalt på min dator som jag kallar akutinbox.

Jag har i runda slängar 1400 oöppnade mail där. För att inte tala om alla öppnade mail som jag rimligen borde göra något åt.

Och så har jag bokstaverat mitt namn på längden och tvären. Strömgren är inte så lätt som det kan låta, inte när den andre personen är en fransk journalist som står med mobiltelefonen tryckt mellan örat och axeln i ett gathörn och skriver namnet med en trubbig blyertspenna på baksidan av ett kvitto. Eller nåt sånt.

På fredag väntar den stora resan till Spanien när jag med svettiga händer ska lösa allas problem i 48 timmar och sedan kollapsa på flyget hem...¨

Och i morgon har vi det stora policymötet där min chef ska presentera saker jag och andra kolleger tänkt och gnetat med under flera månaders tid. Och jag får äran att trycka på powerpointpresentationsknappen. Nästa.

SÅ hur går det med knäet? frågar minnesgoda. Jotack, det knallar, säger man väl fyndigt. Nog är det tur för min rehab att jag började först i dag.