Absolut rätt

Vårt lilla stadsdelsbibliotek i Skellefteå bjuder på trevlig underhållning medan man är där och läser Hemslöjden. Nu senast kom en dam inspringande och sa:

"Hej, jag fick en lapp om att den där Koskenkorvan som jag står i kö för har kommit in."

Bibliotekarien frågade efter damens namn och kollade i sin dator. Med ett leende sa hon:

"Ja, Norrlands akvavit har kommit in nu."

Damen såg förbryllad ut ett ögonblick men så log hon också och sa: "Jaha, det ska vara 'Norrlands' före. Ja ja..."

Själv trodde jag ett ögonblick att det var Susanna Alakoski hon menade, men det var det ju inte alls.

Elegant bollfrans

I dag har jag stoltserat med en mörk sjal med mycket elegant bollfrans i ändarna.

Vadan denna glamor, undrar den som sällan sett mig i en sjal med bollfrans.

Jo idag håller jag på att göra en lång och förhoppningsvis mycket enformig inspelning av mitt hjärtas slag. Som TV-serien 24 timmar fast utan skådisar, handling och hype. Kvar blir väl helt enkelt ... 24 timmar.

(Och svaret på bildgåtan: När elektroderna hade tejpats fast i mitt decolletage insåg jag lite för sent att min v-ringade tröja inte var idealisk just i dag. Gick in på en liten klädaffär i studentkvarteren runt sjukhuset, de hade exakt en sjal att välja mellan).

Uppdatering: ilska

I dag har jag varit på ett möte som hade utlysts som ett möte om framtiden, men visade sig vara ett möte där ordförande i vittnens närvaro ville tala om att allt vi gör är dåligt. Ordföranden inledde genom att lista allt som inte fungerade i vårt samarbete (tre incidenter, visade det sig, och på något märkligt sätt var det alltid vårt fel, inte för att vi hade gjort något fel själva, utan för att vi hade underlåtit att jaga på hans arbetslag tillräckligt kraftfullt).
När vi försökte förklara vår syn på saken, avbröt han den som talade. "Det är jag som är ordförande så jag ger dig inte ordet."
Och när vi försökte nämna - artigt - ett axplock av alla de trehundratusen miljoner saker som inte fungerar därför att andra sidan helt enkelt inte gör vad de ska, så avbröt han: "Nu tjänar det ingenting till att jaga syndabockar".

Bruta figura, som man säger på italienska.

Uppdatering: hälsa

Jag skar mig på en osthyvel idag och så fyller mitt halsont snart fyra veckor och så är jag nervös för att jag ska föreläsa på universitetet imorgon men annars är det bra.

Lugnet i stormens öga

(Brygge, Belgien, december 2007)

Just nu lyssnar jag på...

Regina Spector, Begin to hope (2006). Timo Räisinen, Lovers are loneley (2005). Men det skulle lika gärna kunna vara Anna Ternheim, Separation Road (2006) eller Katie Melua, Piece by Piece (2006) eller Stefan Sundström, Hjärtats melodi (2004) eller Bright Eyes, I´m wide awake it´s morning (2005).
Vad lyssnar ni på eller skulle kunna lyssna på?

Bibliotekarieteorin

Jag tycker att hårdrock låter tantigt, och jag har kommit fram varför.
Tänk er en långhårig bibliotekarie i femtioårsåldern som sitter med en gitarr och sjunger: we're not gonna take it.
Det känns inte som att det skulle låta så väldigt tufft, eller hur?
Vi kan testa:
the final countdown
I was made for lovin' you baby
I love rockn'roll

(ursäkta, jag har har lite svårt att belägga min tes för jag kommer nästan inte på någon låt att ha som exempel...)
Just de fyra låtarna jag kom på skulle i alla fall låta fantastiskt tralliga om de sjöngs av en bibliotekarie.

Är det inte så med all musik då, undras?
Nej. Om vi testar med äldre rocklåtar så blir det inte lika pinsamt.
Vi kan låta henne klämma i med Satisfaction

Eller Great Balls of Fire
Eller Be-bop-a-lula

Nja jag får fundera mer på den här teorin. Men jag står fast vid att jag tycker att hårdrock låter tantigt.

Mer konst

När jag såg bilderna från England tänkte jag på Lars Vilks "Nimis". Så här såg den skulpturen ut 1984. 1985 brann mer än hälften upp, men han bygger vidare på den.

Konst och olyckor

Det ena är västerbottniskt virke som ramlat av en båt i engelska kanalen idag.

Det andra är ett konstverk i Bryssel i julas.

Båda är häftiga.

Känner nu doften av färskt virke blandat med hav, och ljudet?

Detta har livet lärt mig om mina systrar

Kära systrar, tack för att ni har svarat så klokt och fint och roligt på min utmaning!

Bland era visdomar vill jag nämna:

Kläder som nästan passar passar inte.
Har man inget mål vet man inte vart man är på väg
Har man mål leder myrstegen åt rätt håll. (Jorun)

Är man slarvig från början hjälper det inte att vara noggrann på slutet.
Sjöfåglar är dåligt sällskap på vårisen.
Det du oroar dig för kommer snart att ha passerat. (Bodil)

En dålig deodorant blir inte bättre av att stå i badrumsskåpet ett tag.
Om jag provar att tänka på ett helt annat sätt verkar det sättet oftast också rimligt.
De fläckar man känner sig osäker på kommer inte att gå bort i tvätten. (Signe)

Ur min egen rika produktion av visdomsord vill jag särskilt nämna det som inte fick plats på listan - det får väl ligga på lut till början av augusti.
Det är enbart i strikt matematiska sammanhang som ett plus ett blir två. I verkligheten är det nästan aldrig så.

Stort tack för allt ni delade med er!

Detta har livet lärt mig - 42 sanningar i urval

1. Det är bättre att tänka om än att tänka: "Om..."

2. Andra människor har andra tankar/referenser/värderingar/preferenser än du har.

3. "Den svenska modellen" är en modell bland många.

4. Språkkunskaper är en rikedom.

5. Kupa din hand och låtsas att du är karl. Konvex = sidan där det vexer hår. Konkav = andra sidan.

6. Stalaktiter växer från taket och stalagmiter från golvet.

7. Ett äpple efter maten kompenserar inte på något sätt den inte uppätna broccolin.

8. Man blir glad av att sjunga.

9. Man kan bli bättre på att sjunga om man övar.

10. Kläder som nästan passar passar inte.

11. Tro inte att du är den person du trodde du var för femton år sedan.

12. Allt som har liv växer och utvecklas.

13. Ger man upp kommer man aldrig fram.

14. Är man på väg åt fel håll måste man stanna och tänka efter.

15. Tror man att man är på väg åt rätt håll kan det vara en bra idé att kolla att det verkligen är så.

16. När du överväldigas av kärlek till ditt barn, tänk på dina föräldrar.

17. Sommartid? Fall back, spring forward.

18. Du klarar mer än du tror.

19. Det som säljer bäst är sällan bäst.

20. Reduce, reuse, recycle.

21. Allt du säger om någon säger något om dig.

22. Det som låter för bra för att vara sant är förmodligen det.

23. Underskatta inte din intuition.

24. Dra inte förhastade slutsatser.

25. Hunger är en trist krydda

26. Bra råvaror är värda att betala för.

27. Vänskap är också kärlek

28. Man behöver inte vara vän med alla men man ska vara vänlig med de flesta.

29. Har man inget mål vet man inte vart man är på väg

30. Har man mål leder myrstegen åt rätt håll.

31. Man har nästan alltid tid att tänka efter.

32. Var tacksam för all kärlek du får.

33. Kärlek måste omsättas i ord och handling för att bli verklig.

34. Regelbundet underhåll förlänger livet på nästan allting.

35. Människor som inte älskar snö, köld och mörker betraktas med stor misstänksamhet norr om Dalälven, och med ren fientlighet norr om Umeälven.

36. Man ska hata snö (på sina kläder och skor).

37. Man får inte mer betalt för att man står och vilar med ryggsäcken på ryggen.

38. Senap är en utmärkt räddare av fadda såser.

39. Elektronisk utrustning har inbyggda adrenalinmätare och fungerar sämre och långsammare om man är arg och/eller stressad

40. man kan se allt på flera sätt. Din utgångspunkt avgör vad du ser.

41. Var inte rädd. Det ordnar sig på ett eller annat sätt.

42. Somliga har dill, andra persilja.

En parkgräsmatta full med gulblommande påskliljor

21 januari.
... slå det om ni kan.

Det här trodde jag inte fanns på kartan

Men nu gör det det. Kanske - vi får besked i maj.

Felräkning i konsumtionssamhället

Dottern och jag shoppade oss glada i går. Vi håller på med ett experiment som kanske kan förlängas och kanske en dag permanentat. Jag räknade ut hur mycket vi kunde satsa på kläder och delade ut det i kontanter till familjen.
Mina pengar brände jag på en och samma dag. Jag var mäkta skamsen över att jag övertrasserade min budget, men nu i efterhand känner jag mig nöjd över att det bara var tre euro.

Dottern har tittat och provat och funderat och tvekat. Det är så mycket svårare att handla när man själv har pengarna i en liten börs och när alla val kan inkräkta framtida valmöjligheter. Troligen kommer inget barn som deltar i ett sådant experiment att självmat köpa vinterstövlar av god kvalitet... Men det är ju en av föräldraskapets många uppgifter.

Mysigaste butiken vi besökte var Catimini.
Och absolut mest spejsat, alla kategorier, var den präktiga belgiska kedjan Cassis höstkollektion, som av någon anledning totalt slagit fel. Det verkade som att allt hängde kvar i hyllorna.
Vi blev glada när vi såg att de hade så mycket stickat, men glädjen förbyttes snabbt i storögd misstro. Modellerna var fantastiskt osannolika. Och alla verkade vara tillverka av samma experimentlystna designer och inköpta av samma världsfrånvända inköpschef.
Tyvärr har jag inga foton men kan försöka beskriva.
-- En tröja?sjal? som i förstone ser ut som att framstycke och bakstycke är en meter brett, 40 cm högt och det sitter muddar i båda ändar. Sedan upptäcker man att plagget inte har någon halsringning, så tydligen är det en sjal?
-- Boleros i trötta naturfärger som når just under bysten.
-- en A-formad tröja/poncho med muddar i nederkant. Jättepraktiskt om man vill gå omkring med armarna milt spretande. Opraktiskt för allt annat.
-- Sjokliknande kofta utan knäppning, som består av löst hängade stickade stycken och så ett skärp och så får man kreera bäst man vill.
Saras kofta, som hon köpte där, utmärkte sig genom att vara i stort sett det enda plagget som hade ärmar och knäppning ungefär där man förväntade sig dem. Det var väl därför hon föll för den...

Lekdags i konsumtionssamhället

Vi var med några vänner till en kommersiell inomhuslekpark idag. Jag tror att kusiner i alla åldrar skulle ha roligt där.

Det finns trådlöst internet i cafédelen så jag antar att tanken är att föräldrarna ska hinna surfa lite utan ett barn i famnen, eller som mina vänner sa, om några år kan nog barnen leka själva och så kan vi sitta lugnt i fiket och bara prata med varandra. Oj vad vi ska prata då. Årskort kostar 2000kr/barn.

Konsumtionssamhället, lördag

Jag tänkte späda ut de svenska garderobernas innehåll med lite reavaror från kontinenten, så jag tog en tur till outletcentret på andra sidan gränsen och laddade några kassar fulla med sånt som enligt uppgift behövs.

Först, lite till maken.



Tre långärmade tröjor, den finaste från Le Coq Sportif



Den sportiga tuppen, alltså.

Tolvåringen växer som en bönstjälk, och ska enligt uppgift ha blivit ännu lite längre sen sist. Det här ska han få:



Den skymda tröjan har en brun snöflinga och en ren på bröstet.

Nioåringen har garderoben full med ärvda saker, men han vill bara ha mjuka byxor, inte hårda jeans. Ett par att ha under overallen blev det, och en fin liten tröja.



Och själv då? Tja, eftersom jag avskyr att köpa skor blev jag uppriktigt förvånad när jag insåg vad dagens fångst blev:



I kväll ska allt som inte är mitt ner i en resväska, och i morgon ska jag egenhändigt leverera alltihop på ort och ställe. Vi får se om det passar på mottagarna och i garderoberna.

41 visdomar: detta har livet lärt mig

1.Att morötter och avokado är en fantastisk god smak-kombination.
2.Att man inte behöver stryka sina lakan men att det är trevligt att stryka örngotten.
3.Att den tid man sparar på att skriva en text slarvigt, förloras med råge när man måste reda ut missförstånden efteråt.
4.Att det bästa sättet att be en kollega att göra en tjänst är att gå bort till hans eller hennes kontor och fråga.
5.Att det bästa sättet att säga något jobbigt till en underleverantör är att ringa, och öppna samtalet på ett vänligt sätt.
6.Att det mycket ofta är mycket lätt att såra någon, och mycket sällan är värt det.
7.Att de statuspoäng man tjänar in genom att att sätta många människor i kopia när man skriver dräpande formulerande e-mail förbrukas med råge när det visar sig att man har fel.
8.Att folk nästan alltid har bra skäl till att göra de saker som irriterar en.
9.Att blodfläckar är ganska lätta att få bort om man tvättar med riktigt kallt vatten.
10.Att man inte behöver oroa sig så mycket om vad folk säger om en, eftersom det kan kännas som ett större problem om ingen pratar om en.
11.Att det nästan alltid lönar sig att försöka, fast det redan är för sent.
12.Att det alltid finns saker som är värre, men att det inte är någon tröst.
13.Att det absolut inte är någon tröst för någon annan om jag kommer på ett sätt att relativisera deras smärta.
14.Att man kan ta nya tag utan att först gå tillbaka till noll.
15.Att det lönar sig att förvara alla garantipapper på ett och samma ställe.
16.Att det lönar sig att tänka igenom i början av månaden vilka utgifter man förväntar sig, och anpassa sig efter det.
17.Att det alltid finns ett skäl till att saker säljs på rea.
18.Att det är bättre att köpa knäppiga kläder till fullt pris än till 70 % rabatt. En gredelin sammetskavaj kräver 100 % kärlek för att gå att använda.
19.Att det aldrig är så varmt att man kan sova gott i en sommarsovsäck.
20.Att allting kan gå fel men att det brukar reda upp sig ändå.
21.Att det är mycket jobbigare att skrubba bort färg från sina händer än att använda handskar.
22.Att om man gräver ett hål på fel ställe så blir det inte rätt, hur hårt man än jobbar.
23.Att svett inte är ett kvalitetsmått.
24.Att skölja hårdkokta ägg i kallvatten och att hälla kallvatten i grötkastrullen när man har ätit klart.
25.Att det är vist att hälla Syran I Vattnet - SIV - eftersom att hälla Vatten I Syran - VIS - är ovist.
26.Att ett dyrt abonnemang på gymet inte är någon garanti för att man ska börja träna.
27.Att man måste göra en handling 21 gånger innan man kan kalla den för en vana.
28.Att det inte är svårt att bli en joggare.
29.Att man har rätt att undvika att tävla med andra om det är viktigt för en att vinna och man har på känn att man kommer att förlora.
30.Att det värsta som kan hända om man visar sig totalt inkompetent oftast är att folk man inte känner tycker att man verkar vara totalt inkompetent.
31.Att det inte är så farligt att vara totalt inkompetent på vissa områden.
32.Att man kan göra sig av med saker som det inte är något fel på.
33.Att man bör göra sig av med saker dom det inte är något fel på, om man inte behöver eller vill ha dem.
34.Att enda nyttan med nikotin är att det släcker suget efter nikotin. En liten stund.
35.Att man bör vara mycket rädd om sina gamla vänner.
36.Att det inte finns någon Quick-Fix för åratal av försummelse.
37.Att jorden är en plats där saker och ting spelar roll.
38.Att det lönar sig att hålla sin adressbok uppdaterad.
39.Att mammor ska vara glada med sina barn.
40.Att hemmets viktigaste funktion är att vara en plats där man kan vila.
41.Att man inte kan vila sig till ett rofyllt hem.

Misshaglig sida och några inköp

Nu är Talkie Walkie portad från datorn på jobbet, men jag kan fortfarande läsa Life de Luxe. Sidan hördes inte ligga i linje med Vår verksamhet. Med andra ord har jag tjuvbloggat för sista gången.

Om jag skulle shoppa något idag, skulle det bli en säng, vi har nästan bestämt oss efter tre eller fyra månaders funderingar. Eller rättare sagt det gäller madrasserna. Sedan är det en lämplig sänggavel som ska väljas. Efter det skulle det bli en trafiksäkrare, miljövänligare och tillförlitligare bil. Och ett antal byxor som skulle gå att trä över A höftskena. (Vi kommer förbi någon dag och hämtar de byxor du erbjudit oss, Signe!) Ja, hon hoppar inte runt som en kanin just nu utan har börjat om från ruta ett igen. Jag har sytt två par byxor av två gamla polotröjor och en Fame inspirerad kjol. Och benvärmare ska visst vara grejen i år för barn. Vi får se om vi tror på det i vår familj.

37 saker jag lärt mig av livet

Här kommer en lista på 37 saker jag lärt mig under mina 37 levnadsår.

1. Tag en liten bit i taget så klara du det mest omöjliga.
2. Dra jackan över vantarna och överdragsbyxorna över skorna, så stängs kyla och snö ute.
3. Plocka av handsken från släpvagnen eller lås den.
4. Lägg släpvagnslåset på sin plats och lämna det inte på släpvagnen.
5. Gränsen mellan att lyckas och total katastrof är tunn när man mekar med bilar.
6. Det du oroar dig för kommer snart att ha passerat.
7. Sjöfåglar är dåligt sällskap på vårisen.
8. Tomatfrön ska sås i början av mars om de ska ge skörd under sommaren.
9. Vi lånar våra barn från dem själva som vuxna.
10. Älgkött ska koka i tre timmar.
11. Genom att se det bästa hos sina medmänniskor blir tillvaron uthärdlig.
12. Om man letar finns det något att tycka om hos alla människor.
13. Barn är en gåva.
14. Om något låter för bra för att vara sant är det för bra för att vara sant.
15. En dålig trend bryts snart av att man gör något bra.
16. Som din dag så skall din kraft och vara.
17. Om man gör rätt från början är mycket vunnet.
18. Är man slarvig från början hjälper det inte att vara noggran på slutet.
19. Det är roligt att lära sig nya saker.
20. Med stigande ålder ökar tryggheten i mig själv och minskar lusten att utsätta mig för faror.
21. Oron för och omsorgen om det egna barnet går inte att jämföra med andras.
22. Jag kan förlika mig med det mesta, det tar bara olika lång tid att acceptera saker jag inte kan påverka.
23. För att skapa krävs inspiration och lagom press.
24. Att snusa på ett spädbarn är ljuvligt.
25. Barn är söta när de sover.
26. Ju fler barn man har, desto större tidsmarginaler behöver man.
27. Dygnsrytm är lätt att förskjuta och svår att rätta till.
28. Har man krossade tomater, lök och pasta hemma klara man sig i nödens stund.
29. Ju äldre bilar, desto större bekymmer.
30. Frukost är ett härligt och viktigt mål mat.
31. Promenader är viktiga för hälsan och välbefinnandet.
32. Sandningssand måste hållas varm (om den inte innehåller salt) annars fryser den ihop.
33. Jag tänker längre på dem jag sårat än de som sårat mig.
34. Startar man en dator har man snart ett barn i knät.
35. Jag minns bara saker jag dokumenterat.
36. När man inte städat märker alla det och när man städat märker ingen det.
37. Varje dag man får är något att vara tacksam för, svåra dagar så väl som lätta.

Mm. Och snart har jag lärt mig en 38:e visdom. Det ser jag fram emot.

Shopping enligt Rensa i röran-konceptet

Jag har tillbringat två timmar egentid på stan idag.

En svartvitrandig halsduk, mönsterstickade fingervantar och ett halsband med små löv till mig och

en glittrig flickkofta med huva som kommer bli fantastisk till H:s ögon.

Och på Polarn&Pyret hittade jag ett par coola barnsmåbyxor i ekologisk bomull.

Slutnota för hela shoppingturen: 150kr.

Men nöjdast av allt är jag över det jag inte köpte: nätta långärmade koftor i på gränsen till för kort modell med lite för rund halsringning och som tänjde lite i knäppningen. I provrummet hade jag tre i olika färger men trots att det är jättepraktiskt med koftor och fint att matcha till vad som helst så fick det vara. De kostade bara 49kr/st och de satt inte alls skitfult utan nästan okej men de var bara... för tråkiga.

Enligt den präktiga boken jag läste hos Jörel i jul ska man vara sträng när man handlar, tänka och tänka om man verkligen behöver det här, när ska jag ha det och vad ska jag göra mig av med istället? Jag tror att det är en klok tanke. Nu funderar jag på om jag borde göra mig av med någon halsduk eller ett halsband. Måste man det?Fingervantar däremot tenderar att rensa ut sig själva spontant.

Heja Sigrid!

Hush! Another idea materialized



SIGRID STRÖMGREN TILLDELAS GULDSYRSAN 2008 FÖR MATERIABORD.

Guldsyrsan är en årlig utmärkelse med syfte att premiera god ljudmiljö i det offentliga rummet.

Bakom årets pris står ÅF-Ingemansson AB, Svensk Form och Berns Salonger.


Priset Guldsyrsan 2008 tilldelas arkitekten Sigrid Strömgren för hennes arbete med integrerad bullerdämpning i möbeldesign. Inte absorbera ljudet. Inte skärma av mottagaren. Utan gå till botten med problemet och förhindra att skarpa ljud överhuvudtaget uppstår. Det är den tanke hos Sigrid Strömgren som Materia nu materialiserar i bordet Silent Whisper.

Juryns motivering:

I projektet har Strömgren utvecklat en metod för bullerdämpning av stålrörsstolar och bord. Juryn anser att projektet är mycket lovvärt eftersom stålrörsstolar och bord är stora störningskällor i offentliga miljöer. Det är viktigt att möbelformgivare integrerar ljudet i formgivningen. Genom Strömgrens pionjärjobb kan vi förhoppningsvis slippa störas av bordsslammer och stålrörsstolens gnissel och skrapljud i framtiden.

TYSTNADEN TAR GESTALT

Det finns tre sätt att skydda sig mot buller. Dels det klassiska, med ljudabsorbenter och skärmväggar, som stoppar spridningen och dämpar efterklangen. Dels hörselskydd, som avskärmar och skyddar mottagaren. Men den i särklass effektivaste metoden – på en gång den diskretaste och mest sofistikerade – sätter helt enkelt p för uppkomsten av skarpa ljud. Materias nya bordsserie, Silent Whisper, design Sigrid Strömgren, är ett levande exempel.

"Visst är det ironiskt att miljöer tänkta för avkoppling, samtal och personliga möten ofta är de mest bullriga" säger Sigrid Strömgren.

Sigrid Strömgren erhöll magisterexamen i design 2007 från Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK) vid Göteborgs Universitet. I sitt examensarbete fokuserade Sigrid på lösningar som hindrar uppkomsten av ljud, i konstruktion och genom materialval. Den aktuella lösningen halverar i praktiken ljudalstringen (10 dB minskning) jämfört med laminat i klassisk skivkonstruktion. Bordsskivan är unik i så måtto att den angriper problemet vid källan. Till skillnad från vanliga ljudabsorbenter, som i första hand dämpar efterklangen, hindrar Sigrid Strömgrens lösning att ljudet uppstår från början. Konstruktionen, som nu materialiseras i samarbete med Materia, är patentsökt.

MATERIA PREMIÄRVISAR BORDSSERIEN SILENT WHISPER 6-10 FEBRUARI

STOCKHOLM FURNITURE FAIR, MONTER C15:49.

Just do it, säger du. Nää, säger jag.

Jag läste nyss ett förnumstigt litet kåseri av en sort som man trodde var förbi för årtionden sedan.

Så här: tänk att du i dag fick veta att du skulle dö om en månad. Vad skulle du göra då? Ta ledigt från jobbet, äta massor med choklad, resa långt långt bort, göra slut med din hopplösa kille, äntligen hoppa bungy jump och så vidare och så vidare. Kåserivisdomen är självklart: "jamen om det är det du verkligen vill göra, så gör det i dag. Det enda man ångrar i livet är sånt man inte gjorde."

Och på det svarar jag neps keps.

Eventuellt har jag nu skrivit årets mest poänglösa inlägg, hittills. Tant pis.

Håller på att läsa: Desmund Totos biografi

Rättvisans rebell. Trög start; outhärdligt samvetsgrann återgivning av alla fakta vilket gör att man blir lite matt:
"... över den flod de gav namnet Vaal (askfärgad). Pionjärerna som kallades voortrekkers eller boer(bönder) grundade Klerksdorp vid en biflod till Vaal som fick namnet Schoonspruit (Klarån). Staden tog sitt namn efter en domare vid namn le Clercq (ättling till samma hugenottnybyggare som Sydafrikas senaste vite president, F.W. de Klerk, härstammar från) och var den första vita bosättningen i det som senare blev Zuid-Afrikaanische Republiek eller Transvaal."
Jag tror att den blir intressant längre fram. Jag är inte så bra på att skumläsa.
Det intressantaste hittills är att jag märker att jag irriterar mig på den detaljerade återgivningen av den svarta befolkningens historia - men när jag tänker efter är det helt nytt för mig och i min europeistiska världssyn har jag nog helt enkelt buntat ihop "dem" till ett enda folk utan egen modern historia.
Men jag blir förvånad, jag har ju läst Cultural studies på universitetsengelskan och jag har ju varit på kung Leopolds afrikamuseum och jag kan ju missionshistorien och är ju alldeles osedvanligt openminded och inte ett dugg rasistisk och... och jag inser att det här kan nog vara bra för mig.

Läst: Norrlands Aquavit

Jag tyckte den var trivsam. Jag har en massa annat att säga om den också, men är det nån annan som läst den?

Om hotell är för dyrt får man mysa på vandrarhem

Vi är bjudna på bröllop på annan ort. Vi har ordnat barnvakt.

Det blir speciellt.

Aldrig för sent för att ge upp

Jag har levt utan mobil ända sedan i slutet av oktober när min genomkorkade mobiltelefonileverantör spärrade mitt sim-kort för att jag inte hade fyllt på det på länge. Jag visste inte att man behövde fylla på kortet inom en viss intervall. Och blev så kränkt och upprörd att jag ampert deklarerade att i så fall så kunde de skaffa sig någon annan kund, jag skulle minsann inte...

Sedan blev livet väldigt hektiskt en period och jag orkade inte ta itu med att skaffa ett nytt abbonnemang på länge. I början av december ringde jag och beställde ett abbonnemang på Tele2. Kvinnan var snäll men omständlig. Det tog tio minuter att bokstavera mitt namn och min adress och mina olika sifferkombinationer, och sedan skulle allt verifieras och bokstaveras tillbaka. J som i Jordanien, typ.
Hon lovade att de skulle skicka ett simkort och en liten blankett för att begära överflyttning av mobilnummer - det kunde man tydligen inte göra via telefon.
Så fick jag ett simkort men ingen blankett.
Två veckor vecka senare ringde en man från samma företag som absolut skulle gå igenom min beställning. För att vara riktigt på säkra sidan skulle jag själv säga alla saker och bokstavera och trippelbokstavera mitt namn och alla mina sifferkombinationer, medan han lyssnade och antecknade. Jag stretade emot och tyckte att de kunde kolla i sin databas, men så var tydligen reglerna.
Sedan fick jag slutligen ett brev med blanketter att fylla i och skicka in. När jag äntligen tittade på blanketterna i går kunde jag konstatera att alla fält var tomma utom mitt namn och min titel (Monsieur!). Om jag ville få glädjen att bli kund hos Tele2 måste jag igen uppge allt som jag redan hade dubbel och trippelbokstaverat på telefon.
Allt det här har tagit så lång tid, till absolut ingen nytta. I morse när jag vaknade slogs jag av insikten att en mobilfirmas fyrkantiga regler om påfyllningar av konton kanske inte är en personlig förolämpning.
Huvva, när ska jag bli vuxen?

29 livsvisdomar

Korten blir finare utan blixt.
Tysta rum är släckta rum.
Man behöver alltid köpa mer bröd och frukt och något till lunchen imorgon.
Kaffe smakar inte bara kaffe, olika sorter och beredningssätt har olika smaker.
Även choklad har olika smaker.
Om man ångkokar potatisen exploderar den inte lika lätt.
De fläckar man känner sig osäker på kommer inte att gå bort i tvätten.
Varmkorv är jättebekvämt att bjuda många på.
Jordgubbar och glass är mer uppskattat per nedlagda pengar och tid än hembakt.
Det behövs alltid extrastrumpor.
En bärsjal är mycket bekvämare än en bärsele eller bärstol.
Ekologisk mjölk, hårdbröd, havregryn och bananer är inte så dyrt.
En dålig deodorant blir inte bättre av att stå i badrumsskåpet ett tag.
Det är lönt att tvätta händerna.
Det är lönt att tvätta håret.
Det är lönt att gå ut en stund.
Det är lönt att ha en liten diskmaskin.
Det är lönt att ha (vinter)handskar som tål snö.
Det är lönt att ha bra regnkläder.
Det är lönt att ha ett riktigt underställ.
Det är lönt att ha riktiga skavsårsplåster.
Det är inte lönt att ha obekväma skor.
Det går mycket snabbare att ringa än att maila.
Om jag provar att tänka på ett helt annat sätt verkar det sättet oftast också rimligt.
Ibland blir det missförstånd för att man tror sig vara överens utan att ha pratat om det.
Mensvärk kan försvinna helt eller lindras kraftigt efter att man fött barn.
Om man känner sig snygg syns det.
Dubbelrum i vandrarhem har våningssäng.
Oxytocin finns och spelar roll.

Hjärtan och kaniner

I går kväll åkte jag in akut på kära gamla Saint Luc för att kolla ett galopperande hjärta. Eftersom ni förhoppningsvis inte vet hur det känns kan jag beskriva det som att ha en liten skuttig kanin i bröstkorgen. Det gjorde inte ont och var inte speciellt läskigt men när jag tog pulsen var den långt ifrån taktfast.
typ ett - tyst tyst, två - tyst tyst tyst tyst, tre - tyst tyst, fyra - tyst tyst tyst, fem.
Pulsen gick sakta snarare än fort. Sjuksköterskan som undersökte mig frågade om mitt hjärta brukade gå så sakta; då låg pulsen på 48 och det kändes lite grann som att hjärtat höll på att glömma bort vad det höll på med. Blodtrycket var däremot högt för att vara mig, inte så förvånande eftersom varje hjärtslag dunkade så jag kunde känna det genom ryggen ner i madrassen. Tyckte jag alltså, just där och då.

I vanlig hederlig Saint Luc-anda blev jag omskött av tre olika doktorer som aldrig verkade ha konfererat med varandra. Alla ställde samma frågor. Vad var det som hade hänt? Hur kunde jag beskriva symptomen? Åt jag någon medicin? Hade jag några anförvanter med hjärtproblem, hade jag några tidigare hjärtproblem, åt jag någon medicin och vilken var min favoritfärg? Vad skulle jag ta med mig om jag fick åka till en öde ö?
Till sist fick jag i alla fall veta att det inte var någon fara, och åkte hem vid tresnåret på morgonen. Jag fick remiss till ytterligare två undersökningar för att utreda det hela ordentligt. Det känns som att det inte finns någon ände på de myckna läkarbesöken, men man får väl se det som en väldigt dyr och tråkig hobby...
Jag har internetforskat på lediga stunder och tydligen är symptomet godartat och oförklarligt. Det går ut på att hjärtat får lite spel, och drar ihop sig innan det har hunnit fyllas med blod. Det pulsslaget blir så svagt att man inte känner det när man håller på och tar pulsen. Sedan kommer hjärtat till besinning och väntar tills det har fyllts med blod ordentligt innan det pumpar ut nästa omgång. Det pulsslaget blir kraftigare än ett vanligt pulsslag. Därav, antar jag, känslan av att ha en liten kanin i bröstet.

Om jag har läst rätt (snart får jag nog ta en examen i internetmedicin!) så behöver man inte göra någon särskild behandling för det här. Om man tycker att det är för jobbigt kan man äta någon sorts medicin. Annars lever man som vanligt. Vilket passar mig bra eftersom det är just det jag har lust att hålla på med!

En lärdom om året

Jag såg en jättetrevlig artikel av en man som fyller femtio nästa veckan och som har listat femtio saker han har lärt sig under sitt liv, hittills. Ni kan kika på sidan som inspiration.
Jag tänkte ge er en utmaning: snälla, ställ upp! En lärdom per år - deadline nästa söndag. Är ni med?

clipped from blogs.chicagotribune.com 7. Prejudice and bigotry is hard-wired into us. You can’t overcome it until you acknowledge it. 9. Cough syrup doesn’t work. 13. You can’t win arguing with police officers or referees, but every so often you can fight City Hall.

Bästa namn i dag

Jag håller på med ett jobb som är så enbarmeligt tidskrävande att jag undrar om jag hinner hem före midnatt (ingen oro, jag går hem innan det blir klart, såhär kan vi ju inte ha det!!!)
Men dagens bästa websida är denna:
http://www.atmosphere.mpg.de/enid/Roevid_oesszefoglal_/-_L_gkoer_3r9.html

"Environmental science published for everybody round the world"

-- fast på ungerska.

Rått-kavajen från Venedig

Lufta truttarna

"Du har inte förstått varför kvinnor är urringade. Det är för att de är varmare än män och därför måste ha mer urringade kläder, särskilt kring brösten som hos många kvinnor uppenbarligen behöver mycket luft.

Att kvinnor skulle ha urringningar för att visa sina bröst i något slags sexuellt lockande syfte tror jag inte på. Så dumma är inte kvinnor att de medvetet klär sig för att attrahera fysiskt och blir arga när detta syfte uppnåtts."

Så skriver Magdalena Ribbing i sin folkvettsspalt, och jag vet inte vem som försöker vara mest ironisk, frågeställaren eller fru Ribbing.

I Sundsvall är det numera tillåtet att svalka behagen i badhuset. Jag är skeptisk.

jätteintressant inlägg om bakterier

Ja och så var jag hemma två dagar och gick dit en dag och var febrig och nästäppt och då tappade jag rösten. Så när jag skulle fråga patienten "är din röst ett problem för dig till vardags?" hörde han inte vad jag sa. "Händer det att andra har svårt att höra vad du säger?" Händer det att man hoppas att ingen av de trettio arbetskamrater eller patienter jag träffade idag också blev sjuka?
Händer det att man känner sig skitstolt över en bra prestation idag trots allt?
Händer det att man tappar rösten och att den ena snälla arbetskamraten lägger en sval hand i pannnan och säger åt en att gå hem?
Händer det att en annan snäll arbetskamrat skjutsar hem en?
Händer det att man älskar sina medmänniskor för att de är så bra?

stannar hemma i alla fall

för efter lite googling hittar jag att man ska ta pencillin två dagar först så då förblir jag hemma så streptokockerna hinner dö lite smått. (onödigt att gå upp 06:45 och vela fram o tillbaks till nu...) men jag har ringt sekreteraren och det verkar som jag har tid att förbereda mig onsdag fm.

Tillbaks till jobbet, med feber

efter vad som känns som en lång julledighet. Förlängd med lite streptokockledighet igår. Jag velar; ska jag cykla iväg eller tillbringa min andra pencillindag hemma? Fortfarande feber och ont i halsen men i natt har jag vaknat x flera och funderat över hur i hela friden jag ska hinna förbereda de där viktiga sakerna till onsdag och torsdag om jag är hemma idag.
Jag gör ett försök, det går ju att cykla hem igen om det känns för febersnurrigt.
Åtta veckor kvar, sedan är jag inte oumbärlig (på jobbet) på ett halvår.

Smygbloggar...

Smygbloggar på jobbet!

Har just städat kontoret, det blev en hel vagn full med returpapper och brännbart. Jag baxade ut en extra dator som kommit till rummet när jag var borta. Och så har jag rensat bort 1500 mail. (Typ tre intressanta, typ 1200 "Din mailbox överskrider ditt tilldelade utrymme, snälla släng lite...")

I morgon ska jag nog försöka hitta något att göra i mitt nystädade rum. Enligt maken kan man få in fyra medarbetare på hans jobb på den yta jag har till förfogande. Och jag kan stänga dörren om mig! Från mitt lyxiga hörn av världen: tjingeling.

Hemma hos Hemnet

Det här huset är till salu just nu, i en stad där hälften av oss bor. Man skulle kunna köpa det. Man skulle kunna ha ett litet generationsboende i avdelningen längst till vänster härifrån sett. Två sovrum och ett litet vardagsrum, eller så slår man ut en vägg. Sen kunde man bo i resten, och ha ett massageinstitut i rummet som heter fyra på bilden. Man kunde koka kaffe till kunderna också.

Eller så hyr man ut tre sovrum till vänster och ett till höger till tystlåtna studenter med oerhört mycket läxor som inte har råd med stereoapparater.

Hela det där huset med alla sju sovrummen kostar mindre än en hyfsad etta i staden där jag sitter och gör mina läxor utan stereoapparat. Och utan vare sig yngre eller äldre generationer.

Tänk så konstigt det kan bli, boendet.

Bryssel söndag

I dag en gammal hederlig söndag som söndagar var på den tid när det inte gick sju arbetsdagar på en vecka...
Snabb frukost hemma, sedan iväg till nya svenska kyrkan vid Merode. Den var ljus och trevlig. Kyrkkaffet var gott och våra pengar räckte till tre bullar, en kaffe och en saft. Som hittat.
Sedan gjorde vi Antikrundan med en nyfunnen vän från kaffebordet. Pizza på en restaurang i på antikgatan. Och så hem och ordna lite, laga lite mat (kycklinggryta) som det nu är dags att hugga in på.
Kanske är det inte så dumt med vilodagen i alla fall...

Vardagens förtretligheter fortsätter...

Hemma igen (fast bilden är från oktober).

Barnvagnen som transportskadades på utresan fastnade i tullen i Gbg på hemresan tillsammans med resten av vårt bagage. A ropades ut från planet för att personligen kånka sakerna till det redan försenade planet, ändå lastades bara väskorna och reservvagnen men inte storvagnen på.

Well well cykelställ. den kom med taxi i morse så det är lugnt.

A fick migrän i Bryssel och har fortsatt med det 2, 3 och 4 samt en bit in på 5:e januari. Det blir ett långt år för honom.

nytt år

Till er som jag nyss träffat: jag tänker på er.
Till er som jag hoppas träffa: jag tänker på er också.

Nytt år - torsdag

Natten mellan måndag och tisdag hoppade vi in i det nya året - bokstavligen. Uppradade på en trottoar räknade vi ner från tio och tog sedan det stora språnget.
Det rådde väl inte något 1:1 förhållande mellan upplevd tid och klockans tolvslag, men det spelar nog faktiskt ingen roll.

Nu är det torsdag och det har det gått några timmar sedan vi vinkade av de sista gästerna. Huset blev alldeles stort och tomt och tyst och det är många fler som inte är här än som är här. Så är det när man har gäster som man känner sig hemma med... eller hur man ska uttrycka det.
Härligt var det i alla fall att ha så många gäster under helgerna, och vi saknar er alla och hoppas på snart återseende!

Skönt blir det också att en gång för alla sortera undan dessa eviga memorykort, som så många gånger förr...!

I dag börjar uppladdningen för det nya året, det år när vi äntligen ska börja leva som vanligt igen efter allt renoveringsarbete. Ett första mål kan väl vara att se till att nöjeskontot är högre än kvittobunten från BRICO. Men dit är det ett tag kvar och många meter lister...

God fortsättning på det nya året!