Vi flyttstädar sedan tre månader tillbaka. Idag blev lägenheten inspekterad och godkänd. Nu återstår bara två intensiva dygn att tömma den klart och städa ur det sista. På måndag kl 10 får vi börja flytta in, klockan tolv måste vi vara ute härifrån. Snälla snälla syster B har både låtit oss ha våra saker i deras garage, hon har hjälpt oss både med barnvakt och städning och nu ger hon oss husrum tre nätter. Mamma har varit här och hjälpt oss flera dagar och nu är pappa här i samma ärende.
Tack alla snälla!
28 september 2007
24 september 2007
Färska ord
Kostnaderna för småhus raketstiger, berättar Dinapengar.se.
Det ordet, som är fullt förståeligt, har enligt Google använts två gånger.
Kul med ett nytt ord, synd att det är ett översättningslån.
Det ordet, som är fullt förståeligt, har enligt Google använts två gånger.
Kul med ett nytt ord, synd att det är ett översättningslån.
Vem är jag?
Gjorde ett personlighetstest på nätet och fick veta att jag är en ENTP, och vad det innebär står nedan. Det känns som att det är skrivet för att man ska bli glad och inte deppad över att man är lite knäppig.
Vad är ni?
Enthusiastic, outgoing, analytic idea people. ENTPs often are multitalented characters interested in nearly everything. Independent, non-conforming and sometimes a little rebellious and confrontational, this type may be an inspiration to others who will follow the ENTP guru into uncharted waters--sometimes shark-infested! Many ENTPs have a hard time dealing with long-range planning, facing practical constraints to their projects, coping with structured working situations and authority figures, and keeping their interpersonal relationships on an even keel. Entrepreneurship may meet this type’s needs when more conventional business situations are unattractive. The ENTP has the ability to succeed in a variety of careers--and may move from one to another over the course of a lifetime--always seeking new opportunities and retreating from projects which have degenerated to hum-drum routine. Whatever their chosen field of endeavor, from sales to science, art or writing to psychology, ENTPs always play the role of visionary, promoter, marketeer and instigator.
Vad är ni?
Enthusiastic, outgoing, analytic idea people. ENTPs often are multitalented characters interested in nearly everything. Independent, non-conforming and sometimes a little rebellious and confrontational, this type may be an inspiration to others who will follow the ENTP guru into uncharted waters--sometimes shark-infested! Many ENTPs have a hard time dealing with long-range planning, facing practical constraints to their projects, coping with structured working situations and authority figures, and keeping their interpersonal relationships on an even keel. Entrepreneurship may meet this type’s needs when more conventional business situations are unattractive. The ENTP has the ability to succeed in a variety of careers--and may move from one to another over the course of a lifetime--always seeking new opportunities and retreating from projects which have degenerated to hum-drum routine. Whatever their chosen field of endeavor, from sales to science, art or writing to psychology, ENTPs always play the role of visionary, promoter, marketeer and instigator.
21 september 2007
Landminor
Om två timmar ska jag ha ett möte och säga om några bilder som har valts till en websida är bra eller inte bra.
Och jag vet inte vilka kriterier jag ska använda, vem jag måste dubbekolla med och hur jag ska ta reda på om det finns någon landmina dold under ytan som man kan råka trampa på. Jag har råkat nudda vid ett par landminor tidigare och har ingen lust att göra det igen.
På mitt gamla goda jobb i Sverige kunde man se om en bild var bra bara genom att titta på den, det var tider det.
Och jag vet inte vilka kriterier jag ska använda, vem jag måste dubbekolla med och hur jag ska ta reda på om det finns någon landmina dold under ytan som man kan råka trampa på. Jag har råkat nudda vid ett par landminor tidigare och har ingen lust att göra det igen.
På mitt gamla goda jobb i Sverige kunde man se om en bild var bra bara genom att titta på den, det var tider det.
18 september 2007
Vad jag 'läser'
This focus on 'shared meanings' may sometimes make culture sound too unitary and too cognitive. In any culture, there is always a great diversity of meanings about any topic, and more than one way of interpreting or representing it. Also, culture is about feelings, attachments and emotions as well as concepts and ideas. The expression on my face 'says something' about who I am (identity) and what I am feeling (emotions) and what group I feel I belong to (attachment), which can be 'read' and understood by other people, even if I didn't intend deliberately to communicate anything as formal as 'a message', and even if the other person couldn't give a very logical account of how s/he came to understand what I was 'saying'. Above all, cultural meanings are not only 'in the head'. They organize and regulate social practices, influence our conduct and consequently have real, practical effects.
(Stuart Hall m fl: "Representation. Cultural representations and signifying practices")
Saker som är roliga
Just nu på jobbet är det tätt, tätt med arbetsuppgifter. Vi har tre veckor på oss att förbereda Höstens Stora Sak - och fyra veckor på oss att förbereda Det Som En Annan Grupp Tycker Egentligen Är Höstens Stora Sak, och Ytterligare En MYcket Stor Sak. Och gemensamt för dessa Stora Saker är att när de väl har hänt kommer de mycket snabbt att vara histora för något annat kommer att dyka upp och ta över. Vi vet redan tre fyra Jättestora Saker som står på kö, och sedan är det äntligen jul. Hela januari kan förväntas vara en månad av återhämtning, så brukar det vara hos oss.
Mitt i allt det här har vi fått tre vakanser i arbetslaget.
Något som är roligt är att finurla ut hur man ska lösa allt detta, prata med folk lite hemligt och diskret och höra sig för... Det är faktiskt kul. Och det är faktiskt kul att sitta med skrivbordet fullt av Stora Saker och djupa andetag. Men nu går jag hem.
Mitt i allt det här har vi fått tre vakanser i arbetslaget.
Något som är roligt är att finurla ut hur man ska lösa allt detta, prata med folk lite hemligt och diskret och höra sig för... Det är faktiskt kul. Och det är faktiskt kul att sitta med skrivbordet fullt av Stora Saker och djupa andetag. Men nu går jag hem.
17 september 2007
Spring spring spring
Jag har börjat jogga! Hittade ett fantastiskt snällt program för totala nybörjare som började 5 minuter promenad, 1 min lätt joggning, 5 min promenad 1 min lätt joggning, 3 min promenad.
Precis lagom när benmusklerna är som spaghetti (och hoppspänsten obefintlig - den försmädliga tejpbiten sitter fortfarande kvar på köksgolvet och visar mitt resultat från familje-VM i längdhopp för några veckor sedan: 1,2 meter...).
I morse var jag ute en runda, det var åttonde träningspasset, och jag sprang lika mycket som jag gick, enorma framsteg med andra ord! Målet är att springa över hela USA från kust till kust. (Jo, jag håller på att fundera ut några delmål på vägen dit...)
Precis lagom när benmusklerna är som spaghetti (och hoppspänsten obefintlig - den försmädliga tejpbiten sitter fortfarande kvar på köksgolvet och visar mitt resultat från familje-VM i längdhopp för några veckor sedan: 1,2 meter...).
I morse var jag ute en runda, det var åttonde träningspasset, och jag sprang lika mycket som jag gick, enorma framsteg med andra ord! Målet är att springa över hela USA från kust till kust. (Jo, jag håller på att fundera ut några delmål på vägen dit...)
15 september 2007
Tarmsköljning
Jag fick höra talas om "tarmsköljning" i går - det går ut på att man dricker enorma mängder lättsaltat vatten för att spola igenom tarmarna och rena kroppen.
Jag läste instruktion på någon yogasite. De hade också en del andra lustiga saker som magsköljning när man dricker saltvatten och sedan kräks upp det och nässköljning.
I alla fall verkade folk som hade gått igenom en tarmsköljning vara helt lyriska.
Så jag nämnde det för Mannen i morse, som en kul men konstig grej, och för honom var det helt normalt, så har folk gjort i alla tider där han kommer från.
Jag kanske borde testa.
Jag läste instruktion på någon yogasite. De hade också en del andra lustiga saker som magsköljning när man dricker saltvatten och sedan kräks upp det och nässköljning.
I alla fall verkade folk som hade gått igenom en tarmsköljning vara helt lyriska.
Så jag nämnde det för Mannen i morse, som en kul men konstig grej, och för honom var det helt normalt, så har folk gjort i alla tider där han kommer från.
Jag kanske borde testa.
14 september 2007
Stumfilm (2)
Tänk er en filmvisning (svartvit stumfilm) där det visar sig att filmduken är genomskinlig, så det man ser är ömsom filmat, ömsom spelat av skådespelare. De är sminkade i svartvitt (med knallröda munnar när de öppnar gapet - svårt att sminka bort!) och rekvisitan likaså.
Pjäsen är en variant på Frankenstein. Den geniale vetenskapsmannen har skapat ett monster, som nu vill ha en vän, och därför har samlat ihop likdelar som ska sys ihop och sedan elektrifieras för att få liv. Melodrama när vetenskapsmannens dotter dör och begravs - han är otröstlig. Och fasa när monstret stjäl flickans huvud och syr ihop det med den snabbt hopfogade likdelsmonstret, som vetenskapsmannen ger liv utan att bry sig om att titta närmare på det. Hemsk upptäckt för vetenskapsmannen när det äckliga likmonstret reser sig upp och börjar vandra omkring på dåligt fastsydda ben, med hans dotters ansikte, röst och personlighet. Kollektiv självmord av alla tre, med hjälp av den livgivande elektriska maskinen som nu förvandlats till en dödsmaskin.
Hela föreställningen var stum, ackompanjerad av en virtuos pianist. Skådelspelarna rörde sig ryckigt som om de verkligen var filmade med handvevad kamera.
Resultatet blev något fantastiskt smart hopkommet med det psykologiska och dramaturgiska djupet av en ganska usel skräckfilm från 20-talet. Så var det bra eller inte? Jag vet inte men i alla fall häftigt att se.
Pjäsen är en variant på Frankenstein. Den geniale vetenskapsmannen har skapat ett monster, som nu vill ha en vän, och därför har samlat ihop likdelar som ska sys ihop och sedan elektrifieras för att få liv. Melodrama när vetenskapsmannens dotter dör och begravs - han är otröstlig. Och fasa när monstret stjäl flickans huvud och syr ihop det med den snabbt hopfogade likdelsmonstret, som vetenskapsmannen ger liv utan att bry sig om att titta närmare på det. Hemsk upptäckt för vetenskapsmannen när det äckliga likmonstret reser sig upp och börjar vandra omkring på dåligt fastsydda ben, med hans dotters ansikte, röst och personlighet. Kollektiv självmord av alla tre, med hjälp av den livgivande elektriska maskinen som nu förvandlats till en dödsmaskin.
Hela föreställningen var stum, ackompanjerad av en virtuos pianist. Skådelspelarna rörde sig ryckigt som om de verkligen var filmade med handvevad kamera.
Resultatet blev något fantastiskt smart hopkommet med det psykologiska och dramaturgiska djupet av en ganska usel skräckfilm från 20-talet. Så var det bra eller inte? Jag vet inte men i alla fall häftigt att se.
13 september 2007
Stumfilm
Genom en lycklig ödets ironi slipper jag gå på tysk teater och får i stället gå på franskspråkig. L'étrange Mr Knight är ett svartvitt drama som tydligen ska likna en film från 20-talet. De utlovar ryckiga rörelser. Jag utlovar en recension.
Mås(t)en
I kväll ska jag gå på teater med en god vän och fylla igen ett tomrum under mitt kulturella bälte - ähum det var en ny metafor men ni förstår vad jag menar. Det är Måsen av Anton Tjekov.
Tre små observationer på förhand.
Tre små observationer på förhand.
- Bra att man kan hitta texten på Internet så man kan läsa pjäsen innan.
- Kul stavning på tyska, skulle lika görna kunna vara en nysning - A......nton Tschechow!.
- Min tyska är helt kryptoman - jag är rätt van att höra tyska och tycker att det låter väldigt välbekant och trevligt. Tyvärr verkar mitt språkcentrum mest ägna sig åt att nicka igenkännande och glömmer bort att det är ett främmande språk. Jag kan sitta och lyssna på ett helt långt samtal och skratta på rätt ställe och hålla med, tills jag inser att jag inte har en aning om vad det handlar om.
12 september 2007
Ett bloggtips i all hast
Matinspiration i stora lass bjuds hos "Om jag var din hemmafru". I mitt lilla hushålle mäts just nu de pigga matidéerna med platta små teskedar, så jag läser och tänker att jag minsann ska slå världen med häpnad nästa gång jag kommer till ett kök med arbetsytor och hungriga medätare.
Dagens recept är en vegetarisk lasagne som serveras med följande kloka kommentar: "Är du rädd för vegetariska upplevelser, kom ihåg att du alltid kan servera det hela med en mustig köttsallad. "
Dagens recept är en vegetarisk lasagne som serveras med följande kloka kommentar: "Är du rädd för vegetariska upplevelser, kom ihåg att du alltid kan servera det hela med en mustig köttsallad. "
Trängsel och artighet
I Paris i helgen blev jag ganska fascinerad över människors radar. Det är så trångt och fullt med folk att det helt enkelt inte finns plats att inte ta hänsyn... Ska man stanna och läsa kartan får man planera det i förväg och se ut någon plats där trottoaren breddar sig och man ryms. Ska man passera ett monument måste man snabbt se sig om efter turister som håller på att fotas framför detsamma för att inte skymma (OK det var jag dålig på - jag antar att jag kommer att dyka upp på en hel del bildrutor i olika fotoalbum...).
I går började jag fundera över den allt råare tonen på Internet och om den är här för att stanna. Jag kom fram till att det kanske helt enkelt är så att det finns ett förhållande mellan trängsel och artighet. Ju fler människor på ett begränsat utrymme, desto större sannolikhet att finslipade förhållningsregler utvecklas. Och på Internets oändliga vidder, vem ska stoppa en från att ragla omkring och vråla otidigheter?
I går började jag fundera över den allt råare tonen på Internet och om den är här för att stanna. Jag kom fram till att det kanske helt enkelt är så att det finns ett förhållande mellan trängsel och artighet. Ju fler människor på ett begränsat utrymme, desto större sannolikhet att finslipade förhållningsregler utvecklas. Och på Internets oändliga vidder, vem ska stoppa en från att ragla omkring och vråla otidigheter?
11 september 2007
Trappor
Man kan tycka att det är dyrt att kosta på sig nya trappor och att det med all säkerhet är alldeles för dyrt att kosta på sig att få dem tillverkade i ek.
Men när jag tänker på vårt hus just i dag i alla fall, känns det värt det. Det känns inte längre som att bo i en krater. Våra nya trappor är så fina och välkonstruerade och sitter ihop så bra - det är en glädje och en stolthet att se dem. Och ännu roligare blir det förstås att kunna gå på dem så småningom...
Men när jag tänker på vårt hus just i dag i alla fall, känns det värt det. Det känns inte längre som att bo i en krater. Våra nya trappor är så fina och välkonstruerade och sitter ihop så bra - det är en glädje och en stolthet att se dem. Och ännu roligare blir det förstås att kunna gå på dem så småningom...
09 september 2007
Memorablia
Oj, jag har fyra flyttlådor med gamla brev, teckningar, uppsatser och dagböcker. Minst. Där till ett antal lådor fotoalbum. Vem ska läsa, och när? Har redan slängt en pappkasse proppfull med barndomsteckningar, brev, tidningsurklipp och uppsatser. Resten får följa med en flytt till.
06 september 2007
Vetenskapliga landvinningar - fiskolja
Jag såg ett intressant program på BBC om Omega 3 där vissa personer inte nog kunde hylla fiskoljans effekter. Det fanns till exempel en man som var svårt deprimerad om jag minns rätt, som hade blivit ordinerad fiskolja. Av någon anledning gjorde de en magnetröntgen av hans hjärna i början av behandlingen, och upprepade undersökningen några månader senare, när han hade kommit ur sin depression. Hör och häpna, den nya magnetröntgen visade att hans hjärna faktiskt hade växt ganska rejält. (Vilket kan få en att undra om hjärnan har en konstant storlek eller om den kan gå upp och ner i vikt precis som vilken jojobantare som helst?)
I ett annat sammanhang har jag från någon företrädare för fiskeindustrin - naturligtvis! - att Omega 3 är själva substansen som kroppen bygger hjärna av. I BBC programmet fanns dock en forskare som benhårt hävdade att man inte kan se någon skillnad när det gäller Omega 3-ätares intellektuella kapacitet jämfört med veganers, så det är nog inte hela sanningen.
Nåväl. I ytterligare ett sammanhang - en dokumentär om manodepression av Stephen Fryes - deltog en kvinna som självmedicinerade sin sjukdom med Omega 3-rik kost, och hon tyckte att det fungerade.
Plus att det sägs att barns koncentrationsförmåga ökar med fiskolja.
Vi har gjort en egen studie här hemma. Vi köpte en flaska fiskolja med tuttifruttismak på en hälsokostaffär vid kusten till dottern, i ett slags köprus man kan drabbas av när man ställs inför en massa produkter med roliga etiketter... (Vi handlade för mer än 80 euro - ostlöpe, yoghurtkultur, krämer, kosttillskott, oljor, lakrits. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av påsen med torkade jasminblommor...) Nåväl. Fiskoljan smakade så hiskligt att jag förbarmade mig över henne och erbjöd mig att äta en sked varje morgon med henne så att den skulle ta slut fortare. Men surprise surprise, nu tror jag vi får köpa mer när den här tar slut.
Jag har nämligen upptäckt en effekt jag måste studera lite mer, en allmän känsla av välbefinnande som jag närmast kan beskriva som motsatsen till huvudvärk...
Kanske är det min hjärna som växer, vad vet man. Kanske är det rent av det faktum att jag fortfarande har semester. Men om fiskoljan innebär att jag får lättare att klara av stressbomberna på jobbet i höst - ro hit med en flaska till!
I ett annat sammanhang har jag från någon företrädare för fiskeindustrin - naturligtvis! - att Omega 3 är själva substansen som kroppen bygger hjärna av. I BBC programmet fanns dock en forskare som benhårt hävdade att man inte kan se någon skillnad när det gäller Omega 3-ätares intellektuella kapacitet jämfört med veganers, så det är nog inte hela sanningen.
Nåväl. I ytterligare ett sammanhang - en dokumentär om manodepression av Stephen Fryes - deltog en kvinna som självmedicinerade sin sjukdom med Omega 3-rik kost, och hon tyckte att det fungerade.
Plus att det sägs att barns koncentrationsförmåga ökar med fiskolja.
Vi har gjort en egen studie här hemma. Vi köpte en flaska fiskolja med tuttifruttismak på en hälsokostaffär vid kusten till dottern, i ett slags köprus man kan drabbas av när man ställs inför en massa produkter med roliga etiketter... (Vi handlade för mer än 80 euro - ostlöpe, yoghurtkultur, krämer, kosttillskott, oljor, lakrits. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av påsen med torkade jasminblommor...) Nåväl. Fiskoljan smakade så hiskligt att jag förbarmade mig över henne och erbjöd mig att äta en sked varje morgon med henne så att den skulle ta slut fortare. Men surprise surprise, nu tror jag vi får köpa mer när den här tar slut.
Jag har nämligen upptäckt en effekt jag måste studera lite mer, en allmän känsla av välbefinnande som jag närmast kan beskriva som motsatsen till huvudvärk...
Kanske är det min hjärna som växer, vad vet man. Kanske är det rent av det faktum att jag fortfarande har semester. Men om fiskoljan innebär att jag får lättare att klara av stressbomberna på jobbet i höst - ro hit med en flaska till!
05 september 2007
Konsten att skriva
Visst känns det som att det här rådet riktar sig snarare till tioåringar än den intellektuella eliten?
Har ni några skrivprojekt på gång?
Signe hur ska vi ha det med rymden, btw?
Har ni några skrivprojekt på gång?
Signe hur ska vi ha det med rymden, btw?
2. Know your audience
|
04 september 2007
Lite läskigt
Texten i utklippet sägs komma från en amerikansk lärobok.
Det är otäckt med den här typen av politisk styrning tycker jag, en religiöst motiverad formulering som röstas fram i någon politisk församling och sedan måste tillämpas i vått och torrt av alla vare sig de är troende eller inte.
Naturligtvis tycker jag att det finns all anledning att granska läroböcker, och att ifrågasätta hur saker presenteras i dem. Jag brukar alltid glla att bojkotta saker jag tycker är dåliga och det kan väl skolstyrelser göra med.
Men är det inte oerhört vetenskapsfientligt att peka ut en enda fråga, som så vitt jag förstår har granskats mycket noggrant av många hederliga vetenskapsmän, och göra någon godtycklig åtskillnad mellan teori och fakta, och dessutom koppla ihop kritisk granskning med "suspekt teori". Jag är inte övertygad om att alla måste sätta sig in hela debatten kring Om arternas uppkomst och själv avgöra vilka invändningar som är korkade och vilka som är värda att titta närmare på, lika lite som alla måste skriva sin egen Das Kapital.
Vad tycker ni om kreationismen?
Det är otäckt med den här typen av politisk styrning tycker jag, en religiöst motiverad formulering som röstas fram i någon politisk församling och sedan måste tillämpas i vått och torrt av alla vare sig de är troende eller inte.
Naturligtvis tycker jag att det finns all anledning att granska läroböcker, och att ifrågasätta hur saker presenteras i dem. Jag brukar alltid glla att bojkotta saker jag tycker är dåliga och det kan väl skolstyrelser göra med.
Men är det inte oerhört vetenskapsfientligt att peka ut en enda fråga, som så vitt jag förstår har granskats mycket noggrant av många hederliga vetenskapsmän, och göra någon godtycklig åtskillnad mellan teori och fakta, och dessutom koppla ihop kritisk granskning med "suspekt teori". Jag är inte övertygad om att alla måste sätta sig in hela debatten kring Om arternas uppkomst och själv avgöra vilka invändningar som är korkade och vilka som är värda att titta närmare på, lika lite som alla måste skriva sin egen Das Kapital.
Vad tycker ni om kreationismen?
This textbook contains material on evolution. Evolution is a theory, not a fact, regarding the origin of living things. This material should be approached with an open mind, studied carefully, and critically considered.
|
02 september 2007
Mer och djupare om Rabelais
Men varför har då dessa bilder av inälvor en så
|
Finkulturella tarmar
Jag är så fruktansvärt finkulturell. Just nu håller jag på och läser en bok som utgavs första gången ungefär 1534, på originalspråk (franska) i originalstavning.
Boken är utgiven av en litteraturvetare som generöst delat med sig av sina kunskaper - ena sidan i ett uppslag är text, den andra är fotnoter.
Några intressanta observationer:
-- Författaren reviderade texten vid varje återutgivning, för att inte stöta sig onödigt med folk han ville stå väl med. Man kan undra hur noggrant Vatikanen och alla andra satt och läste varje upplaga: "Kolla nu har han tagit bort den där olyckliga formuleringen om prästerskapet!".
-- Ordförklaringarna är inte alltid superintressanta. Till exempel: "Macedones" betyder "Macédoniens", "escappe" betyder "echappe", "rigouller" står för "se divertir" eller "rigoler". Naturligtvis satt jag och letade rätt på de minst superintressanta ordförklaringarna för att kunna underbygga denna observation...
-- Författaren var munk, med grekisk bildning, som översatt Hippokratus från latin och utgivit lärda verk på latin, och berättade skrönor som denna, som faktiskt får boken att kännas något mindre finkulturell.
Först slaktade man 367 014 feta oxar, och tillagade tarmarna, som blev så goda så att alla satt och slickade sig om fingrarna. Men tyvärr är tarmar inte särskilt hållbart, så det var risk att de skulle börja ruttna. Därför kallade man samman alla invånare i ett antal olika byar och städer att de skulle komma och äta.
Huvudpersonens fader sa till sin hustru att hon inte borde äta så mycket, eftersom hon var gravid och snart skulle få sitt barn och tarmar var inte så bra kost, eftersom man då satt och tuggade bajs. Men hon lyssnade inte på sin man utan åt tunnvis. "O härliga fekalier som jäste i hennes mage" kommenterar författaren.
Ja, så började hon då få ont i magen. Maken insåg att det var födslovärkarna som började och sa: Smärtan är inget vidare, men den är kort och sedan blir glädjen desto större. Fatta mod, skynda dig och få födelsen avklarad så kan vi börja på nästa barn.
Kvinnan rådde honom att låta kastrera sig. Mannen upprepade att hon måste försöka vara modig, och förklarade att han skulle gå iväg och dricka till hennes välgång.
Snart började hon sucka, klaga och skrika. Kloka kvinnor skyndade till, de trevade under hennes kjolar och fann något som luktade ganska illa och trodde var barnet, men det visade sig att det var ändtarmen som inte kunde hålla tätt efter alla tarmar hon hade satt i sig. Kloka doktorer kom tillskyndande och hjälpte till med all sin lärdom att hålla emot, och så tryckte de barnet från livmodern upp genom diafragman, genom en ven, rakt ut genom vänster öra.
Författaren talar om för läsarna att de får tro't om de vill, men de ska vara medvetna om att goda män tror på allt som står i Skriften, det vill säga allt som skrivits.
Enligt en fotnot fanns en folklig tradition som sa att Maria hade fött Jesus genom örat, som författaren skojar om.
Och det här är bara en sida i en fullspäckad bok där författaren bland annat skojar om elva månaders graviditeter - tydligen kunde änkor enligt lag föda legitima barn elva månader efter att deras makar gått ur tiden - och utbreder sig på längden och tvären om vad blå och vit färg egentligen symboliserar (två kapitel för säkerhets skull...). Jag somnade ideligen ifrån boken i går kväll men är samtidigt starkt fascinerad - det är intressant att läsa en närmast maniskt skojfrisk bok om jättar från en tid när det fanns seriösa debatter om jättar verkligen existerade (man hade funnit jättelika skelett men det var ännu inte allmänt accepterat att det var valskelett).
-- Francois Rabelais heter författaren, och Gargantua heter boken.
Boken är utgiven av en litteraturvetare som generöst delat med sig av sina kunskaper - ena sidan i ett uppslag är text, den andra är fotnoter.
Några intressanta observationer:
-- Författaren reviderade texten vid varje återutgivning, för att inte stöta sig onödigt med folk han ville stå väl med. Man kan undra hur noggrant Vatikanen och alla andra satt och läste varje upplaga: "Kolla nu har han tagit bort den där olyckliga formuleringen om prästerskapet!".
-- Ordförklaringarna är inte alltid superintressanta. Till exempel: "Macedones" betyder "Macédoniens", "escappe" betyder "echappe", "rigouller" står för "se divertir" eller "rigoler". Naturligtvis satt jag och letade rätt på de minst superintressanta ordförklaringarna för att kunna underbygga denna observation...
-- Författaren var munk, med grekisk bildning, som översatt Hippokratus från latin och utgivit lärda verk på latin, och berättade skrönor som denna, som faktiskt får boken att kännas något mindre finkulturell.
Först slaktade man 367 014 feta oxar, och tillagade tarmarna, som blev så goda så att alla satt och slickade sig om fingrarna. Men tyvärr är tarmar inte särskilt hållbart, så det var risk att de skulle börja ruttna. Därför kallade man samman alla invånare i ett antal olika byar och städer att de skulle komma och äta.
Huvudpersonens fader sa till sin hustru att hon inte borde äta så mycket, eftersom hon var gravid och snart skulle få sitt barn och tarmar var inte så bra kost, eftersom man då satt och tuggade bajs. Men hon lyssnade inte på sin man utan åt tunnvis. "O härliga fekalier som jäste i hennes mage" kommenterar författaren.
Ja, så började hon då få ont i magen. Maken insåg att det var födslovärkarna som började och sa: Smärtan är inget vidare, men den är kort och sedan blir glädjen desto större. Fatta mod, skynda dig och få födelsen avklarad så kan vi börja på nästa barn.
Kvinnan rådde honom att låta kastrera sig. Mannen upprepade att hon måste försöka vara modig, och förklarade att han skulle gå iväg och dricka till hennes välgång.
Snart började hon sucka, klaga och skrika. Kloka kvinnor skyndade till, de trevade under hennes kjolar och fann något som luktade ganska illa och trodde var barnet, men det visade sig att det var ändtarmen som inte kunde hålla tätt efter alla tarmar hon hade satt i sig. Kloka doktorer kom tillskyndande och hjälpte till med all sin lärdom att hålla emot, och så tryckte de barnet från livmodern upp genom diafragman, genom en ven, rakt ut genom vänster öra.
Författaren talar om för läsarna att de får tro't om de vill, men de ska vara medvetna om att goda män tror på allt som står i Skriften, det vill säga allt som skrivits.
Enligt en fotnot fanns en folklig tradition som sa att Maria hade fött Jesus genom örat, som författaren skojar om.
Och det här är bara en sida i en fullspäckad bok där författaren bland annat skojar om elva månaders graviditeter - tydligen kunde änkor enligt lag föda legitima barn elva månader efter att deras makar gått ur tiden - och utbreder sig på längden och tvären om vad blå och vit färg egentligen symboliserar (två kapitel för säkerhets skull...). Jag somnade ideligen ifrån boken i går kväll men är samtidigt starkt fascinerad - det är intressant att läsa en närmast maniskt skojfrisk bok om jättar från en tid när det fanns seriösa debatter om jättar verkligen existerade (man hade funnit jättelika skelett men det var ännu inte allmänt accepterat att det var valskelett).
-- Francois Rabelais heter författaren, och Gargantua heter boken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
