Trängsel och artighet

I Paris i helgen blev jag ganska fascinerad över människors radar. Det är så trångt och fullt med folk att det helt enkelt inte finns plats att inte ta hänsyn... Ska man stanna och läsa kartan får man planera det i förväg och se ut någon plats där trottoaren breddar sig och man ryms. Ska man passera ett monument måste man snabbt se sig om efter turister som håller på att fotas framför detsamma för att inte skymma (OK det var jag dålig på - jag antar att jag kommer att dyka upp på en hel del bildrutor i olika fotoalbum...).

I går började jag fundera över den allt råare tonen på Internet och om den är här för att stanna. Jag kom fram till att det kanske helt enkelt är så att det finns ett förhållande mellan trängsel och artighet. Ju fler människor på ett begränsat utrymme, desto större sannolikhet att finslipade förhållningsregler utvecklas. Och på Internets oändliga vidder, vem ska stoppa en från att ragla omkring och vråla otidigheter?