Hej då

Nu är det strax dags att stänga ner och åka hem. Jag kommer att vara datorfri ett tag, återkommer en vacker dag.

Glad sommar!

Kvitt

Den komplicerade transaktionen är avklarad, jag har fått pengarna och kameran är på väg till dig på ett eller annat sätt. Sen vill jag se bilder!

Här är det 35 grader varmt.

Why can't I be you

Jag antar att du är lycklig och ledig och äter glass och gör roliga saker och löser sudoku och pratar svenska till höger och vänster och sopar rent i ditt åtta kvadratmeter stora tält och läser skruttiga deckare och ser solen gå ner i vatten och dricker svenskt kaffe med pepparkakor.

Inte jag. I fall du undrar. Eller, tja, lycklig, det kan jag ju vara.

Klockan är 13:41, solen skiner och semestern har börjat

Jag har suttit hela morgonen och fixat det jag inte hann i går. Det är länge nu jag har jobbat med en arbetsdags förskjutning, säkert började det med en långlunch någon gång i våras och sedan har det gått utför hela vägen...
Men nu är allt klart. Jag kopplar ner datorn och tar en välförtjänt semester.
Återkommer 21 augusti om jag kan hålla mig så länge... Eller kanske redan i kväll.

Hellre sallad

Ja nu börjar arbetsdagen lida mot sitt slut och jag med den. Lider. Och börjar vara slut.
Det är jobbigt att bli klar med allt. Alla papper som ska skickas. Allt som ska hända. Och jag har en stark föraning om att någonstans i ett annat kontor sitter en annan tjänsteman som liksom jag ska trolla undan det sista. Som kommer att trolla undan det sista genom att hiva över det på mitt bord. Deadline kommer att vara extremt kort eftersom personen i fråga går på semester vilket ögonblick som helst.
Men tji fick du får jag hälsa genom min 'out-of-office'. För nu håller IT-avdelningen på och återinstallerar vårt e-postsystem så inga elaka meddelanden kan nå oss. Och när systemet väl är på fötter igen är jag långt härifrån.

Jag snubblade just över ett illa begravt hundlik på min egen bakgård, ett papper jag hade fyllt i på fel sätt och som nu hade fastnat på budgetavdelningen. Lite magont får man. Men smartare människor än jag har satts på frågan att rätta till detta misstag på ett korrekt sätt.

Ge mig en Fischersallad och jag ska äta den utan klagan, ost och allt. Nu börjar det bli för sent för middag och jag sitter fortfarande vid datorn.

Dagens rätt, dagens fel

Klockan var över två innan jag kunde slita mig från eländet jag jobbar med, och det närmaste lunchalternativet var bageriet och deras trista sallader. Det fanns bara en liten plastbytta kvar, så den tog jag. I fall du vill uppleva hur kul det är att vara jag kan du ju proväta en portion Fischers sista sallad för dagen.

En receptskiss:
Alla salladsblad som finns kvar (ca 30 gram)
Två slokande tomatskivor.
Tre äggskivor
All ost som finns kvar, tärnad. (ca 200-300 gram)

Det kan låta som om jag överdriver ostmängden, men den räckte för att täppa igen både matsmältningssystemet och halva min papperskorg. Bläk.

Nu står jag mig i alla fall hemskt länge.

Ordning och reda

Det kanske kan förvåna dig som känner mig men en mycket plötslig insikt slog mig alldeles nyss. Jag bär nog inom mig på en ordningsmänniska. Någonstans i all röran...

Jag satt lugnt och metodiskt och plockade fram ett dokument som jag behövde och tänkte med ett djupblått stänk av vemod: Åh mitt arkiv som jag har byggt upp så fint och logiskt, ska jag lämna dig nu när du nästan är fulländad?

Den sista arbetsdagen före semestern...

.. är fullständigt fullbokad.
Det är som en semesterbil packad till bristningsgränsen med luftmadrass, tält, campingstolar, ridhjälmar, gummistövlar och pokémonkort, nätt och jämnt utrymme att sträcka ut benen i passagerarsätet för den stackare som sitter inkapslad bland kassen med proviant, kartböckerna och handväskorna. Och det stackars barnet i baksätet, intryckt mellan ryggsäckar, jackor och gummistövlar, kan bara leka med ena handen.
Och den obehagliga känslan av att snart kommer någon att knacka på förarrutan - hjälpsamt - och hålla fram en grön plastback full med Nödvändiga och Viktiga Saker och säga: den här stod på trottoaren, är den er?

Fast semesterbilen är ännu ej packad och i dag ska produceras två pressmeddelanden och tre mötesprotokoll. Fyra, förresten. Med ett leende.

A life of its own...

Man brukar ju säga att projekt kan börja leva sina egna liv.

Vad ska man säga om den lilla bruna klänningen som vi pratade om för några veckor sedan? Se här!

De sista dagarna före semestern

har också en mening.
De ska vara outhärdligt fullspäckade. När semestern väl kommer, ska man upptäcka deras mening: att höja semesterns lycko-faktor till fantastiska höjder.
Tänk dig själv att nå den punkt när man äntligen inser att nu spelar det ingen roll vad som ligger högst på att-göra-listan, nu är det för sent, nu är det semester.

I ditt fall - antar jag - sker det genom att vakna på en skrubbig madrass i ett ekande hus och veta att hur det än gick så har i alla fall flyttlasset gått...

Dagens lunch

Inget att tipsa vare sig GI, IOGT eller riksdagen om... Fyra skivor chorizo, en liten ost- och skinksmörgås, två skivor "cake salé", två små korvar och tre glas champagne.

Ska vi stå ut utan två kolleger får vi väl muntra upp oss lite?

Dålig stress

Dagens utmaning: hitta någon värre stress än att sitta mitt emellan.
På ena sidan: beställarna som är i sin fulla rätt. De skickade beställningen i tid, den var tillräckligt precis, tillräckligt tydlig. De väntar på produkten innan dagens slut.
På andra sidan: leverantörerna som har noll rätt.
Deras deadline var i förrgår.
En av sakerna är inte ens påbörjad. Faktum är att det inte ens är avklarat vem som ska göra den. Den andra saken skulle enligt tidigare påstötningar vara klar i går kväll. Den personen har enligt uppgift tagit ledigt i eftermiddag.
Och i mitten, jag.

Som vidarebefordrade begäran i god tid. Satte en deadline som skulle ge tid för allt sista-minuten-strul.
Som har skrivit, ringt, stött på.
Som kommer att jaga dessa eviga dokument hela resten av dan.
Som när jag äntligen får dem kommer att göra en hjälteinsats med att skriva om, lyfta fram, stryka, förtydliga, reparera.
Som kommer att sitta kvar alldeles för sent i kväll och skicka texten det sista jag gör.
Som kommer att få en knäpp på fingrarna av beställarna på måndag: texten var å ena sidan för lång och detaljerad, och å andra sidan innehöll den alldeles för lite.
Och det kommer att vara mitt fel. Och så kommer jag att få några hjälpsamma råd: Det är lättare för alla om man inte skjuter upp allt till sista minuten.

Aargh.

Det är så roligt

... när det är sommar.

Varje kväll vill man göra något roligt, för det är varmt. Och nästan vad man än gör - inklusive rensa ogräs och hänga tvätt - är roligt för att man är ute och det är varmt.

I går kväll spelade vi kubb, sedan hade vi grillfest. Vi satt med våra vänner och skrattade och berättade dåliga historier och hade kunnat fortsätta hela natten om det inte var för den protestantiska arbetsmoralen.

I kväll ska vi på middag hos en god vän som lämnar Bryssel inom kort. Sorgligt på lång sikt och kul just i kväll.

Och i morgon ska vi åka till er och det ska bli så roligt! På kort sikt. Fast sorgligt på lång.

Dumma saker att göra

Högt på listan över dumma saker att göra
- när man har en ganska uttalad gnagarfobi -
är att spola ner en död mus i toan.

Det är något med att exponera den ena för den andra så att säga.

Jag satte mig på toan efter förrättad begravning men blev så irrationellt rädd för att bli angripen underifrån att jag hastigt avslutade mitt toabesök, spolade igen, la på locket på toan och gick tillbaka till datorn med outrättade behov.

Undrar om skräcken är bunden till en viss toa eller om den kommer att överföras till alla toastolar i samma hus. Samma stad. Samma världsdel.
Undrar var man kan känna sig säker.
Bakom buskarna på gården är det ju betydligt större risk att bli attackerad av gnagare än i toan. Skillnaden är lika stor som avståndet mellan "extremt liten" och "obefintlig". Men risken att bli observerad från minst 15 fönster är nästan 100-procentig. Så... Huvva. Får väl skaffa någon sorts personlig skyddsutrustning och försöka återta WC-rummet.

Effektiv reklam

Det finns en rolig reklam på fransk tv om en familj som lyckas ta det stora steget att byta telefonabbonemang. Den är oändligt fånig men den kan få en att le, om man är på ett välvilligt humör.

Fånig så in i bomben egentligen. men i dag när jag satt vid datorn kände jag plötsligt att det var dags att göra slag i saken och säga upp mitt abbonemang på Belgacom och byta operatör.
Hjärntvätt.
Enda trösten var att jag valde en annan operatör än den i TV-reklamen.

Delvis beror det på att Neuf telecom inte finns i Belgien.

Sommardessert

Om man är på sommarmiddag på vännernas balkong och ska ta med sig en efterrätt som passar alla nio runt bordet kan man med fördel ta med sig:

jordgubbar
hallon
nektariner i klyftor
goda småkakor (helst havreflarn)
och
en sås/kräm gjord på:
3 dl vispad grädde
2 små burkar naturell yoghurt
1 msk honung
rivet skal av en lime

En annan sak vi hade med, som var gott:
ett foliepaket, penslat med olivolja (på insidan)
förkokt färskpotatis (de minsta man kan hitta)
lite salt
mycket kryddörter
Lägg paketet på grillen tills potatisen blivit varm och god

Förutom detta njöt vi några olika varianter av marinerat flälskkött, en grönsallad och en tysk potatissallad.

Månen gick upp när vi satt därute och pratade och den var stor och röd. Det gör ont att säga adjö.

Pappersvändning - semesterfint

Nu kör pappersvändningstävlingen in på nästa utmaning: målet är att fram och med onsdag 19 juli uppnå så hög "engångs-procent" som möjligt. Reglerna framgår av förra veckans inlägg.
Referens: personbästa är 76 %.

Hyfsat bra sätt att bli kvitt saker från sitt skrivbord.

Jag vet att du tycker att du inte har några högar på ditt skrivbord, men då borde du ju kunna åstadkomma nästan 100 % framgång. Du får själv avgöra vilka sorts papper som är utom tävlan.

Pilsnerblask

Jag läste just på pojkarnas kusins blogg om hur han varit på något slags byfest i Pajala. Ölen kostade 50 kronor, inträdet till öltältet 150.

Jag lyckas inte vira min hjärna kring konceptet, kort sagt. Eftersom jag inte är någon större öldrickare skulle jag förmodligen få betala 250 kronor för att få skvimpa i mig två stora starka Pripps i sköra plastmuggar bland ett antal människor som försöker få ner styckpriset genom att hälla i sig så många som blåsan pallar. Man måste kanske vara där för att inse tjusningen.

Tacka vet jag en Leffe, i ett glas, på en stol, för tre euro.

Nattvandring

Härom natten vaknade jag och skulle gå på toaletten. Jag gick ut i hallen och ljuset var annorlunda, lite kallare och lite blåare. Jag öppnade toalettdörren men kom ut på en balkong, med en utsikt jag inte kunde identifiera. Jag provade en annan dörr, men där var ett barnrum, ett kök, ett annat barnrum. Till sist kom jag in i ett stort vardagsrum som var tomt förutom en dubbelsäng i hörnet där Jan och jag låg och sov. Precis som i filmer stormade jag genom luften, tillbaka in i kroppen och så vaknade jag med ett ryck. Satt mig upp, andfådd och med värk i ena handen. "Ja visst ja, vi kommer ju att flytta" sa jag högt innan jag la mig ner och somnade om.

Ibland tar det tid innan klockan är lika mycket i hela kroppen.

Avkalkning

I går skrubbade jag badrumskakel. Det är andra gången jag hjälper någon att flytta genom att just avkalka i badrummet, vilket kan te sig märkligt om man betänker att jag sannerligen inte är någon hejare på avkalkning.
Gårdagens avkalkning kombinerades med mögelutrotning. Det var ett illa konstruerat inbyggt badkar i ett rum utan ventilering, och sprucken fogmassa mellan kakelplattorna vilket måste ha varit mums för de svarta små mögelprickarna.
Så där stod jag.
Bästa knepen visade sig vara:

• Kakelfogarna: doppa en tandborste i Froggy (ett ättiksbaserat rengöringsmedel) och skrubba i fogens riktning. Det finns också lite tuffare "tandborstar" att köpa; jag hade en med svart tjock plastborst.

Kalkfläckarna på kakelplattorna: Jury sitter fortfarande i sammanträde. Jag har provat följande:

• Cillitbang, ett superstarkt rosa skum som man sprayar på. Knappast miljövänligt och det kändes ganska hälsovådligt att inandas. Som alla rengöringsprodukter i skumform har det nackdelen att det inte är så skrubbvänligt (torkar för fort). Och trots att det är starkt verkar det inte kunna trolla bort kalkfläckar.
  
• Froggy med trasa: Applicera froggy, gnugga tills mjölksyra inträder, byt hand, upprepa... Mödosamt är kanske ordet som bäst beskriver metoden. Fungerar bra men jag nådde inte fram till den önskade perfektionen...
  
• Slutligen den metod som kändes mest lovande vid slutet av dagen: svinto. Det finns en belgisk svinto som verkade funka alldeles utmärkt. Men av någon anledning var tvålen kraftigt blåfärgad, vilket väcker farhågor om att kakelfogarna skulle kunna missfärgas och man skulle vara tillbaka på ruta ett. Men det kändes bra i alla fall.
  

Ja huvva. I dag ska vi tillbaka till kalkbrottet. Jag får se vilken av metoderna som verkar ha gett bäst resultat, och så får jag väl fortsätta på det sättet.

Det goda livet

Lunch
Långpromenad under regnmörka skyar, med en sval bris i nacken. Se till att komma under tak innan regnet kommer.
(Passera rea-butiker eller fynda om du ids)
Köp en sallad på Class'croûte, ta med fördel La Vagabonde, som innehåller skinka, valnötter, ägg och en tunn skiva chevre. Säg att du vill ha citronolja till. Du kommer att få en liten 30 ml-flaska med en blandning av olivolja, rapsolja och citron. Ta en tesked eller två på salladen.
Passera fruktaffären och köp två askar fina hallon till morgondagens tårtor. Köp en ask mindre fina hallon som bör ätas i dag.

Mellanmål
Hallon. Ta en liten burk naturell yoghurt, lägg i så mycket hallon som ryms och ringla över en aning citronolja. Fyll på med mer hallon när det ryms mer. Ännu godare än man skulle kunna tro, faktiskt.

Kom i håg att titta efter olivolja med citronsmak nästa gång du handlar.

En bukett med applåder och tistlar

I morgon går jag på mitt sista möte med Kommittén. I dag, i det näst sista mötet i det sammanhanget, fick jag uppleva hur Resurser blir avtackade...
(Som du vet har Kommittén inte valt mig på grund av några personliga egenskaper eller för att de tycker att jag är bättre än någon annan; jag har ställts till förfogande i mötena på samma sätt som stolarna, vattenflaskorna, översättarna, ... Och nu har jag fått andra uppgifter och någon annan kommer att sitta på samma stol i nästa möte).
Men vi fick i alla fall en applåd, vi två som ska sluta. Och jag fick en nätt liten bukett med tistlar att ta med och hänga i törnekronan, som handlade om saker som min efterträdare borde göra bättre än jag, i framtiden.
Återigen inget personligt.

Mhm.

Jo, jag erkänner. Det känns lite surt, på två sätt. Dels handlade deras önskade förbättringar om saker som går att förändra, som dessutom hade gjort mitt jobb enklare och lättare. Jag följde en ganska tungrodd procedur därför att det var så jag upplevde att det skulle vara. Så om vi hade haft den här diskussionen tidigare hade jag kunnat ändra saker lätt som en plätt. Dels känns det som att ingen förstod att uppskatta mervärdet av det jag så mödosamt åstadkom...
Och för det tredje, om jag ska vara riktigt ärlig, så svider det till därför att jag faktiskt hade kunnat vara lite mer energisk i denna syssla.

"Honest criticism is hard to take, particularly from a relative, a friend, an acquaintance, or a stranger." Franklin P. Jones

Dårskap

Det här ska inte bli en länksamlingsblogg, det har jag sagt förut och det håller jag fast vid. Men ibland måste man göra undantag från regler, det har väl ändå Benelux lärt oss?

Maciej Zaremba skriver en artikelserie om DN om Dårarna och Rättvisan och den tycker jag du ska läsa.

29/6 Dagen då Andersson förlorade förståndet
1/7 Den som inte vill leva får skylla sig själv
2/7 Den ofrivillige pedofilen
4/7 Balladen om åkaren Harry Lind

(Uppdatering 10/7:)
6/7 När ingen är skyldig kan alla straffas
9/7 Jaktscener från Mölndals dårhus

Pappersvändning - utmaning

I dag är det effektivitetsträning som gäller.
Dagens devis som sitter upplappad på min dator är:

Ta inte i ett papper mer än två gånger. Helst bara en.

Lånat från denna föredömliga lista över bra saker att göra.

Är du med på en pappersvändningsutmaning? Regler:
1. Tävlingen börjar nu och slutar fredag kväll.
2. Alla papper på bordet räknas som orörda.
3. Varje gång man lyfter ett papper räknas. Om man lägger det ifrån sig på bordet igen måste man sätta en markering på det (små postitlappar t.ex).
4. Varje gång man gör sig av med ett papper (kastar eller arkiverar) markerar man på ett protokoll hur många gånger man har tagit i det.
5. Vinnare är den som har störst proportion "en gång" i sitt pappersvändarprotokoll.

Engelska poliser i Ystad

Läste just att britterna tänker filma Wallander i Ystad med brittiska skådisar. Undrar om skåningarna kommer att få figurera i bakgrunden som lokalfärg och om de i så fall kommer att tala engelska eller svenska?
Det är ett spännande projekt i alla fall. Undrar om man kommer att låta sig luras eller om man kommer att sitta och leka finn fem fel tevekvällen igenom.

Färgmatchade nycklar

Jag vet inte vad som är ursäkten.

Att jag är en så estetiskt medveten person?

Ingen skulle gå på det.

Kanske att det händer att personer som inte är så estetiskt medvetna ändå någon gång gör sitt bästa.
Det var såhär. Jag har en nyckelhållare i denna färg. Och en nylonkasse i denna färg.
Och i fredags när jag gick till jobbet tänkte jag: Nyckel, Kasse, det passar ju ihop.

Sedan jobbade jag hela dan. Skippade gymet eftersom jag hade så fruktansvärt mycket att göra. Jobbade intensivt hela eftermiddan, slängde iväg ett sista e-mail när klockan var ungefär tre-kvart över den tid jag skulle träffa mina kompisar runt en fredagsöl. Skyndade mig från fredagsölen till tunnelbanan för att åka på kvällens grillpartaj i de södra villakommunerna. Grillade och partajade tills klockan var halv tre på natten. En snäll kompis lovade att skjutsa mig och den andra stadsbon tillbaka till stan.
Det var då, äntligen, som min hjärna kopplade på färgseendet igen.

Nyckel, Ryggsäck, det passade ju inte ihop.

Nyckeln låg i en nylonkasse full med gymnastikkläder på jobbet. Ali och Sara var i Paris.

Nästa gång familjen åker bort syr jag fast nyckeln i... tja vad har man alltid med sig? Gäddhänget?