Jag vet inte vad som är ursäkten.
Att jag är en så estetiskt medveten person?
Ingen skulle gå på det.
Kanske att det händer att personer som inte är så estetiskt medvetna ändå någon gång gör sitt bästa.
Det var såhär. Jag har en nyckelhållare i denna färg. Och en nylonkasse i denna färg.
Och i fredags när jag gick till jobbet tänkte jag: Nyckel, Kasse, det passar ju ihop.
Sedan jobbade jag hela dan. Skippade gymet eftersom jag hade så fruktansvärt mycket att göra. Jobbade intensivt hela eftermiddan, slängde iväg ett sista e-mail när klockan var ungefär tre-kvart över den tid jag skulle träffa mina kompisar runt en fredagsöl. Skyndade mig från fredagsölen till tunnelbanan för att åka på kvällens grillpartaj i de södra villakommunerna. Grillade och partajade tills klockan var halv tre på natten. En snäll kompis lovade att skjutsa mig och den andra stadsbon tillbaka till stan.
Det var då, äntligen, som min hjärna kopplade på färgseendet igen.
Nyckel, Ryggsäck, det passade ju inte ihop.
Nyckeln låg i en nylonkasse full med gymnastikkläder på jobbet. Ali och Sara var i Paris.
Nästa gång familjen åker bort syr jag fast nyckeln i... tja vad har man alltid med sig? Gäddhänget?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vad gjorde du? Och vad gjorde familjen i Paris utan dig?
Familjen hade det bra utan mig i Paris, det var jag som prioriterade nojena pa hemmaplan hogre an dem i Paris.
Och min natt som SDF gick bra; jag fick sova hos Kaatje som ocksa var med pa grillfesten. Nar morgonen grydde steg jag upp och stapplade ivag till Berlaymont, dar jag bad sakerhetsvakterna ordna sa att nagon laste upp dorren till jobbet.
Mycket mycket skont var det att komma hem pa lordagsformiddagen...
Skicka en kommentar