Rent teoretiskt

Min arbetsplats går igenom en rent teoretisk övning som går ut på att cheferna ska peka ut 10 procent av sin verksamhet och benämna den mindre viktig. Fortfarande rent teoretiskt skulle de resurser som frigjordes om man avslutade den verksamheten kunna utnyttjas på nya och underbara sätt som hjälpte oss att uppfylla våra prioriterade arbetsuppgifter.

Och på det planet är det ju vackert. Om det inte var för den lilla haken att även om det är verksamhet och resurser och prioriteringar man pratar om så handlar det i slutändan om folk. De resurser som på detta sätt frigörs har ingen automatisk mottagare, och det är inte säkert att de behöver byta jobb än. Det enda folk får veta är att deras arbetsuppgifter anses mindre viktiga. Sedan sitter de som något slags fattighjon med en nummerbricka om halsen och väntar på att auktionen som pågår över deras huvuden ska avslutas. Och de vet aldrig om det är vinnaren eller förloraren som får dem... De kommer aldrig att vara säkra på varför deras chef valde att sätta ut just dem i skogen, men kommer aldrig kvitt misstanken på att det är personligt. Det verkar som att de som är mest utsatta för övningar som dessa är folk som redan tidigare har förflyttats. Varje gång får de skapa sig ett nytt liv och försöka tänka att det är logiskt och normalt att fördela om resurser, och att det skulle kunna hända vem som helst. Rent teoretiskt.

För mig verkar det lugnt, jag blir nog kvar där jag sitter. Men flera kolleger kommer troligen att ingå i den stora resursomfördelningen, eftersom vår arbetsgrupp anses vara numerärt rik på resurser. Vilket för den skull inte innebär att arbetsuppgifterna minskas.