Jag undrar vad hon kommer fram till på slutet, dietforskaren. För hur man än vänder och vrider på sakern måste väl basfakta vara så här:
1. Människokroppen är så klokt konstruerad att den kan lagra energi den inte behöver så att det finns när den behöver.
2. Till skillnad från andra smarta system (fortplantningen) gör sig inte kroppen av med det den trodde sig behöva när det gått en månad och ingen gjort anspråk på de lagrade cellerna.
3. Parallellt med ökad tillgänglighet av billig och energirik föda minskar hela tiden nödvändigheten av fysiskt arbete. Kroppen får därför allt oftare möjlighet att lagra energi och allt mindre anledning att förbränna något ur lagren.
4. När tillförsel och förbrukning är lika ligger vikten konstant. Ökar tillförseln eller minskar förbrukningen så ökar vikten. Ökar förbrukningen eller minskar tillförselm så minskar vikten.
5. Det finns teorier om att fettinlagringen ökar vid höjd insulinnivå i blodet. Bland GI-anhängare anses detta bevisat.
6. Det finns teorier om att det inte alls är farligt att äta fett, så länge det är av vissa typer (fisk, olivolja, nötter, avokado etc) och att det inte ger upphov till fetma. Detta är så vitt jag vet inte helt bevisat men en omhuldad tes bland matglada GI-vänner. Vad som är bevisat - tror jag - är att dessa fetter har en positiv inverkan på blodkemin och att de, med eller utan viktnedgång, minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
7. Andra skolor hävdar att det är fettet som är farligt och att det i varje val handlar om att välja bort de feta alternativen.
(En typisk kollision mellan dessa skolor är när GI säger att riktigt mörk choklad och cashewnötter är godkända godsaker medan fettfobiker säger att winegums och lakrits är OK eftersom de innehåller 0% fett.)
Fortsättning lär följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar