Den som är utan skuld...

Jag måste säga att jag är förvånad över en sak när det gäller den nya regeringen:
Den indignation som folk kan uppamma när det gäller svarta barnvakter.

Det kanske är jag som inte förstår debatten. Kanske finns det många som har som sin livskarriär att vara barnvakt, och som systematiskt snuvas på pensionspoäng när de får lönen utbetalad i hundralappar direkt ur plånboken.
Och i så fall är det ju väldigt dåligt för dem.

Men de barnvakter jag har kommit i kontakt med i hela mitt långa liv har snarare varit unga tjejer som sitter barnvakt på kvällar och helger för att få fickpengar, eller som har tagit ett sabbatsår från sina studier och använder tiden till att inse hur tråkigt det är att leva på andra människors villkor...
Jag blottar kanske min okunnighet när jag erkänner att jag inte vet hur man gör om man vill ha "vit" barnvakt. Med städning vore det ju lättare, för då kan man väl alltid anlita någon firma som man hittar i Gula sidorna. Men grannens femtonåring lär knappast ha någon egen firma - finns det för övrigt någon firma överhuvudtaget som har som affärsidé att sitta barnvakt på kvällar och helger? (Man kan väl tänka sig att det snart dyker upp något handelsbolag som har till affärsidé att passa barn åt moderata toppolitiker...).

Själv kan jag erkänna: mea culpa. Jag har brutit mot skattelagen i båda ändar, både suttit barnvakt och betalat för barnvakt utan att skatta.

Fast om det är sex år som är preskriptionstid, vilket jag tycker mig ha förstått, så är i stort sett alla mina synder glömda, och jag kan i så fall i stort sett ostraffat kasta sten på andra... (så länge inte den där barnvakten jag anlitade en kväll våren 2003 råkar läsa dessa rader...).