12 juli 2014

Sommarläsning - Artur Lundkvist

Jag håller på att läsa mig igenom mitt bibliotek för att uppskatta de bra böcker jag har och skänka bort de som jag inte riktigt behöver spara. En sorts långsam decluttering (och, ja, det är exakt samma project som jag har pratat om i åratal).
Ibland får jag någon kasse eller trave av folk som flyttar eller röjer, och de går in i processen. Därför står det en hel del böcker i bokhyllan som jag normalt sett aldrig skulle ha kommit på att skaffa. Som "Flykten och överlevandet" av Artur Lundkvist (1977) föll i min hand.
Jag tror att termen är "prosalyrik", det är texter på en eller ett par sidor, varje text har sitt eget tema, och de är många.
Här kommer ett smakprov, och den här boken blir kvar i bokhyllan. (Jag vet inte om jag skulle orka sträckläsa, men vem behöver sträckläsa?)

Ingen plats för kärlek

Var finns en plats för kärlek, för kropparnas kärlek, den förening som vi trår efter, båda med samma iver, så uppfyllda av beredskap att älska, denna förening som allt och alla tydligen vill förhindra,
varhelst vi söker oss in i skogen står träden alltför glest, är snåren inte täta nog, ges inget skydd mot insyn, och uppe på höjden håller folk till eller kan komma när som helst, klippskrevorna döljer inte tillräckligt eller man kan plötsligt bli överraskad där, 
vart vi beger oss blir vi störda, hinner knappt lägga oss ner på marken förrän människorna är framme, nyfikna, påträngande, flinande och hånfulla, som om de genomskådade oss i förväg, strax ser vad vi är ute efter,
och vi grips av ängslan att aldrig finna någon lämplig plats, att lusten ska gå över, att vi aldrig någonsin ska komma att förenas,
försöker vi inomhus är det lika omöjligt, fönster ger insyn överallt, dörrar står öppna, folk går ut och in hela tiden,
inte ett skyddat hörn finns någonstans eller en skrubb, inte ens uppe på vinden bland bråte och spindelvävar är vi säkra, i detsamma kommer någon klivande dit upp,
att gömma sig under en filt räcker inte, det skulle strax bli upptäckt, och inte heller i uthusen, i ladorna, i höet eller halmen ges någon tillflykt,
nej, vi nödgas ge upp försöket att älska och måste avstå från varandra, nu har vi heller ingen riktig lust längre, hindren har varit för många, och det kan göra detsamma.

Inga kommentarer: