24 maj 2014

Växtlighet

Det här med att det växer. Att päronträdet till slut verkar spricka ut. Att plommonet tänker blomma imorgon. Att ärterna skjuter skott. Att rödbetorna, morötterna, rädisorna och majrovorna har hjärtblad. Tulpaner som blommar, påskliljor som har några dagar kvar att stråla. Att ormögat har blad.

Det där betyder mycket för mig. Liv. Glädje. Värme. Något utanför mig som beror av mig. Att jag planterat. Att jag tänkt ut. Att jag vattnat, rensat, skött om. Att jag glömt bort. Att jag låtit vara.

2 kommentarer:

Jörel sa...

Jag känner starkt att det är dags att slå till bromsen i min trädgård. Smakade mitt första vinbär i går, de flesta är kart men det finns några som är röda. Rosorna slog ut för några veckor sedan, nu är det pionerna. Ogräset är kämpahögt och det hänger kart i äppelträdet.
Hallå, vänta på sommaren! vill jag ropa. Vad blir kvar?

Bodil sa...

Gör bort sommaren och sedan reser du till sommaren längre norrut! Föreslår jag. Men visst, försök att lägga i bromsen. Det har sommaren här gjort, igår +20, idag +10.