06 mars 2014

Nu ska jag bjuda på lite tankar ur mitt hjärtas mörkaste vrår

Det är ju så konstigt det här med sociala medier när man på något sätt vill förmedla vad man känner och går och bär på, men för sitt liv inte vill outa vad det är.
Man kan lägga upp en video som täcker ungefär den råa känslan.
Men vad, kära systrar, ska ni göra med den här informationen?

1 kommentar:

Signe sa...

Vi lyssnade på Sveriges Radio appen idag, ett önskeprogram för barn. Programmet inleddes med den låten. Så dagens tolkning kommer sig ur att ligga utvakad på soffan med ett urlakat barn som tomkräkts hela natten. Ett barn som är ljusgrönt och helt spak men inte orkar somna. Men som verkligen inte orkar någon skrikmusik. Och låten tar aldrig slut, jag försöker hoppa över några minuter men trots det är det alltid nån minut kvar var jag än hoppar in. Eller inte alltid, på fjärde försöket prickar jag in outrot.
Fångar jag samma känsla?