Jag åkte bil mellan barndomens hus och vyer idag.
Såg himlen, så mycket himmel.
Gjorde mig beredd på att ta in känslorna.
En strof började gnaga: That's where love no longer hurts. Nä faktiskt. Inte alls!
Bara igenkännande och konstaterande.
Där bodde jag, det där var min skola, hej vattentornet, där låg en mack och där en annan. Där rastade jag hunden, det där tjärade hjulet på en stolpe vet jag hur det luktar och den där grusgången minns mina fötter.
Jag har så verkligen helt flyttat.
Det visade sig vara Wannadies, låten.
This is "my home town song"
A "how it's like at home song"
Spending hours all alone
Waiting by the phone
It's hard to say come closer
When you're so far away
And sometimes it's hard to remember that
Tomorrow is as close as yesterday
This is my home town
I'm dossing up and down these streets,
Where nothing ever seems to change
Where wet green grass meets dust and dirt
That's where love no longer hurts
I've never been a loner,
At least I've never wanted to be one
So whatever you do, remember one thing:
My home is where my heart is and...
This is my home town
It's hard to say "come closer"
When you're so far away
Whatever you do, remember one thing:
My home is where my heart is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar