English Countryside

Kommer du ihåg de där söta flickorna i blommiga klänningar, med förkläden, nattmössor och kängor som fanns på affischer och vykort på åttitalet? De stod lutade över snea små trästaket, men det var inte där den här idén började.

Nej, det började på E4. Om du åker söderifrån mot Umeå korsar du Röbäcksslätten och når sedan fram till en cirkulationsplats. Innan du når fram ska du titta åt väster. Där går ett gäng kossor och betar. Det finns en grå lada. Och i den svaga slutningen, uppe vid skogsridån, framför tallar, rönn och sälg står trästaket. Grånade, enkla, vackra.

Nästa bild: på vägen ner till Klabböle kraftstation åker man på en smal, slingrande grusväg, med branta innerslänter. I en brant bakslänt, i skuggan, står det ett helt omotiverat, men perfekt, enkelt trästaket.

Något måste göras åt min upphöjda humlerabatt. Jag kapade den för flera år sedan, eftersom den tog för stor plats. Jag skulle ta mig an den, göra något åt den, men lusten har aldrig infunnit sig. Så rabatten har stått där med jorden bar och det har funkat, men inte varit snyggt. Men nu, till slut. Jo, det skall erkännas, jag kikade först på möjligheten att sätta upp ett trästaket i norr. Men jag tänkte att grannarna skulle missförstå, ta det som att jag ville stängsla in oss. Och så föll poletten ner, och så blev det så här.