I barnprogrammet Dinosaurietåg hojtar konduktören "Tiiidstunnel! En tiiiiidstunnel närmar siiig!" och så swischar de från jura-perioden till kritaperioden.
Märkliga känsla när det släpper, när vattkoppsbarnet blir friskt, när det inte går åt energi till att tänka ut tillfälliga barnomsorgslösningar, boka om saker, tokjobba undan, skjuta fram, lämpa över och ha dåligt samvete åt cirka alla håll. Nu har jag ändå lyckats genomföra några av de stora projekten, inklämt, och det har gått bra.
Märkligt befriad känsla att idag komma till jobbet, gå på möten och vara närvarande, att hinna rensa på skrivbordet tills varenda att-göra-lista kommit fram och tydligt veta vad det är som är ogjort, till och med rafsa ihop en aktuell att-göra-lista och börja beta av några av de dåliga samvetena.
Troligen börjar nästa barns vattkoppor-period om ett par dagar. Tills dess njuter jag av att få besöka kritaperioden eller var det nu är jag tillfälligtvis hamnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar