Julefrid

22 december lämnade jag Lux med andan i halsen efter en dag som innehöll för många moment vars tidsåtgång jag genomgående underskattat. Halv två på natten kom jag till Bryssel efter en resa som inleddes i hällregn, fortsatte på nollgradig blankis och avslutades i ymnigt snöfall. Jag fick hjälp med inlastningen av nyvakna och tappra kära människor och sedan slocknade jag efter en kopp te och ett par mackor. Nästa morgon bar det av till flyget och sedan åkte jag norrut, mirakulöst nog med minimala förseningar. I Umeå väntade en lånad lägenhet och sedan dök familjen upp.

Vi har firat en mycket behaglig jul, dels i Stöcksjö, dels på alldeles egen hand i vårt lånade lilla hem.

Nu är vi i Skellefteå igen och jag hoppas på lugna och sköna mellandagar.

Jag undrar hur lång tid det tar innan effekterna av ett galet stressrace lagt sig. Det ska så lite till innan hjärtat går upp i varv och orken faller. Jag kan bli så oproportionerligt provocerad av sånt jag borde strunta i.

Dags att vira lite vadd runt hjärtat och peta in lagom stora tussar i öronen med.