För att kunna utvärdera resultatet av insatsen Beach&Hälsa 2010 kan Multiple Baseline Single Subject Design vara en lämplig metod.
Då behöver man några mätpunkter innan insatsen och en succesiv registrering längs vägen. Antingen sätter man upp ett beskrivande mål och gör en Goal Attainment Scale (GAS) eller så använder man mätvärden som är numeriska, t ex omfång i centimeter, löptid i minuter, sovna timmar, lyckliga stunder.
Som kontroll kan ett annat beteende som inte är föremål för insatsen också registreras, för att se om det blivit allmänt bättre eller om det kan tänkas vara insatsen som gjort det. Man kan också fortsätta mäta efter att man återfallit i sitt gamla beteende och se om mätvärdet påverkats.
Om man gör flera livsförbättrande insatser kan man påbörja dem med en viss fasförskjutning och prova att avsluta insats ett och se om effekten håller i sig med bara insats två.
En GAS kan vara -2 -1 0 oförändrat +1 +2 där man sätter in beskrivningar på vad man vill uppnå och hur det kan bli om det blir sämre.
Så där ja, lite vetenskapsteori efter dagislämningen piggar alltid upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Råkade komma in i ditt inlägg och har inte läst övriga inlägg. Således har jag inte helheten. Men det var ett intressant inlägg hur du kopplar ihop GAS och evidens. =)
(däremot skulle jag vilja säga att det är -1 som är icke förändrat resultat, och att 0 är önskvärt resultat. Allt över 0 är en bonus, mer än vad man tänkt uppnå). Så tänker jag. =)
Rolig läsning i vilket fall! =)
Välkommen hit Nettan! Kopplingen mellan GAS och evidens gjordes av en forskare i arbetsterapi i Linköping när jag var där på kurs tidigare i sommar. Du har troligen rätt, jag skrev nog fel om nollan, noll är när det blivit som man tänkt.
Skicka en kommentar