03 maj 2010

Playtime

Okej, då leker vi den här jätteroliga leken igen.

Ta ett papper och skriv ner allt bra du kan komma på om dig själv. Stoppa in papperet och handen i ett hål i väggen. Vänta.

Vänta.

Vänta.

En dag kommer det att hända: antingen smyger någon ner en liten liten nyckel i din hand, eller så slår de dig över fingrarna med en slägga.

Om du släggas rekommenderar vi att du torkar tårarna innan någon ser dem och håller handen högt några dar.

(Vi har sett din hand, du kan ta ner den.)

Om du får en liten liten nyckel vill vi göra dig uppmärksam på den lilla lilla dörren och på de procedurer som krävs för att krympa dig och växa dig så att du kommer dit, ner, in och igenom.

På andra sidan sitter en kommitté och det finns en gynstol. Lägg dig där och berätta på ett trevligt och tilltalande sätt om alla dina goda sidor. Svara utförligt på frågor utan att slingra dig eller försöka dominera samtalet. Le. Och behåll kläderna på, för allt i världen!

När kommittén släppt ut dig får du en mc-hjälm med visir som du ska bära dag och natt. På visirets insida visas ständigt filmen om kommittéförhöret varvad med informationsmaterial om nya livsmöjligheter och fastighetsannonser. Det finns också en tickande klocka men exakt var nollpunkten i nedräkningen ligger vet man inte.

Vänta.

Vänta.

Sen kommer släggan och hjälmen spricker och en röst meddelar att du är jättejättebra men inte just på det sättet som kommittén hade hoppats. Du vill bara kräkas, men det är troligen inte en hjärnskakning. Ja, sen skriver man ett papper igen. Och igen. Och igen.

Eller så gör man inte det.

5 kommentarer:

Signe sa...

Åh.

Signe sa...

Men väldigt bra beskrivet.

Jörel sa...

Surt.
Noshörningarna som tar sats och springer rakt mot väggen blev så levande för mig.

Bodil sa...

Ledsen att du tänkt på det så mycket, så du kan skriva en sådan här fantastisk text. Inget att publicera i SO boken på gymnasiet, dock. Men kanske i någon bok på universitetet, för blivande chefer.

Charlie Truck sa...

Åh, precis så! Vi är fler, om det kan trösta. Jag står där med handen i väggen mest hela tiden men någon har snott alla nycklarna.