Sen språkutveckling kan leda till ADHD
Ungefär sex procent av alla 2,5-åringar i Sverige har försenad tal- och språkutveckling, och av dessa får över hälften senare diagnoser inom autismspektrum eller ADHD, visar en ny studie. Spädbarn som inte jollrar som vanligt eller som är mer sena i talet och är mer svårförståelig än andra barn kan visa sig ha andra utvecklingsrelaterade problem.
I en studie har logopeden Carmela Miniscalco undersökt barn med försenad tal- och språkutveckling vid 2,5 år, och där framkommer det att ungefär hälften av dessa barn senare få diagnosen ADHD eller annan störning inom autismspektrum. Och då tidig upptäckt kan vara av stor betydelse bör barnen utredas av fler än enbart av logoped, menar Carmela Miniscalco.
Men menar de verkligen att sen talutveckling skulle kunna orsaka psykiatriska problem? Borde man inte tänka att det är ett tidigt symptom? Eller skulle man genom intensivlogopedi kunna stoppa senare svårigheter?
I en studie har logopeden Carmela Miniscalco undersökt barn med försenad tal- och språkutveckling vid 2,5 år, och där framkommer det att ungefär hälften av dessa barn senare få diagnosen ADHD eller annan störning inom autismspektrum. Och då tidig upptäckt kan vara av stor betydelse bör barnen utredas av fler än enbart av logoped, menar Carmela Miniscalco.
Men menar de verkligen att sen talutveckling skulle kunna orsaka psykiatriska problem? Borde man inte tänka att det är ett tidigt symptom? Eller skulle man genom intensivlogopedi kunna stoppa senare svårigheter?
3 kommentarer:
Jag anar att frågan är riktad till mig... Jag skrev min magisteruppsats i ämnet tidig stimulans av barn med språkstörning och läste massor om samförekomst av svårigheter senare i barndomen. Min kollega och jag ägnade mycket energi åt hönan-ägget; är t ex svårigheter med kamratkontakter eller känslomässiga problem en del i en annan diagnos, eller handlar det om onödiga konsekvenser av att funktionsbegränsningen blir ett handikapp i en miljö utan "ramper"? Ett problem när vi analyserade forskningsrapporter var att det var svårt ibland att veta om barnen i de olika studierna var jämförbara eller om det handlade om olika grader och typer av svårigheter särskilt om man tittar på artiklar från olika tider eller yrkesområden eller länder.
Utredningar, information och direkt eller delegerad träning kan direkt eller i förlängningen syfta till att ge stöd till en positiv självbild komplett med insikt om svårigheter och styrkor plus stimulans så långt som det går att komma för att förbättra sina funktioner plus kompenserande verktyg och skicklighet i att använda dem ska göra att sekundära svårigheter minimeras. Allt går inte att träna bort.
Som diagnos finns specifik språkstörning om det är just specifikt. Diagnoser är ju bara en konstruerad samling kriterier sammanställda, som bekant har människor varierande förmågor och svårigheter inom en massa områden.
Andra har en samförekomst av svårigheter där språkutvecklingen är en av många utmaningar. Det Carmela Miniscalco menar är nog att i de fall man misstänker att svårigheterna att tillägna sig språket är ett tidigt tecken på annat så bör även t ex en psykologbedömning göras. Och så går det till i verkliga livet, BVC gör en screening, logopeden gör sin utredning, fångar upp och för vidare. Men det är inte så många som hälften som skickas vidare tidigt. Kanske är det inte toklätt att urskilja så tidigt som i treårsåldern. (Min kombinerade CDuppsats handlar om gruppbehandling och är skriven på Umeå Universitet och används bland annat av specialpedagogutbildningen).
Jag skulle inte tro att det är forskaren som satt rubriken. Omtolka begreppet "leda till" så att det inte betyder orsak-verkan utan "första upptäckta svårighet"-"nästa upptäckta svårighet". Tror jag.
Kan inte du skriva mer om det här ämnet på Talkie, Signe? det är så intressant!
Skicka en kommentar