Slutstation - avstigning för samtliga passagerare

Det kan bli riktigt bra bilder den här gången. Ljuset är perfekt, himlen är ljusgrå, snön orörd och vilket landskap. Nöjd plockar mannen ner sin termos i ryggsäcken och häller ut de sista dropparna av kaffe ur kosan. Han ställer undan ryggsäcken mot en tall och går ner mot ån för att rekognosera och hitta en bra plats att fota ifrån.

På stränderna runt ån ligger träd fällda här och där, med tydliga och omisskänliga tandmärken från bäver. När han kommer närmare ser han dammen, skälet till att han är här.

Tidigare i veckan träffade han en gammal klasskompis på affären och efter en stunds kallprat kom de in på problemet med bäverdammen i Lillån och att vattnet stigit så att det hotade att svämma över vägen till Fällforsen. Kompisen berättade att det nu fanns ett tillstånd från Länsstyrelsen att riva bäverdammen, under villkor att det inte var en bäverhydda där. Vilken grej! Han blev än mer intresserad när han hörde att dammen skulle sprängas. Han såg framför sig kaskader av snö och vatten, grenar och ris i luften.Det kunde han bara inte missa.

Han följer stranden en bit nedströms till en liten krök, där det finns ett klippblock. Bakom det kommer han att stå säker vid sprängningen. Sprängarlaget är på väg i sin buss och snart blir det eld i berget!

Plötsligt ser han något skymta till i ögonvrån. Något svart rör sig över isen. Han drar fram kameran ur jackan och tar en rad bilder i följd. Det är en bäver som rör sig snabbt över ån, hoppar upp på stranden och försvinner i riktning mot dammen.

Vilken smidighet, trots den breda svansen och de korta benen.

Sedan går det långsamt upp för honom vad detta innebär. En bäver på väg till dammen är inte bra. Att den skymtats kan räcka för att dammen inte får rivas, det kan mycket väl innebära att det finns en bäverhydda och då är det helt kört.

Han sträcker sig efter mobiltelefonen, men ångrar sig. Beviset för att det finns en bäver finns än så länge bara i hans kamera. Bilderna skulle snabbt kunna vara raderade och då kan han koncentrera sig på att rigga för den coolaste fotograferingen på åratal.

Tanken är plågsamt enkel. Han vänder upp kameran och bläddrar igenom sina nytagna bilder.

Två av dem utmärker sig, på en har han fångat den bruna, rufsiga pälsen i kontrast mot den vita snön och den svarta platta svansen.

Bilden där bävern var på väg uppför stranden blev riktigt bra, bävern har vridit på huvudet och man ser dess svarta öga som om den tittade på fotografen.

Den ser förebrående ut, mannen ler lite åt sin övertolkning av djurets minspel.

Några knapptryckningar, så är allt klart. Han tar ett djupt andetag, det känns skönt att han bestämt sig. Han har en känsla av att han kommer att ifrågasätta sitt beslut och fundera på om han gjort rätt, men det är sen och nu är nu. Nu måste han bara gå på magkänslan.

Mobiltelefonen vibrerar tyst i byxfickan och han svarar.

- Ja, det är Micke...

- Hej det är Lars. Det blir ingen sprängning. Jag står nere vid dammen och en bäver kom just springande ner längst stranden. Konstigt att du inte sett den, den såg ut att komma från ditt håll. Jag hann i alla fall knäppa ett kort med mobilen, VK och länsstyrelsen betalar säkert en bra slant! Men du, jag måste stoppa bussen nu. Vi hörs!