Island - krasst sett

Men det är en ö mitt ute i Atlanten. Det är ett på alla vis coolt semestermål men inget Mallis, det är inget ställe man åker till årligen. Geologin värmer upp hus och vatten, det är ju bra. Men inte i alla hus, familjen vi hälsade på hade konventionell uppvärmning för de bodde på landet och utan anslutning till någon källa. Människorna anpassar sig efter infrastrukturen, det krävs fyrhjulsdrift helst med lite extra avstånd mellan underrede och väg (mycket jeepar) men det kräver fossila bränslen tills de hittat ett sätt att omvandla varma källors energi till bildrivmedel. Antagligen krävs det lån för att köpa bilarna och de slits säkert hårt så de behöver bytas ut.
Det liknar ganska mycket Västerbotten, det finns ett Umeå och med lite god vilja även Skellefteå och ett Lycksele. Fast mitten är nästan helt tom och folket bor längs kanten.
Hur har de det med undervisning? Jag utgår från att den är rätt normaleuropeisk, det kanske är jämförbart med ett vanligt svenskt län av samma storlek, t ex Västerbotten? Gymnasier lite var stans? Universitet finns och utbyten med andra länder finns, till vilken grad kan jag inte uttala mig om. (Men jag har tältat i trädgården hos en barnlitteraturforskare och blivit bjuden på marinbiologisk forskningshummer av henne så samarbete mellan fakulteterna verkar det finnas).
Hur har de det med migration? Ingen aning. De människor jag såg när jag var där såg ut som jag. Hur vanligt det är att man åker någon annan stans och utbildar sig eller jobbar vet jag inte.
De lyssnar på country och är kanske ännu mer amerikaniserade än svenskarna men det är inte självklart att konversera loss på engelska. I skolan lär de sig en slags skandinaviska som svenskar kan förstå (danska). De textar filmer, dubbar inte.
De har fantastiskt fiske och bedriver även lyxfisketurismindustri med finhotell och upplevelser.
Osv osv. Nu får någon annan ta vid och göra den summerande analysen.