Tänk om det är sant, det där gamla barndomstalesättet om grimaser: "Gör inte så där, det kan fastna".
Insåg häromdagen att det mycket riktigt kan vara sant, när man nu nått den här aktningsvärda åldern.
Eller inte? Hur förhåller det sig egentligen med alla trötta halvgamla människor man ser på tunnelbanan med pussiga tunga kinder - är deras leende-muskler helt enkelt otränade? Folk med höga runda kinder och ett nätverk av skrattrynkor, är de så glada och vänliga som man tror?
Eller hemska tanke, är det generna som styr?
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
2 kommentarer:
Eller är det för att de glada skrattar som deras rynkor ser glada ut, de sura kanske skrattat jättemkt så de blivit skrynkliga men just för tillfället inte ler?
Nu ler vi, silver till Sverige via Anna Haag. Det hjälper mig att glömma rynkorna!
Skicka en kommentar