Priset för insatser inom Ta nya tag går i år till Jörel
Mina damer och herrar, ärade bloggläsare, kära systrar,
stort tack!
Med att ta nya tag är det som en krukmakare
som varje dag knådar sin lera, kastar den på drejskivan.
Drejar högre, smalare, smäckrare,
som om tyngdlagen inte längre gäller.
Betraktarna ser en besynnerlig, knappt märkbar skevhet
i varje kärl, varje skål, varje krus.
Ja inte bara där, vissa skymtar den innan leran ens knådats.
Redan i krukmakarens blick.
Nu doppar krukmakaren handen i vattenhinken
och drejar igen: högre! smalare! smäckrare!
Den knappt märkbara skevheten låter sig nådigt rätas.
Blötkladdig lera, stålkall skiva, vinande elmotor.
Kanske den här gången? Krukmakaren håller andan.
Leran och fingertopparna skrattar.
"Av jord är du kommen" minns handen, minns leran.
Den knappt märkbara skevheten vidgas, växer,
kärlet flöjtar till och viker sig.
Krukmakaren suckar och griper efter stålskrapan.
Med att ta nya tag är det som en krukmakare som börjar.
Om.
Igen.
Vissa frågar om det egentligen lönar sig,
med tanke på jordens dragningskraft och allt.
Vissa hävdar att det inte finns något annat val.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
2 veckor sedan
4 kommentarer:
"Av jord är du kommen" minns handen, minns leran.
Så fint. När man betraktar en hel hyllrad med personligt formade kärl så får man minnas att det bara är de maskinpressade föremålen som är exakta. De andra lever en liten aning. Och de få som misslyckas helt och hållet återuppstår.
Jag letade just efter en länk till Bodil Zaleskys texter om Herta Müller och då hittade jag det här lilla stycket av Ionesco:
Mirabellträdet
Ett mirabellträd tröttnade på att hela tiden göra mirabeller.
Då tänkte det göra något annat: plommon. Det ansträngde sig ett år, ansträngde sig två år, ansträngde sig sju år och lyckades inte.
Sensmoral: Det omöjliga är inte möjligt.
(översättning Dan Shafran)
Apropå allt och ingenting.
Bodil Zaleskys blogg
Jag tror också att man inte har något val, livet självt förser en med lusten, viljan och kraften att ständigt försöka igen. När man inte längre gör det dör man en smula eller helt och hållet. Du Jörel kommer fortsätta länge och ack nog har du många lerkärl på din hylla som står för sig själva. Till och med jag har ett på min hylla från dig, men också andra mer bildliga.
Och jag har förvaltat en hel påse med lera som bara väntar på att formas och omformas. Ska bli roligt att träffas och dega snart!
Skicka en kommentar