Jag var på konsert alldeles på egen hand igår, iklädd min nya finklänning som påminner om farmor Elin (men hennes var i tantnylon och med större prickar). Både förbandet Josefine Lindstrand och huvudakten Maia Hirasawa var bra så bra. Jag kom ihåg hur roligt det är att spela tamburin och köra och känslan av att vara stormförälskad i en kille som spelar trumset. Nu spelar han mest bas.
1 kommentar:
Du ser ut som en tamburinspelare som både trummisar och basister skulle kunna falla handlöst för...
Hur låter Maia Hirasawa? Hon har helt passerat mitt glest hoptejpade musikfilter.
Skicka en kommentar