I dag har jag Handlat på stora mataffären.
Jag hade en inköpslista, ordentligt. En kundvagn. Rejäla skor.
Och så upptäckte jag det alla andra måste ha räknat ut för länge sedan: Första lördagen efter skolstarten är stora skolstartsshoppingdagen.
Jag hade en nätt liten lista från dottern med saker hon behövde. Tuschpennor, plastmappar, pärm, ...
Och sedan stod jag hur lääääääääääääänge som helst vid de långa raderna med skolmateriel tillsammans med en hord andra föräldrar, alla beväpnade med listor. Några hade barn med sig men det hjälpte inte alltid. Vi stod där som analfabeter och stavade bland orden. Alla lärare har sina egna specifikationer och det är sannerligen inte uppenbart.
Jag fick stå till tjänst två gånger med mina obefintliga flamländska kunskaper. En familj behövde köpa något de inte visste vad det var och jag lyckades lista ut att det var en pennvässare med uppsamlingskärl. En annan familj tyckte att mitt germanska utseende var hoppfullt, men tyvärr gick jag bet på deras ord. Själv gick jag och stavade på "feuilles Bristol". Bristol-blad. Sara hade bekrivit det för mig, tydligen används de som avdelare i pärmen. Men ack, hela raden med register och plastmappar och pärmar var sällsamt urplockad, som en dokumentär över Varubrist. Så efter att ha letat mig igenom hela skolstartsavdelningen fyra gånger bekvämlighetsantog jag att de var slut.
Och sedan letade jag efter allt det andra på listan. Och letade och letade.
Mr Storhandla kunde glida genom Cora i rationell och genomtänkt ordning och landa vid kassan tre kvart senare. Jag gick kors och tvärs, glömde köttet, hittade inte kärnmjölken, fick beslutsångest vid yoghurten, hittade inte mjölken. Grönsaksdisken var lika utplockad som skolstartshyllan, kanske det var fler än jag som ville börja skolåret med en vitaminchock.
När jag parkerade bilen i storköpets garage var det eftermiddag. När jag betalade sa kassörskan Bon soir - godkväll. När jag kom hem var klockan åtta.
Man skulle kunna lära sig Coras labyrinter.
Eller tänk vad mycket roligare man skulle ha det om man aldrig handlade mer än vad man kan hänga på ett cykelstyre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
På Coop och kanske även Ica Maxi är avcdelningarna utmärkta på en karta som sitter fast på kundvagnen. Vore det inte en underbar idé med en nedladdningsbar karta med något smart skriv-rute-system så att man kan plutta insin inköpslista på rätt ställen i butiken och få en rask rak promenad? Det löser dock inte problemet med mystiska beställningar från skolan (hm visst får man allt sånt där i Sverige, utom bok- och bänkpapperet? Eller var det bara på åttiotalet, när det fortfarande fanns pengar?)
Jag hoppas och tror att Sverige är mindre komplicerat! HÄr vill engelskaläraren till exempel att barnen ska ha gröna skrivböcker av märket Atoma. Franskläraran vill att barnen ska ha orangefärgade häftade böcker med cirka 40 blad i varje, och en reservoirpenna och fem färgpennor. Religionsläraren vill att barnen ska ha kollegieblock och en bläckpenna med fyra olika färger. Samhällskunskapsläraren vill att barnen ska ha tre överstrykningspennor i olika färger. Och så vidare. (OK Jag medger att exemplen är från tidigare läsår, det verkar som om barnen nu får mer frihet att välja själva, men ändå...). Själva skolböckerna är nästa huvudvärk, för det första dyrt och för det andra: vad ska man göra med alla dessa böcker efteråt?
Lilla S sa: Förresten behöver jag 60 euro för engelskaböckerna på måndag - that's the price you've got to pay.
Sedan kommer aktiviteterna och skolmaten. Heja Sverige!
Skicka en kommentar