14 juli 2008

Semesterdag aderton till tjugofem

... på vilka lilla A hade feber och feber och feber. Idag besökte vi barnavdelningen och det visade sig att hon har oförklarlig feber... Eller hade, för efter besöket har hon inte haft feber.

Vi har också bott vidare i husvagn, vandrat på fjäll, badat i Husbonliden, ätit pinnbröd i tjulträsksnålblåst. Jag har kört bil med husvagn och backat.

Nu är det uppackning och återställelse till det normala, men det är segt och går trögt. Men imorgon går allt säkert bättre. A har ett favorit uttryck just nu: vill inte... och oftast använder hon det när jag ska förflytta henne från min famn någon annanstans. Det är både härligt och väldigt irriterande, det finns ju hela tiden saker jag måste göra som är svåra att klara med ett barn i famn. Och det är också jobbigt att göra henne besviken och låta henne vara ledsen.

1 kommentar:

Jörel sa...

Läkare kan i vissa fall vara ungefär som att bära med sig paraplyer så det inte ska regna - när man väl besöker läkaren så får man känna sig fånig för symptomen sviker en redan i väntrummet...

Barn i famnen... Ja huvva någonstans måste man bestämma om man siktar på att bli världens skönaste stol eller om man har andra ambitioner. En liten tröst när man måste vara hårdhjärtad är väl att arga barn på golvet i längden blir bättre på att roa sig själva än vad gosebarn i famnen blir. Kan man tro.