Nygamla vänner

Det är inte så lite skrämmande att jag inte vet hur det här gick till. Faktiskt. Men någon gång i en andningspaus i uppsatsskrivandets svartaste natt blev jag medlem i StayFriends, något slags B-Facebook för dem som vill hänga med kompisar från förr. Grundskoleförr. Ni som vet på vilken världens undergång till grundskola jag gick på kan därmed kanske uppskatta min smärtpåverkan under skrivandet. Eller nåt.

Nåväl. Man blir medlem och det kommer meddelanden från kompisar från förr som vill bli nutidskompisar. Grejen är bara att det inte är kompisarna från förr. Det är några som i bästa fall ignorerade en, i andra fall var rätt elaka. Eller så är det från en som man själv ignorerade men förhoppningsvis inte var elak mot. Ett meddelande kom i alla fall från en som jag tänkt på emellanåt men inte träffat på drygt 20 år. Han såg ut som man kunde vänta sig (det sorgliga är att det gör vi allihop, fast för hans del verkar resultatet vara helt OK) och jag blir jättenyfiken på vad han gjorde med sina talang och med det motlut jag numera inser att han startade i.

Vad händer då i det här B-sociala nätverket? Jo, eftersom varken han eller jag är guldmedlemmar kommer han inte att kunna läsa mitt meddelande, meddelar sajten. Sajten meddelar sedan att den kommer att kontakta mig när han vill läsa mina vittra rader. Vad som händer sedan vet vi inget om.

Nja, jag vet inte om det här är något för mig. Kanske kopierar jag bara ner några bilder till det nostalgiska hörnet av min hårddisk och ger Facebook en ny chans. Eller så ger jag det sociala spelet i realtid en ny chans. Där kan man tala om smärtpåverkan efter uppsatsskrivandet.

Uppdatering: jag lyckades vimsa bort att man ska vara guldmedlem. Det duger inte med ett vanligt medlemskap.