Min vassa sekatör

Jag fick en ny sekatör i en lyckopåse trädgårdsföreningen sålde på trädgårdsmässan för några veckor sedan. Ack så vass. Jo, jag skulle bara kika till min vildkaprifol, som för en tynande tillvaro vid ett gammalt äppelträds fot. Och se, en ranka med små musöron! Det kanske blir något i år tänkte jag. Då ska jag hjälpa den på traven och klippa bort alla gamla torra skott som bara är i vägen, stjäl energi och ser tråkiga ut. Hipps vipps hade jag klippt bort allt, inklusive den levande rankan... suck. Tre centimeter sticker upp ur marken, så den kan ju leva vidare... jo säkert.
Jaha, men jag måste ju kolla till den andra vildkaprifolen som står vid det andra gamla äppelträdet. Och nu hade jag lärt av mina misstag. Jag klippte lugnt och metodiskt och där klippte jag bort den enda levande rankan på den också! Nu har jag satt de stackars rankorna i ett glas med vatten med den bleka förhoppningen att de ska skjuta skott och sätta rötter. Åh, dumhet.
Men jag gick ändå vidare till en annan lonicera art, rosentry. Den blev nog bättre av min behandling.
Signe, jag undrar om inte alla säger att blåtry är giftig för att det finns något annat blått bär som är giftigt. Jag har kompisar som tror att odon är giftiga. Men efter koll med Giftinformationscentralen är blåtry lätt giftig och även kaprifol. Man blir dålig i magen av den. Undra vad som skiljer min try från andra då? Bäret kallas Honey Berry i andra länder. Där man talar engelska. Amerikansk engelska.
Nå väl, vink, vink, ses igen!