Diskurser - orienten

Jag håller på att läsa Edward W. Saids bok Orientalism, som länge stått på min intellektuella att-göra-lista. (En lista där ambitionsnivån tyvärr ställts lågt, men där punkterna lika fullt kryssas av mycket sällan och långsamt...)
Det som slår mig ungefär en gång varannan sida är två motsägelsefulla insikter.
Å ena sidan finns det få typer av akademisk litteratur som - i mitt tycke - är så insiktsfulla som diskursanalyser. Teorin är att det är genom språket vi konstruerar världen, och en analys av språket kan därför ge insikter om hur författarens värld ser ut - observera att författaren inte alls behöver vara medveten om vad hans/hennes ordval förmedlar.
Å andra sidan tycker jag nog samtidigt att det inte finns någon akademisk litteratur som är lika enerverande genom den betydelse som författaren finner liksom i blixtbelysning i ett ordval, och som kopplas till ett helt nätverk av betydelser.

Ett citat:
"I sin installationsföreläsning /.../ förklarade Renan att hans föreläsningar skulle vara öppna för allmänheten så att den själv skulle få se 'den filologiska vetenskapens laboratorium'. Var och en som läst Renan borde förstå att ett sådant uttalande också var avsett att innehålla en typisk om än ganska slapp ironi vars avsikt inte var att chockera utan att på ett passivt sätt bereda en viss glädje. Ty Renan skulle tillträda professuren i hebreiska och hans föreläsning handlade om de semitiska folkens bidrag till civilisationens historia. Fanns det någon mer subtil skymf mot den 'heliga' historien än att ersätta det gudomliga ingripandet i historien med ett filologiskt laboratorium och fanns det något mer talande sätt att förklara att Orientens samtida betydelse endast var att utgöra material för europeiska undersökningar?" s. 237-238.

Jag vet inte vad man ska svara på en retorisk fråga som denna? Finns det något mer subtil skymf - nej, skulle knappast tro att det går att vara mer subtil än så. Finns det något mer talande sätt... jo, skulle nog tro det.

Samtidigt har ändå boken gått raka vägen in i mina tankar, och bara i dag har jag snubblat över tre tillfällen när jag utifrån Said kan tänka - aha! Orientalism!