Finn det du söker i Hössjö

I morse vaknade jag med insikten att det bästa sättet att förhindra att H bränner sig på kaminen i Abborrträsk är att bygga en hage runt. Och att det bästa sättet att bygga en grind runt är att köpa en gammal spjälsäng och montera den på ett annat smart sätt med vinkeljärn gångjärn och hasp. I morogn kör vi till Hössjö och köper säng.

Leta i Bryssel

I morse vaknade jag med insikten: hoppsan, jag är inte säker på var Saras ID-kort är. I dag flyger hon till Sverige och passet gick ut någon gång i fjol.
Leta leta leta - stryka kläder
Leta leta leta - kamma håret
Leta leta leta - gå på Viktigt Möte
Knöla in en dags jobb på en timme när det Viktiga Mötet är slut vid fyratiden.
Skynda hem. Stopp i tunnelbanan. Klappra på halvhöga klackar sista kilometern hem.
Leta leta leta - äta middag med vänster hand
Leta leta leta - springa upp med en kycklingklubba i ena handen och leta leta leta lite mer.
Leta leta leta
Sedan gav vi upp och åkte till flygplatsen, beväpnade med 1) Saras skol-ID-kort (ett gräsgrönt inplastat kartongkort, 2) Saras "om det blir krig-bricka" och 3) Saras utgångna pass.
Det visade sig att 3) gick vägen. Barnet sitter nu på flyget. Jag sitter slut i soffan hemma, med bara minnena av barnet kvar... och skol-ID-kortet.

Vykort från Stöcksjö

För att citera Doktor Kosmos: Hur går det med potatisodlingen i parketten?

Jodå, bara bra. Vi har annekterat tre kvadratmeter av Bodils tomt, som kolonilott. På bilden syns det som ska bli potatisblast.

Tyvärr kunde jag inte prova det nyinköpta mygg-floret på dottern eftersom hon somnade i bilen på vägen ut. Men så här ser det i alla fall ut. Tänk en konsumkasse, där man trär ut armarna genom handtagen. Finns att köpa på fiskeaffärer, har man den över en solhatt med brätten men med konsumkasse-handtagen under en jacka så passar den kanske även bebisar.

Vykort från Paukistugan

Några bilder från Norrbotten, för er som inte vet vart vi åker när vi åker dit.


Utsikt från stugan ner mot bastun och sjön.


Det finns dass, vedbod, boda och båthus


Stora djupa sjön breder ut sig utanför fönstret.


Matlagning en vacker dag...


...och korsord en regnig kväll.


En herre och en harr.

Jag hoppas ni kan komma och hälsa på någon gång!

Vykort från Mons

Grattis till stora A och stora H för framstegen i ord och gärning!

Här kommer de utlovade vykorten från Mons!

Staden var oväntat trevlig att vara i. Trånga trånga gator i innerstaden, det var en av alla europeiska städer som byggde sig en rejäl stadsmur och sedan fick lära sig att hantera trängsel. Numera är de flesta gator enkelriktade åt något håll.
Vi parkerade bilen ett stenkast från vandrarhemmet, men när vi upptäckte hur fruktansvärt dyrt det var att parkera på gatan bad vi om en parkeringsplats i vandrarhemmets garage. Resan med bil från parkeringsplatsen till garaget tog en timme av snurrande felkörningar, jag överdriver inte. Grand Place var i stort sett avstängt för biltrafik och det var den enda infartsvägen till vandrarhemmet vi kunde räkna ut. När vi slutligen hamnade på rätt gata - den enda gatan som vi efter att ha provat ungefär samtliga gator i hela staden trodde kunde leda oss rätt - hade en polisman mage att stoppa mig och säga att vägen var avstängd på grund av att det var någon som höll på att flytta. Det var enda gången i mitt liv jag har skällt ut en belgisk polis och det kändes bra. Sedan körde jag i vredesmod uppför någon annan kullerstensgata och vips så var vi framme.




Grand Place i Mons är pampigt, som sig bör. Av någon okänd anledning bringar det lycka att klappa den här apan på huvudet; som ni ser av den nötta färgen var vi inte de första som tyckte att vi behövde lite tur!




Målet med resan var att cykla, och det gjorde vi. I måndags cyklade vi och tittade på Belgiens kanske största sevärdhet om man gillar ingenjörskonst. Mellan kanalen på bilden och fortsättningen av kanalen är den om jag minns rätt 73 meters fallhöjd. Den jättelika byggnaden som skymtar på bilden är en hiss som till och med klarar pråmar.

I vagnen i Abborrträsk

Händelser senaste veckan: H har börjat krypa, klappa händer, titta sig omkring när man säger "var är pappa/mamma", dricker dubbelt så mycket välling och så har vi fått göra om spjälsängen från att vara en balkong med tre sidor ihopbygd med vår säng till att bli en traditionell nedsänkt spjälsäng med fyra väggar och en ensam liten bebis i mitten.
Vi har försökt ro i Abborrträsket med alla knotten, med resultat 27-0 till hemmalaget (alltså inte vi). Stackars barnet är helt prickig med stora blodkluttar i öronen. Nu funderar vi tillsammans med Sorselekompisen Sara på hur man skulle kunna sy ett eget bättre myggskydd än det som följer med barnvagnen. Någon variant av solhatt/fiskehatt med flor. Eller ett kryptält.
Hur gör man?

I sadeln i Belgien

I Belgien finns något så fantastiskt som ett "autonomt nätverk av långsamma vägar". Det är inte trafikstockningar det handlar om, eller vägarbeten, utan ett vägsystem för långsamma resenärer - vandrare, cyklister, ryttare.
Ofta är det nedlagda järnvägslinjer som används, eller gamla byvägar eller kostigar. Vägarna är alltså inte cykelbanor längs någon trafikerad väg, utan egna system med en egen rytm.
I dag åker Sara och jag till staden Mons i södra Belgien för att där starta vår resa. Det är ett industrilandskap där man cyklar utmed kanalerna, och där den främsta attraktionen är de jättelika hydrauliska hissarna för att lyfta upp pråmbåtar med (kan tänkas - jag måste nog undersöka saken lite närmare...).
Det finns mer pittoreska områden i landet men vi måste hålla oss nära Byssel för att snabbt kunna åka hem på söndag och träffa en Sverigevän på kort besök innan vi återvänder till vår minisemester för ytterligare två dagar i sadeln. Och så finns en extra attraktion just med Mons - vi ska åka på ett stall och rida westernridning i dag. För mig som har en knä som bara funkar i vissa ledder är det lite skräckigt att ge sig upp på hästryggen. Samtidigt är det så fantastiskt balsam för själen att rida så jag kan inte avstå innan jag ens har försökt...
Jag återkommer med några vykort när vi kommer hem.

Kultur och vårdkvoten

Det vore så kul att få sitta med H-flickan och de andra i publiken och lyssna på The Magic Lantern!
Vi har gruppen på CD (jag minns inte vad skivan heter) och det är häftig musik - synd bara att man aldrig tycks ha tid att sitta stilla och lyssna ordentligt. Utom i bilen förstås men då är de akustiska förutsättningarna lite störda.

---
Jag satt i dag och skrev in alla mina vårdbesök i en översiktskalender, i hopp om att de en vacker dag ska vara minnen blott. Jag tror att har slagit rekord, och jag hoppas att ni aldrig har någon chans att slå det, och att det kommer att stå sig även för mig.

Från första april till sista juni, visar statistiken:

Antal läkarbesök: 11.
Antal röntgenundersökningar: 4
Antal blodprov: 2
Antal magnetkameraundersökningar: 2
Antal ultraljudsundersökningar: 3
Antal sjukgymnastbesök: 16

Antal vardagar
-- utan kontakt med sjukvården: 34
-- med dylik kontakt: 27

---------------------
Nöjeskontot:
1 biobesök, 1 teaterbesök.

inte bara nästan magiskt

I morgon spelar The Magic Lantern på Folkets Bio, som förband till en konstfilm. Om Herren dröjer, vi får leva och säkringarna håller. För att öka chanserna drar vi sladdarna till olika uttag. Jag ska spela analog synt. Barnet ska vara vaket och titta på.

Medicinska specialiteter

Nu när jag har fått (den tveksamma) förmånen att upptäcka en massa specialistkompetenser inom sjukvården
/här inser jag plötsligt att vi alla har fått samma förmån på ett eller annat sätt, genom våra egna kroppar, människor i vår närhet eller rentav genom att vara en sådan specialist själv!/
så har jag börjat fundera på vad det är som driver människor att söka sig till olika specialiteter?

De ortopeder jag har träffat har varit lite rastlöst sportfysiska av sig. Det passar väl bra.

Sjukgymnasten är en varmhänt kontaktsökare. Det passar väl bra, framför allt för honom (som patient kan man efter ett tag börja tycka att det känns lite väl på).

Hjärtspecialisten var tålmodig och mild och såg klok ut. Jag vet inte om det är svårare att vara hjärtläkare än något annat, men det passar väl utmärkt när man har stressade och nervösa patienter...

Ultraljudsläkaren var vänligt resolut, lätt på handen och skarpsynt. Det passar väl bra när man ska genomföra obehagliga undersökningar och komma på vad det är som är fel, men inte känner att man behöver försöka ställa allt till rätta själv. Jag antar att röntgenläkare är samma familj.

Men varför i hela världen blir man blod-doktor, det har jag grunnat på hela dagen. Vem passar det bra för? "Ett jobb för dig som tycker om att titta på labbrapporter"?

Kanske den sämsta deckaren någonsin?

Insåg försent att det bland mitt arvegods från Luxemburg hade smugglats ner en bok som kanske kan utnämnas till den sämsta deckaren någonsin. Om jag inte hade blivit förvarnad av att läsa en utförlig recension på Life de Luxe så hade jag kanske ändå börjat ana oråd ungefär på sidan nio, när den utsökt vackra kvinnan som på sidorna 1 till sju åt middag på en av Londons lyxigaste restauranger (så lyxig att servitriserna går klädda i aftonklänning) ligger naken på golvet med munkavel och mördas på ett bestialiskt sätt. Det är fantastiskt uppenbart att författaren kommer på texten allt eftersom han skriver den.

Mördaren har läkarrock, vit mössa, vit ansiktsmask, skyddsglasögon, så offret ser inte vem det är.

Nu lyfter mördaren yxan. Oj då, just ja, fingeravtryck. OK, då får han/hon ha handskar.

mord mord mord - mördaren hugger av både armar och ben på offret med fyra fantastiskt välriktade hugg.

Nu var det en sjö av blod på golvet. Oj då blir ju mördaren blodig om fötterna! Hur ska vi reda upp det? Jo, "The figure clad in white also wore outsize thick white canvas covers over its normal shoes".

Och då, öppnar äntligen offret munnen för att skrika.


Colin Forbes, Blood Storm

Vindelälvsskolan i topp

"Sorseles skolelever är i Sverigetopp. Hundra procent av eleverna har behörighet till gymnasiet. Ingen annan kommun i landet kan visa så bra resultat."

VK i dag.

Det känns som om jag gick på en usel skola på min tid. Har Vindelälvsskolan blivit hundra gånger bättre än den gamla Centralskolan?

Nästan magiskt!

Ta en titt här: Magiska kulan

Den tyska instruktionen förklarar att man ska tänka på ett tvåsiffrigt tal (till exempel 76) och att addera de två siffror som utgör talet (7 + 6 = 13). Sedan ska man dra det nya talet från det man först tänkte på (76 - 13 = 63) och leta upp symbolen i tabellen och koncentrera sig på den. Klicka på den blå bollen och se vad som händer.

Länken kom via Notiser från en ö, och i kommentarerna där har jag förklarast hur det hela går till. Kommer ni på det?

Gör din egen mumie

Fatta kroken och drag ut hjärnan genom näsan. Det blir inte lika kladdigt som det låter, när man gör det i den virtuella verkligheten.

När slutar ett barn vara bebis?

Nu finns en liten H så min Lilla H börjar bli Stora H. Det skiljer sju månader mellan barnen på bilden. Bebistiden är kanske snart över för vår del? I så fall börjar snart småbarnstiden. H sitter just nu på golvet och bläddrar i en broschyr, sjunger och roar sig alldeles på egen hand. Och påpekar när det börjar bli trist genom att vifta med armarna, hojta högljutt och rulla på ett /r/.

Gratis kramar och nationaldag

Här är en gullig liten film att förgylla er morgon. En kille som kommer på att världen behöver mer kramar, och det kan man ju faktiskt inte neka till.

I dag är en sån där lite grå dag när jag utan entusiasm gör mig redo att traska till jobbet (jo, jag har flextid...). Men vad tänker jag på, deppa på självaste nationaldagen när jag har chans att få lyssna till en livs levande ambassadör och en kyrkoherde och som grädden på moset äta god mat?

Gullig är Jan!

Otippat så tyckte jag väldigt mycket om att lyssna på Thomas Bolmes uppläsningar av Jan Guillos böcker om Arn. Jag har hört hela sviten och därefter även den sista Hamiltonboken Madame Terror. Jag tror inte att jag skulle orka mig igenom någon av böckerna som pappersbok, eller ens komma på idén att försöka eftersom jag hade en massa förutfattade meningar om karlakarlen. Men hans böcker lämpar sig väl för uppläsning, speciellt i följd. Lite roligt var det att höra parallellerna mellan u-båtsboken och korsfararböckerna, med samma uppläsare blev likheter i ordval och ämnen tydlig och ibland nästan komisk.

Les belles d'Arlon

Jörel i handgjord skugga



Jorun i motljus



Allt för allt som rullar och snurrar. Huset (mittemot stationen) är till salu och man kan anta att skylten ingår i köpet.



Här snurrar till exempel Hermes...



... och hans strategiskt placerade sidekick Blygdgöken.

Det var en trevlig dag.

Ostron och piller

Läskig läsning: en australiensisk ostronodlare har börjat ge sina ostron Viagra för att de ska bli ännu bättre afrodiasaka. Läskigt.
Ostron odlas i det fria, i havet, ständigt översköljda av vågor, i alla fall i Europa. De behöver inte matas; de vet väl knappast ens om att de lever i fångenskap. Om ostronen odlas på samma sätt i Australien verkar det väl troligt att den fiffige ostronodlaren matar hela havsviken när han matar sina ostron med krossat blått pulver.

Jag minns från min tid i kemikalievärlden att hormostörande ämnen i mycket små mängder kan göra mycket stor skada för reptiler. Jag tycker mig minnas att det fanns några kvinnliga krokodiler i någon förorenad damm som utvecklade någon sorts penisar.
Och så står det en namngiven fiskodlare som känner sig smart och teskedar ut sitt miljögift till alla som vill smaka... som om Viagra är så kul och party att det absolut inte borde ha någon som helst negativ inverkan. Usch man blir mörkrädd. Gubben har tänkt tjäna grova stålars på sitt tilltag, hoppas att han åker i fängelse och att det inte blir någon trend...

Vardagens föremål

... på ett helt annat sätt. Jag älskar den här sidan med foton av Chema Madoz.

Talböcker javisst!

Möjligheten att låna ljudböcker på bibblan är ett av tiotusen skäl att älska Sverige! För det är extremt jobbigt att köpa dem... de är billiga per skiva och timme lyssning, men man lyssnar ju sällan på samma bok mer än en gång (och ibland inte ens det...).
Själv tycker jag att cd-skivorna fortfarande regerar, men det beror väl på att jag har så svårt att få strömmat ljud att funka på datorn.
Signe, kanske du även borde testa e-böcker? I stort sett alla svenska böcker jag läser är hemlånade från bibblan i Umeå. Tidigare när jag hade en PC använde jag det underbara gratisprogrammet Mobipocket som låter en sätta böckerna med valfritt typsnitt och teckenstorlek, så när man har trötta ögon kan man använda bokstäver stora som tefat. Blad vänder man genom att trycka på mellanslag (eller autoscroll, om man är på det humöret...). Men för att det ska vara kul att läsa på skärm bör man nog ha en bärbar dator som inte bullrar för mycket.
(Nu använder jag det suboptimala programmet Adobe Digital Editions som med slavisk noggranhet återger originalbokens sättning, vilket är korkat när man läser en e-bok på en liten skärm. Ännu värre är att programmet inte klarar svenska bokstäver i titlarna. Så nu kan jag läsa om Vargen men inte Rödluvan, vintern och sommaren men inte våren och hösten, böcker som handlar om det som "var" men inte det som "är", och ska det vara någon preposition i titeln ska det vara "under" och "i" men aldrig "på" eller "över".)

Att läsa med behållning trots felkonstruerad kropp

Under min föräldraledighet del 1 (ska vara ledig ett halvår igen från mars) lyssnade jag mycket på ljudböcker som jag laddade hem från biblioteket. Oerhört smidigt och bra, förutom att jag ofta satt med sovande bebis i famnen när kapitlet tog slut och programmet var uppbyggt så att man måste klicka på nästa kapitel för att komma vidare. Jag ska berätta mer om själva böckerna vid tillfälle. Kortfattat kan man säga att jag pga svårt opraktiska ögon med tillhörande muskler och synhjärna har ganska svårt att läsa vanliga pappersböcker med behållning, jag ser oftast dubbelt och tappar dessutom bort vilken ny rad jag ska börja på när en rad är slut vilket gör att läsandet blir alldeles för långsamt och metamässigt för att bli riktigt roligt. Och så har jag kroniskt inflammerade handleder vilket krånglar till själva hanteringen.
Men med streamade talböcker kunde jag sköta hem och barn, vila handleder och ögon och dessutom slippa beslutsångest på bokhandel/bibliotek eftersom det var väldigt enkelt att provlyssna en liten stund och sen släppa en tråkig bok för en roligare. (Tråkig bok: Dotter önskas av Katerina Janosch).