Vykort från Mons

Grattis till stora A och stora H för framstegen i ord och gärning!

Här kommer de utlovade vykorten från Mons!

Staden var oväntat trevlig att vara i. Trånga trånga gator i innerstaden, det var en av alla europeiska städer som byggde sig en rejäl stadsmur och sedan fick lära sig att hantera trängsel. Numera är de flesta gator enkelriktade åt något håll.
Vi parkerade bilen ett stenkast från vandrarhemmet, men när vi upptäckte hur fruktansvärt dyrt det var att parkera på gatan bad vi om en parkeringsplats i vandrarhemmets garage. Resan med bil från parkeringsplatsen till garaget tog en timme av snurrande felkörningar, jag överdriver inte. Grand Place var i stort sett avstängt för biltrafik och det var den enda infartsvägen till vandrarhemmet vi kunde räkna ut. När vi slutligen hamnade på rätt gata - den enda gatan som vi efter att ha provat ungefär samtliga gator i hela staden trodde kunde leda oss rätt - hade en polisman mage att stoppa mig och säga att vägen var avstängd på grund av att det var någon som höll på att flytta. Det var enda gången i mitt liv jag har skällt ut en belgisk polis och det kändes bra. Sedan körde jag i vredesmod uppför någon annan kullerstensgata och vips så var vi framme.




Grand Place i Mons är pampigt, som sig bör. Av någon okänd anledning bringar det lycka att klappa den här apan på huvudet; som ni ser av den nötta färgen var vi inte de första som tyckte att vi behövde lite tur!




Målet med resan var att cykla, och det gjorde vi. I måndags cyklade vi och tittade på Belgiens kanske största sevärdhet om man gillar ingenjörskonst. Mellan kanalen på bilden och fortsättningen av kanalen är den om jag minns rätt 73 meters fallhöjd. Den jättelika byggnaden som skymtar på bilden är en hiss som till och med klarar pråmar.