I morse vaknade jag med insikten: hoppsan, jag är inte säker på var Saras ID-kort är. I dag flyger hon till Sverige och passet gick ut någon gång i fjol.
Leta leta leta - stryka kläder
Leta leta leta - kamma håret
Leta leta leta - gå på Viktigt Möte
Knöla in en dags jobb på en timme när det Viktiga Mötet är slut vid fyratiden.
Skynda hem. Stopp i tunnelbanan. Klappra på halvhöga klackar sista kilometern hem.
Leta leta leta - äta middag med vänster hand
Leta leta leta - springa upp med en kycklingklubba i ena handen och leta leta leta lite mer.
Leta leta leta
Sedan gav vi upp och åkte till flygplatsen, beväpnade med 1) Saras skol-ID-kort (ett gräsgrönt inplastat kartongkort, 2) Saras "om det blir krig-bricka" och 3) Saras utgångna pass.
Det visade sig att 3) gick vägen. Barnet sitter nu på flyget. Jag sitter slut i soffan hemma, med bara minnena av barnet kvar... och skol-ID-kortet.
2 kommentarer:
Jag är ungefär 98% säker på att Sara fick tillbaka sitt ID-kort efter vår majresa, men jag kollar det hemliga pass- och biljettfacket i min väska för säkerhets skull.
Jag är i stort sett säker på att ID-kortet ligger på ett uppenbart ställe. Alltså ett ställe som kommer att upplevas som uppenbart när det uppenbaras...
Jag letade som en galning efter mina bilnycklar häromdagen, hade inte kört bil sedan resan till Alperna och inte en susning om var de kunde vara.
Hittade inga bilnycklar men däremot körkortet. Hm, konstigt, hade jag inte körkortet i börsen? Gick och kollade, mycket riktigt, nu har jag två. Det ena var anmält försvunnet och ersatt med ett nytt, nu hade det alltså återuppstått. Apropå, vad ska jag göra - skicka tillbaka dubletten till Vägverket?
Nu när jag letade efter ID-kortet hittade jag i alla fall bilnycklarna. Jag får väl börja leta efter något annat och hoppas att ID-kortet behagar visa sig...
Huvva, det är inte lätt att hålla ordning på sakerna, särskilt inte nu när vi bygger om.
Skicka en kommentar